Läkemedelsrester från sjukhus och avloppsreningsverk

Ytvattenverk
De vanligaste reningsmetoderna för ytvatten är följande (Naturvårdsverket, 1992):
Kemisk fällning - för reducering av vattnets färg, humushalt och partiklar, eventuell lukt och
oönskad smak. Som fällningskemikalie används aluminiumföreningar eller järnsalter. Vid svagt
buffrade vatten tillsätts även alkaliseringsmedel. I vissa fall tillsätts även aktiverad kiselsyra
beredd av bland annat natriumsilikat (vattenglas) eller polyakrylamid i små mängder som så
kallad hjälpkoagulant.
Sedimentering/flotation - för att ta bort flockarna som bildats i fällningssteget.
Snabbfiltrering genom en sandbädd för avskiljning av återstående flockar.
Alkalisering - för att höja vattnets pH så att det inte angriper ledningsmaterial. De kemikalier
som främst används är natriumhydroxid, kalciumhydroxid, alkalisk filtermassa (t.ex. dolomit)
mm.
Långsamfiltrering/kolfilter - för att ta bort lukt och smak. Långsamfilter består av ett filter av
fin sand i vilket en biohud bildas.
Desinfektion - för att avdöda bakterier som kan finnas i råvattnet eller för att skydda vattnet i
ledningsnätet. Desinfektion av dricksvatten sker till stor del med klorföreningar.
Material och metoder
Val av läkemedelssubstanser
ALS Scandinavia AB (tidigare Analytica) fick uppdraget att analysera proverna från denna
uppföljning avseende avloppsvatten, slam och ytvatten, bland annat för att få jämförbara
analyssvar då de hade utfört analyserna år 2005. Av ALS Scandinavias analyspaket av
läkemedelsrester i vatten och slam valdes grupp 12-16 som innehöll substanserna som
presenteras i tabell 3. Urvalet av substanser har skett i samråd med Läkemedelskommittén i
Östergötland. Urvalet har i första hand baserats på använda mängder och i andra hand på
dokumenterad risk för miljöpåverkan bland de substanser som fanns i ALS Scandinavia AB
analyspaket. I analyspaketen förekom även substanser som inte var relevanta för studien.
13