Läkemedelsrester från sjukhus och avloppsreningsverk

utgående avloppsvatten. Paracetamol används av flest människor men har hög reduktionsgrad i
avloppsreningsverken, tillsammans med naproxen, enalapril och ibuprofen. Medan det var låg
eller ingen reduktion av atenolol, furosemid, diklofenak, hydroklortiazid, citalopram,
oxazepam, metoprolol, trimetoprim och erytromycin i de flesta reningsverk och även i andra
svenska studier.
Positivt är att restriktioner mot förskrivning av antibiotika har medfört minskad försäljning av
tetracyklin och minskad halt i avloppsvatten från sjukhusen och avloppsreningsverken. Dock
har ökad tillgänglighet av receptfria läkemedel som diklofenak och naproxen sannolikt medfört
att mängderna av dessa substanser i avloppsvatten, var högre jämfört med tidigare mätning år
2005.
Flera studier har påvisat att hög slamålder och lång uppehållstid har betydelse för reduktion av
läkemedelsrester. Detta har vi ej kunnat påvisa i denna studie.
Relativt få substanser detekterades i slam. Tetracyklin, citalopram, furosemid, sertralin och
ciprofloxacin dominerade vid denna provtagning. Få studier är utförda och kunskap om vilken
effekt uppmätta halter har, substansernas biotillgänglighet och dess halveringstider är
bristfällig. Vilken effekt metaboliterna har i miljön är också bristfällig. Spridning av resistenta
bakterier har däremot diskuterats. En norsk riskbedömning anger ingen miljörisk för spridning
av slam på åkrar med avseende på läkemedelsrester, medan andra artikelförfattare menar att det
finns för få vetenskapliga studier utförda innan miljörisken kan uteslutas.
I råvatten detekterades få substanser. Vissa av dem detekterades även i dricksvattnet, men
halterna var mycket låga, nära detektionsgränsen. De halter som har uppmätts i dricksvattnet
utgör ingen hälsofara. Man måste dricka flera tusen liter vatten för att få i sig en dygnsdos av
en läkemedelssubstans.
Användningen av läkemedel är stor och ökar kontinuerligt. Spridningen av läkemedel till
miljön är främst en risk för vattenlevande organismer. Det är av stor vikt att utsläpp av
läkemedel minskas och att insatser görs vid källan. Informationskampanjer om återlämnande av
läkemedelsrester, alternativa behandlingsmetoder och förskrivning av startförpackningar bör
fortsätta. Multisjuka patienter kan erbjudas läkemedelsgenomgångar för att undvika risken för
oönskade interaktioner mellan läkemedlen. Det gynnar främst patienterna och dess hälsa, men
också ekonomin och miljön.
52