Ladda hem - Länsstyrelserna

1. Inledning
Göteborgs gröna bälte -
Trädgårdsföreningen i ett historiskt perspktiv
I likhet med många andra traditionsrika handelsstäder i Europa har Göteborg
efter sin tillvaro under sekler som stark fästning kommit att skapa ett magnifikt
grönskande promenadstråk runt den gamla stadskärnan. För Göteborgs del är
hela ”det gröna bältet” utefter Vallgraven med Nya Allén, Kungsparken och Trädgårdsföreningen
en såväl estetiskt som kulturhistoriskt och miljömässigt omistlig
tillgång i staden. Detta monumentala allé- och parkstråk på den raserade vallgördeln
runt staden utgör den mest anslående delen av 1800-talets kulturarv i dagens
stadsmiljö. Utan detta grönskande smycke i stadens mitt skulle Göteborg inte vara
det Göteborg vi lärt oss att älska och vårda. Inom det ståtliga parkbältet runt det
ursprungliga stadsområdet, dagens city, har Trädgårdsföreningens staketomgärdade
park en markant särställning. Här erbjuds större avskildhet för ro och avkoppling
från det omgivande stadsbullret än i Kungsparken. Trädgårdsföreningen har en
alldeles särskild plats i göteborgarnas hjärtan.
När Nya Allén enligt raseringskontraktet mellan Göteborgs stad och Kronan
1807 fästes på plankartan hade allmänheten sedan länge promenerat friskt i
den allé (nuvarande Gamla Allén) som 1788 anlagts från staden söderut utefter
Södra landsvägen och Exercisheden till landeriet Lorensberg, vars värdshus och
park senare blev ett populärt utflyktsmål. En välbesökt ”nöjespark” var Vauxhallen
i Masthugget. Upplåtelsen av landeriernas privata parker och trädgårdar till
allmän förnöjelse följde ett internationellt mönster. Gamla Allén var det första
uttrycket för ett nytt kontinentalt grepp i stadsplaneringen – promenadplatsen
som samhällsinstitution. Med Nya Allén, först 1823-24 utlagd som en parisisk
gränsboulevard på den forna fältvallen eller ”glacisen”, tog Göteborg steget fullt
ut i konsekvens med utvecklingen på kontinenten, där allt fler fästningsstäder
omvandlade vallarna till offentliga promenadplatser med alléer och parker för
ett växande borgerligt befolkningsskikt. För dåtidens Göteborg, som efter en rad
svåra stadsbränder ännu inte fullbordat sin omgestaltning med gedigna stenhus,
var dock Nya Allén en jättelik satsning. Staden befann sig i djup ekonomisk kris
efter napoleonkrigens guldår, den så kallade ”briljanta tiden”, och behövde så väl
inkomsterna från attraktiv tomtmark som skapats inom det forna fästningsområdet.
Alléprojektet kunde realiseras tack vare framsynta personer i det ledande skiktet
av stadens borgerskap – främst kommerserådet Olof Wijk d. ä. Dessa personer
drevs av visionen om framtidens Göteborg som en modern kosmopolitisk storstad
jämbördig med kontinentens metropoler och ansåg det självklart att stadens
åtagande i det storstilade kontraktet med staten måste fullföljas. De hade i denna
hjärteangelägenhet en lång och hård kamp att föra mot penningens makt. Den
ståtliga trädgård som enligt kontraktet skulle ligga i anslutning till allén måste
emellertid ställas på en oviss framtid. Men så hade också staden just skapat ett
offentligt parkrum i ett avsevärt attraktivare läge, nämligen intill det förnämsta
torget på platsen för den gamla Järnvågen – blivande Brunnsparken.
Alléns anläggande till stadens förskönande och invånarnas nytta lade grunden
till det storartade promenadstråk, som genom kombination av inflytelserika privatpersoners
engagemang och en generös markpolitik från stadens sida kom att
förverkligas etappvis under fyra decennier. Parkbältet som fullbordades 1861 blev
riktmärket för stadens mondäna utbyggnad enligt den stadsbyggnadsprincip som
formats i Wiens Ringstrasse-projekt – staden som representationsmiljö. Enligt
den 1863 utarbetade och 1866 stadfästa planen utstakades breda raka gator och
11