Läs rapporten - Arbetsförmedlingen

More documents

Recommendations

Info

Metod Innan en utvärdering påbörjas måste ställning tas till vilken målvariabel som ska studeras, dvs. på vilken grund avgörandet om ett program är ”lyckat” eller inte ska göras. Då bör man naturligtvis beakta vad beslutsfattarna har för intentioner med programmet. Arbetsmarknadsutbildningen har som sagt tillväxtpolitiska, stabiliseringspolitiska och fördelningspolitiska mål. Målet är att ge arbetslösa bättre möjlighet att komma tillbaka till arbetsmarknaden efter arbetslöshet. Det är därför lämpligt att välja övergångar till arbete som målvariabel. En annan målvariabel skulle kunna vara lön (eller inkomst). Tanken är att utbildningsdeltagarna borde få högre lön om de får jobb inom det yrke utbildningen syftade till. På grund av den korta uppföljningsperioden i föreliggande studie är det dock osäkert om sådana löneeffekter har hunnit att uppstå och vi väljer därför att enbart studera sysselsättning. Sysselsättningseffekten av arbetsmarknadsutbildning mäter hur många fler av de arbetslösa som får jobb när de har deltagit i utbildningen än om de inte skulle ha gjort det. Problemet är att vi inte vet vad som skulle ha hänt med deltagargruppen om de inte hade fått delta i arbetsmarknadsutbildning. Därför måste vi jämföra med en annan grupp personer, en så kallad ”kontrollgrupp”. Det är nödvändigt att dessa är så lika deltagargruppen som möjligt för att korrekta slutsatser ska kunna dras. Vi har valt att välja kontrollgruppen från stocken arbetslösa den 15 maj 1999, d.v.s. i mitten av det andra kvartalet. När deltagargruppen följs upp sex månader efter avslutad utbildning kan en jämförelse göras med kontrollgruppens arbetsmarknadsstatus vid samma tidpunkt. Antagandet är att eventuella skillnaden mellan grupperna när det gäller sysselsättningsgrad är en effekt av arbetsmarknadsutbildningen. För att detta ska vara ett korrekt antagande krävs dock att det inte finns andra omständigheter som påverkar utfallet, vilket det med största sannolikhet gör. Det finns skäl att tro att de som deltar inte är ett slumpmässigt urval av alla som blir arbetslösa. För det första finns deltagarnas incitament att delta som rimligen bygger på någon typ av bedömning av behovet/värdet av att delta jämfört med att inte delta. För det andra finns arbetsförmedlarnas agerande och benägenhet att erbjuda olika sökande plats i arbetsmarknadsutbildning. Deras bedömningar grundas bland annat på de målformuleringar som gäller för verksamheten. Under 1999 var målet att 70 procent skulle ha jobb efter avslutad arbetsmarknadsutbildning, något som kan påverka förmedlarna att endast erbjuda sökande med goda förut- 9
sättningar utbildningen. För det tredje finns selektion genom ”auto-matisk sortering” vilket kan förklaras på följande sätt: Bland en grupp personer som just blivit arbetslösa finns personer med mycket goda förutsättningar att få jobb och personer med dåliga förutsättningar. Om sannolikheten att bli erbjuden en åtgärd är densamma för alla och oförändrad över tiden kommer deltagargruppen att bestå av en grupp med sämre förutsättningar på arbetsmarknaden än den ursprungliga gruppen arbetslösa. Detta beror på att de som har goda möjligheter på arbetsmarknaden får jobb relativt snabbt och inte ”hinner” få erbjudande om utbildning. Denna selektion verkar alltså i omvänd riktning jämfört med selektionen pga. lönsamhetsbedömning och arbetsförmedlarnas agerande. Vad det slutliga resultatet blir, om deltagargruppen är en grupp med bättre eller sämre förutsättningar på arbetsmarknaden är en empirisk fråga. Man kan på olika sätt hantera effekterna av selektion. De omständigheter som vi har information om utgör ett mindre problem eftersom vi kan ta hänsyn till dem i den statistiska analysen och på så sätt ”kontrollera” för deras inverkan. Sådana faktorer kan t.ex. vara kön, ålder, utbildningsnivå och sökt yrke. I andra studier har det också visat sig att det är viktigt att inkludera tidigare arbetslöshetshistoria. Ett större problem är att en uttömmande beskrivning av individerna via register och enkäter inte kan fås. Det kan till exempel röra sig om information om individernas ambition och motivation. Det kan således finnas problem med icke observerade karaktäristika som kan påverka resultaten. Ett vanligt sätt att hantera selektionsproblemet är att använda någon form av ”matchning”. Det grundläggande antagandet är att selektionen till program sker på grundval av observerade karaktäristika eller att icke-observerade karaktäristika inte har någon avgörande effekt på målfunktionen. Det finns flera olika varianter på matchning. En metod är att välja ut en person från någon lämplig grupp som inte har deltagit i åtgärden vid det aktuella tillfället med samma karaktäristika för varje deltagare, den så kallade tvillingansatsen. Effekten av programmet kan sedan mätas som en enkel jämförelse av medelvärden. 10
Page 1 and 2: Arbetsmarknadsutbildningen 1999 - e
Page 4: Sammanfattning Arbetsmarknadsutbild
Page 7 and 8: uppkomna inflationsdrivande löneö
Page 9: Utvärderingen från 1999 analysera
Page 13 and 14: Data Urvalet omfattar 9 069 individ
Page 15 and 16: Tabell 1: Deskriptiv statistik för
Page 17 and 18: Gruppen deltagare Kontrollgrupp 16
Page 19 and 20: Tabell 2: Andel i jobb, viktat. Mod
Page 21 and 22: Resultat för olika grupper Det kan
Page 23 and 24: ättre för dem som påbörjade utb
Page 25 and 26: Figur 5: Andel i arbete med 95-proc
Page 27 and 28: Bortfallsanalys Av den tidigare red
Page 29 and 30: Slutsatser I denna rapport har vi f
Page 31 and 32: in the individual consequences of u
Page 33 and 34: Bilaga 2 - Mer om matchningen Syfte
Page 35 and 36: Matchningsalgoritm Referenser: Eich
Page 37 and 38: Ekonomi- och mediayrken Ekonomi- oc
Page 39 and 40: Maskinoperatörsarbete Utbildningar
Page 41 and 42: Bilaga 5 - Tabellbilaga Tabell B2:
Page 43 and 44: Tabell B3: Olika variablers effekt
Page 45: Rapporten har rekv.nr 802 616 Serie

Läs rapporten - Arbetsförmedlingen

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?