Ladda hem - Länsstyrelserna

man arbetade för (och som skulle betala inträde). Vetenskapen (botaniken) säkrades
visserligen av att magister Areschoug satt i direktionen, men måste balanseras
mot de förutsättningar som givits av jorden och läget. Ekonomin var beroende av
anläggningens inkomst genom produktion till försäljning.
Det s.k. 1:a fältet, parkens sydvästra del var höglänt och torrt på lätt lergrund, och
var lämpligt till promenadpark – mot Vallgraven popplar och barrträd som vindskydd,
innanför finare trädslag, närmast Allén utländska trädslag i skydd av de
övriga: Trädplanteringar borde blandas med större buskar, större gräsplaner samt
här och var blomstergrupper som behöver skugga. Plats fanns även för trädskola
(ej inom något fult plank utan buskar) med sängarna ej lagda raka utan hellre på
snedden. Perspektiv kunde skapas från parken mot växthuset och kullen med ”något
utmärkt vackert” såsom Rosarium. Möjligen kunde en fruktträdgård anläggas till
höger nedanför kullen, delvis omgiven av ett smakfullt ordnat plank.
Det 2:a fältet, beläget mellan de båda dikena, var lägre och fuktigare med god matjord
och delvis kuperat, och lämpligt för blomsterodling, finare buskar, även vattenväxter
i och kring dammen, trädgrupper som bersåer och skydd men även högre buskar.
Växthusen borde ligga på höjden mot sydost (nuv. stenpartiet) som effektfullt blickfång
från Allén med drivbänkarna i närheten – tillräckligt utrymme fanns här för
promenerande och gruppanläggningar, vilka ej skulle exponeras för vägdamm, här
skulle färgprakten och blänkande fönsterglas överraska. Denna del kunde skyddas
genom al och pilhäckar mot Vallgraven (inåt garnerade med syrénhäckar), i öster
genom träd- o. hagtornshäckar. Köksträdgården kunde rymmas delvis i 2:a fältet,
delvis i 3:e fältets torra del mot Vallgraven – här borde odlas särskilt efterfrågade
grönsaker som lämnade frön.
Det 3:e fältet skulle till större delen kunna planteras med träd som trivs i fuktig
mark.
Westrings förhoppningar att reservationen skulle övertyga direktionen om att
beslutet att anta Kaufmanns och Gegerfelts förslag var ett misstag kom på skam
när han 30 maj begärde omröstning. Alla ledamöterna vidhöll den linje som
företräddes av magister Areschoug (fil. mag., lärare i naturvetenskap vid stadens
gymnasium) och Töpel – deras sakkunnighet bestreds inte av någon. Bara Westring
ifrågasatte deras uppfattning med stöd av en rad sakkunniga som han rådfrågat.
Bland direktionens ledamöter hade främst Normann och Areschoug men även
apotekare Grén gemensamma uppfattningar om användningen av ”fältet” med stöd
av trädgårdsmästare Töpel. Dessa åsikter konstaterade ordförande Westring var
motsatta hans egna och beslöt tvärt att avgå. Detta väckte stor bestörtning eftersom
Westring genom envist och intensivt arbete gjort sig oumbärlig för direktionen
– och föreningen som helhet. Sedan direktionen vid besök på fältet 1 juni hållit
vad som idag skulle kallas ”krismöte” och konstaterat att åsiktsskillnaderna nog
hade missbedömts samt att förlusten av Westring vore värre än att låta honom
bestämma beslöts 3 juni att gå honom tillmötes i planfrågan. Westring återkom 4
juli för att ”återtaga ordförandet”. Därmed var lugnet återställt men ännu fanns
alltså ingen plan att arbeta efter. Detta var i och för sig inget akut problem eftersom
stadens arbeten i Vallgraven under hela sommaren skulle utgöra ett hinder för det
egentliga anläggandet av parken.
Ett av Westrings förslag avslogs dock av direktionen. Det gällde hans idé att låta
”den lilla vik som finns i närheten af Kullen…utgå utur planen och i stället en däld bildas å
detta ställe”, detta eftersom Westring av borgmästare Ekström fått uppgift om att
muddringskostnaden skulle bli högre än som motiverades av vikens värde för
parken. Man ställdes inför det faktum att stadens muddringsarbeten i Vallgraven
hade stängt stora avloppsdikets utlopp, vilket medfört översvämning av ett stort
område. Då stadsarkitekt Kaufmann begärde omedelbart besked om viken skulle
grävas upp eller ej och samtidigt lämnade ett lägre anbud än borgmästaren hade
uppgivit, beslöt direktionen att viken skulle muddras för att diket planenligt skulle
få en böjd sträckning till ett nytt utlopp där.
41