Läkemedelsrester från sjukhus och avloppsreningsverk

Sammanfattning
Intresset kring läkemedlens effekter på miljön har ökat intensivt under de senaste åren. Många
studier har utförts både i Sverige och internationellt. Denna studie är en uppföljning av en
tidigare studie utförd i Östergötlands och Värmlands län år 2005-2006. Även denna gång har vi
följt flödet av läkemedel från användning till förekomst i avloppsvatten, slam, ytvatten och i
dricksvatten.
Försäljningen av läkemedel speglar till stor del vilka substanser som kommer ut till sjöar och
vattendrag via avloppsvatten. År 2005 förekom främst metoprolol (blodtryckssänkande)
naproxen, diklofenak, ketoprofen och ibuprofen (inflammationshämmande/smärtstillande) i
större mängder i utgående avloppsvatten. Dessa substanser hade låg reduktionsgrad i de flesta
avloppsreningsverk. I denna studie analyserades fler substanser. Reduktionsgraden var låg för
atenolol, metoprolol (blodtryckssänkande), furosemid, hydroklortiazid, (vätskedrivande),
diklofenak (inflammationshämmande/smärtstillande), citalopram (antidepressiva), oxazepam
(lugnande), trimetoprim och erytromycin (antibiotika). Medelhög reduktionsgrad hade
ketoprofen (inflammationshämmande/smärtstillande) och tetracyklin (antibiotika).
Paracetamol, naproxen, enalapril och ibuprofen hade hög reduktionsgrad i reningsverken. Trots
att paracetamol används av många människor förekommer den i små mängder i utgående
avloppsvatten.
Positivt är att restriktioner mot antibiotikaförskrivning har medfört att försäljningen av
tetracyklin minskat och att halterna av tetracyklin i avloppsvatten från sjukhus och
avloppsreningsverk har minskat. Dock har sannolikt den ökade tillgängligheten av diklofenak
och naproxen medfört att mer av dessa substanser förekommer i avloppsvatten.
Flera andra studier har påvisat att hög slamålder och lång uppehållstid har förmåga att reducera
läkemedelssubstanser. I denna studie har vi ej kunnat påvisa detta.
Relativt få läkemedelssubstanser detekterades i slam. Främst förekom furosemid
(vätskedrivande), metoprolol (blodtryckssänkande), citalopram, sertralin (antidepressiva),
tetracyklin och ciprofloxacin (antibiotika). Få studier är utförda med avseende på
läkemedelsrester i slam och kunskap om halveringstider, biotillgänglighet och effekt av
substanserna vid uppmätta halter är bristfällig. Idag finns inga vetenskapliga belägg för miljö-
och hälsorisker av förekomna läkemedelssubstanser, men fler studier behövs för att kunna
utesluta risken.
Få substanser detekterades i råvatten. Vissa av dem detekterades även i dricksvatten, men
halterna var nära detektionsgränsen. Jämfört med den terapeutiska dygnsdosen av aktiv
substans är uppmätta halter i dricksvatten mycket låga. De bedöms därför inte utgöra någon
hälsofara.
Användningen av läkemedel är stor och ökar kontinuerligt och utsläppen påverkar främst
vattenlevande organismer. Utsläpp av läkemedel bör därför minskas och insatser vid källan bör
utföras. Informationskampanjer om återlämnande av läkemedelsrester, alternativa
behandlingsmetoder och förskrivning av startförpackningar bör fortsätta. Landstingens arbete
med läkemedelsgenomgångar kan också vara ett led i att åtgärda vid källan.
4