Lekplatsplan Linköping 2002-2010 - Linköpings kommun

Barnens behov och önskemål
Barnkonventionen i Linköping
FN:s konvention ”Mänskliga rättigheter, Konventionen om barnens rättigheter” antogs 1989
och kallas i dagligt tal barnkonventionen. Artiklarna 12, 13 och 31 är särskilt aktuella i detta
sammanhang. Delaktighet och yttrandefrihet behandlas i artikel 12 och 13. Artikel 31 avser
barns rätt till vila, fritid, lek och rekreation.
16
Kommunstyrelsen har 1999-12-21 för Linköpings del antagit följande skrivning utifrån artikel
12 och 13:
”Alla barn i Linköping ska ha rätt att säga vad de tycker. Barnens åsikter ska tillmätas betydelse
i förhållande till dess ålder och mognad och i alla beslut som rör dem hemma, i skolan, i
kommunen, hos myndigheter och domstolar. Rätten att uttrycka sina åsikter är en absolut rättighet
och får inte handla om ekonomiska resurser såsom att exempelvis inte anlita tolkhjälp
vid behov.”
Då det gäller artikel 31 har Kommunstyrelsen formulerat sig så här: ”Alla barn har rätt till vila
och fritid samt till lek och rekreation anpassad till barnets ålder. Barn har också rätt till kulturella
upplevelser i Linköping.”
Var bor barnen i Linköping ?
I Linköpings tätort finns det 26 stadsdelar, inkl Garnisonen, som är under utbyggnad. De fyra
industristadsdelarna Kallerstad, Mjärdevi, Tornby och Västra Valla har ej ansetts aktuella i
lekplatsplanen.
Lambohov är den stadsdel i tätorten som har flest barn, ca 2250 barn. Därefter kommer Skäggetorp
med ca 1850 barn, Ekholmen och Hjulsbro med ca 1400 barn samt Ryd och Vidingsjö
med ca 1200 barn vardera. Stadsdelarna Berga och Östra Valla (som rymmer T1-området) har
strax över respektive under 1000 barn.
Störst antal barn i de mindre tätorterna finns i Ljungsbro med ca 1900 barn. Därefter kommer
Malmslätt med ca 1650 barn. Även i Linghem, Sturefors och Vikingstad finns det många barn
och dessa tätorter kan storleksmässigt jämföras med Linköpings stadsdelar.
Barnens sociala och ekonomiska förhållanden
Barn lever under olika sociala och ekonomiska familjeförhållanden, vilka påverkar deras möjligheter.
Många sakkunniga hävdar att barnen fått betala priset för de neddragningar som gjorts
i samhällsekonomin under 1990-talet. För barnens del kan det t ex innebära att om familjen inte
har tillgång till bil blir barnet mer hänvisat till bostadsområdets egna lekmiljöer. Yngre generationer
har inte på samma sätt som tidigare generationer en naturlig relation till jord- och skogsbruk
och kan känna sig främmande utanför stadens anlagda miljöer. Den kulturella bakgrunden
kan också betyda att man inte vågar sig ut i skog och mark.
Med hjälp av LK Statistik har uppgifter tagits fram om barnens sociala förhållanden, som underlag
för bedömning av barnens behov i utemiljön. Exempel på dessa faktorer är barntäthet,
antal barn/lekplats, barntäthet geografiskt fördelat i området, andel av befolkningen som bor i
flerbostadshus samt den sociala och ekonomiska strukturen hos befolkningen i en stadsdel. Av
denna information kan man utläsa att behoven är störst i områdena Skäggetorp, Berga, Ekällan,
Lambohov och Ryd i nämnd ordning.