Läkemedelsrester från sjukhus och avloppsreningsverk

tvåmånadersperiod. All medicin används inte direkt utan lagras hemma eller i medicinskåp på
vårdinrättningar. De utsläppsmängder som uppmätts kan därför spegla tidigare inköp.
Som tidigare nämnts var halten atenolol från avloppsreningsverket i Linköping mycket högre i
både inkommande och utgående avloppsvatten än övriga avloppsreningsverk. Den högre halten
kan inte förklaras av hög försäljning av atenolol, eftersom försäljningen inte var större i
Linköping än i Norrköping, vars avloppsvatten innehöll mycket lägre halter av atenolol. Vid
jämförelser med andra studier i Sverige (Naturvårdsverket 2008) och genomgång av
internationell litteratur kan vi inte finna så höga uppmätta halter av atenolol i avloppsvatten.
Anmärkningsvärt är också att halten atenolol från sjukhuset i Linköping också var hög och
atenolol var den enda substans som detekterades i sjön Roxen. Orsaken till detta är oklar.
I de flesta avloppsreningsverk i denna studie reducerades inte atenolol, furosemid, diklofenak,
hydroklortiazid, citalopram, oxazepam, metoprolol och trimetoprim. Erytromycin reducerades
lite i de flesta reningsverk. Det överensstämmer även med andra studier som har påvisat liten
eller ingen nedbrytning av dessa substanser (Woldegiorgis et al. 2007, Naturvårdsverket 2008,
Radjenovic et al. 2009, Zorita et al. 2009, Gros et al. 2010).
Avloppsreningsverket i Brålanda reducerade flest läkemedelssubstanser och hade högst
reduktionsgrad av flertalet substanser. Sannolikt beror det på att färre hushåll är anslutna till
reningsverket i förhållande till dimensioneringen än övriga reningsverk samt att Brålanda ej tar
emot externslam. Externslam och många anslutna hushåll medför ett mindre tillförsel av
läkemedelsrester. Den längre uppehållstiden förbättrar också reduktionsgraden, men det är inte
hela förklaringen. Avloppsreningsverket i Karlstad har också angett lika lång uppehållstid och
har dessutom infört kvävereducering som anses förbättra reduceringsprocessen av
läkemedelsrester.
Naproxen, paracetamol, enalapril och ibuprofen hade högst reduktionsgrad i de flesta
avloppsreningsverk i denna studie. Enligt Naturvårdsverkets rapport (2008) hade enalapril,
ibuprofen och tetracyklin högst reduktionsgrad i de studier som tidigare utförts i Sverige. För
paracetamol fanns ingen beräkning, men medelvärden för utgående halter påvisar mycket högre
halter i inkommande avloppsvatten än i utgående avloppsvatten (Naturvårdsverket 2008).
Det är flera faktorer som påverkar hur mycket som kommer ut i recipienten via
avloppsreningsverken, bland annat reningsprocess och teknik, uppehållstid, slamålder (den tid
slammet finns i biosteget), temperatur, pH, vattenflöde, användning av läkemedel, läkemedlens
fysikaliska och kemiska egenskaper, antal personer som är anslutna och om reningsverken tar
emot externslam. Nedbrytning av vissa läkemedelssubstanser är även koncentrationsberoende.
Högre koncentration av substanserna medför snabbare nedbrytning. Flera studier har påvisat att
avloppsreningsverk med utbyggd kväverening, hög slamålder och längre uppehållstid har bättre
förmåga att reducera läkemedelssubstanser (Svensson et al. 2003, Clara et al. 2005, Mauer et
al. 2007, Nikolaou et al. 2007, Naturvårdsverket 2008, Kümmerer 2009, Zorita et al. 2009,
Gros et al. 2010). En finsk studie kunde inte påvisa detta, men det kan bero på att stora
mängder dagvatten läckt in i avloppsreningsverket och medfört höga vattenflöden med ökad
utspädning som följd (Vieno et al. 2007). I denna studie kan vi inte heller påvisa att hög
slamålder och lång uppehållstid har minskat läkemedelsresterna generellt. Eventuellt kan
uppehållstiden ha haft betydelse för reducering av antibiotika och läkemedel för hjärt- och
kärlsjukdomar. I Karlstad respektive i Brålanda reducerades dessa substanser mest.
47