Ladda hem - Länsstyrelserna

mindre omfångsrik parkdel än den som utfördes, detta till följd av ett mer splittrat
användningssätt av anläggningen som helhet. Den egentliga promenadparken
skulle koncentreras till områdets västra och nordöstra delar och förenas av ett smalt
område utefter Vallgraven men åtskiljas genom en stor avdelning för systematisk
odling med växthus och andra byggnader. Om denna funktionsuppdelning hade
fått prägla den färdiga anläggningen hade konsekvensen blivit en mer intim och
mindre storslagen promenadpark av konventionell typ eftersom landskapsparkens
gestaltningsprinciper krävde att träd- och buskvegetationen till stor del grupperades
i anslutning till gångarna för att minska överblickbarheten. Således hade då ett
flertal relativt små ytor för gräsplaner skapats och de imponerande perspektiv som
under perioden kring sekelskiftet 1900 framhölls bland parkens främsta estetiska
företräden, och som starkt bidrog till parkens position som berömd sevärdhet, hade
följaktligen knappast kunnat förverkligas.
Den i Trädgårdsföreningen ej genomförda planprincipen med små ytor i ett finmaskigt
nät av gångar var, som framgår ovan, typisk för de relativt små promenadanläggningar
som anlades i svenska städer under 1800-talets första hälft men även
strax efter sekelmitten (såsom ex. Kungsparken i Malmö). Att Göteborgs Trädgårdsförening
1844 slutgiltigt stannade för det gångsystem vi känner igen idag är av allt
att döma en direkt följd av att odlingsytorna koncentrerades mera till områdets
nordöstra del till förmån för den egentliga promenadparken, vilken därigenom
kunde göras större, mer sammanhållen och storslagen. Gestaltningsgreppet att i
en pedagogiskt syftande anläggning så långtgående utnyttja det disponibla områdets
storlek för att skapa en mångskiftande park med många praktfulla scenerier
förebådar den mer naturenliga parkanläggningskonst som blev vanlig från 1800talets
senare hälft. Det är strukturell storslagenhet i förening med de dekorativa
arrangemangen av träd- och buskplanteringar samt blomstergrupper som har givit
Trädgårdsföreningen dess särställning som 1800-talspark.
Lövgrotta i Botanisk Have i Köpenhamn. Botanisk have anlades ca 30
år efter Trädgårdsföreningen på de rivna befästningsvallarna.
33