Ladda hem - Länsstyrelserna

En omfattande teoretisk underbyggnad kunde studeras i fackpress och läroböcker,
där man utförligt redovisade den engelska stilens särdrag, vilka måste beaktas om
ett gott resultat skulle erhållas. Daniel Müller uppställde tio budord som huvudregler:
1. naturenlighet (ex. hellre vattenfall än springbrunnar), 2. ordning (ex. genom
urval och gallring av växtbestånd, klippning av gräsplaner), 3. symmetri (ex. jämvikt
i vegetationens fördelning inom ett överblickbart område, blomsterprydnader i
regelbundna former vid stora byggnader), 4. proportion (jämvikt mellan detaljer
och helhet – jfr symmetri och mångfald), 5. en viss storhet i betydelsen storartat
anläggningssätt (imposanta former av trädpartier och gångarnas böjningar etc.), 6.
harmoni (samspelet i stämning mellan ex. platsens karaktär och urvalet av växter),
7. kontrast (ex. mellan gräsplanernas eller vattnets ljus och trädens skugga, mellan
ljusbladiga lägre träd och högre mörkbladiga därbakom), 8. mångfald och omväxling
(olika former i olika sammanställningar där allt vackert inte visas på en gång, vilket
innebär att göra avkall på symmetrin), 9. enkelhet (”ädel enkelhet” i varje scen, ej
”småaktig grannlåt” såsom vanprydande blomsteranordningar) samt 10. enhet och
sammanhang (mellan delar som tycks höra ihop).
Vidare betonade Müller tre allmänna regler av betydelse för helheten:
1. Naturföremål måste dominera över konstföremål som byggnader, statyer etc.
2. Ingången, som ger det bestående första intrycket, bör vara öppen och glad
3. Alla scenerier bör ha begränsad överblickbarhet så att njutningen av det nära
liggande följs av glad förväntan på det som göms.
Härutöver krävdes ”en oförderfvad smak” och ”rik fantasi hos den bildande
konstnären”. Müller anbefallde större måtta och sans än tidigare vid urvalet av
växtsortimentet.
Gestaltningen av parkens olika delar
Daniel Müller angav regler för utformningen av ett flertal olika gestaltningselement
av största vikt för parkens karaktär. Denna förenklade uppställning ger en
uppfattning om innehållet:
1. Platsens terrängförhållanden och omgivning som förutsättningar (ex. bör
anläggningen vara sluten mot en tråkig omgivning som inte är en visuell tillgång
för parken)
2. Mark och vatten i gestaltningen (kör- och gångvägars ändamål och form, olika
slag, antal, förgrening och krökning, bredd och läge, gräsplaners form, färg och
gruppering på planerna av växter, vatten av olika slag och deras förhöjande
verkan)
3. Träd och buskar (ändamål, sammanställning, friplacering, fördelning, plantering
som gräns eller vid vatten eller på höjder, sorter, busk-, slinger- och
klängväxter)
4. Sittplatser (lövsalar och bänkar)
5. Blommor (värde och användning i grupper, rabatter, som buskbård, fritt på
gräsplaner, i stenpartier, under höga träd, vid stränder, i kärl, färg och form,
lukt och blomning)
6. Anläggningens kontakt med omgivningen (vegetation vid inhägnad, växlande
utsikter)
Störst utrymme ägnade Müller avsnittet om blommor, obetydligt mindre åt träd
och buskar. Han påvisar en mängd arrangemang, även prov på blomstergruppernas
dekorativa infattning.
Daniel Müllers lära genomsyrade trädgårdskonsten ännu under seklets sista tredjedel.
Det gällde att åstadkomma både kontrast och jämvikt mellan öppna gräsytor
och frodig vegetation, mellan ljus och skugga, i färg- och formkombinationer.
Illustrationer ur Handbok i svenska
trädgårdsskötseln, 1872-84, utgiven
under medverkan av Georg Löwegren.
27