Om det pedagogiska utvecklingsarbetet på Norra ... - Lunds kommun

More documents

Recommendations

Info

undervisningsinnehåll och nivå. En i efterhand gjord re ektion säger dock att vi kanske kunde ha fått hjälp med vänsterkolumnen som visar vilka bedömningsaspekter/förmågor som ska bedömas. Möjligen kan avsaknaden av detta stöd förklaras med syftet att identi era den kunskapssyn som Lpo94 vilar på men det är något långsökt och framförallt onödigt tidspressande. Vi travade dock vidare och ett år efter utvecklingsarbetets start hade alla pt-grupper åtminstone enats om en planering som i stort sett var skriven utifrån Wiggins planeringsmodell och en ämnesmatris som fungerade som underlag till utvecklingssamtalet. Flera lärare kände sig dock otillfredsställda av att ännu inte riktigt förstå syftet med arbetet och några av samtalsledarna hade stor spännvidd i sina pt-grupper. I grupperna fanns nu både noviser, avancerade nybörjare, kompetenta, skickliga och mästare – lärarna hade likt sina elever utvecklats i olika takt i sin förmåga att tolka läro- och kursplanetext beroende på bakgrund, erfarenhet, vilja och delaktighet. Det var nu dags att hitta ny input, inspiration och nya vägar. Navelsträngen klipptes av till våra mästare och vi stod på egna ben. Nya föreläsningar och seminarier, nu med fokus på bedömning och generella förmågor bokades till delar av kollegiet och vår skola ck samtidigt med en lärare i en nystartad tankesmedja: IUP, bedömning och betygssättning. I rektorsområdet fanns nu många kompetenta lärare, några ytterst skickliga och dessutom några som förvärvat mästartiteln i läro- och kursplanetolkning. Vi var redo att själva med hjälp av ny forskning, nya rapporter från Skolverket och Myndigheten för skolutveckling själva styra och stötta vårt eget utvecklingsarbete. Läsåret avslutades med att samtliga lärare uppmanades att re ektera över sin egen kunskapsresa och tänka igenom: 1. 2. Hur har din undervisning förändrats sen vi började vårt utvecklingsarbete för två år sedan? Vad har du lärt dig och utvecklat under den här tiden? Pt-grupperna uppmanades samtidigt att diskutera fram vilken kunskapssyn som kännetecknade just deras undervisning och målet var att skriva ner en 27 kunskapssyn som samtliga lärare i gruppen kunde ställa upp på och arbeta efter. Uppgiften tillsammans med den individuella utvärderingen synliggjorde nivå och riktning för det fortsatta arbetet. Processen, del 3 - utvecklingssamtal: Nästa utvecklingssteg för skolan blev nya utvecklingssamtal, de gamla kändes kantiga och framför allt stämde de inte överens med läroplanens kunskapssyn (och vår egen tolkning, som nu var nedskriven och överenskommen!). Steve och Helena hade redan vid första storföreläsningen nämnt utvecklingssamtalen och tryckt på vikten av att dessa var framåtsyftande och inte en avrapportering men få var vi då som associerade till våra egna blanketter som bildade underlag till våra utvecklingssamtal. Vart och ett lärarlag genomförde sin variant på samtal som i esta fall både var rapport och diskussion inför det fortsatta skolarbetet men nu framkom behovet av ett bättre underlag, en gemensam struktur för samtalets innehåll och kanske vi till och med var mogna att börja smaka på ordet IUP? Hela utvecklingsarbetet gick under arbetsnamnet IUP, men hittills hade vi inte berört ämnet och de nitivt inte skrivit några individuella utvecklingsplaner till våra elever (trots att den varit en gällande förordning i över ett år). Sagt och gjort, arbetslagsledarna tog sig an uppgiften och arbetade fram nya underlag och en ny samtalsstruktur, nu med en del till eleverna, en del till föräldrarna och en del till undervisande lärare. Nytt i de nya samtalen är att eleverna själva, har ett lika stort bedömnings- och re ektionsansvar som lärarna och att lärarens summativa bedömning och formativa respons skickas hem före samtalet så att även föräldrarna har möjlighet att förbereda samtalet och möjlighet att utvärdera om skolarbetet hemma fungerat som överenskommits. Två år in på kunskapsresan skrevs skolans första IUP:er med ett någorlunda gemensamt professionellt språk. Alla pedagoger hade nu blivit avancerade nybörjare och de allra esta var ytterst kompetenta i den ”nya” kunskapssynen. I denna veva påminner jag mig en arbetsplatsträff på nämnda högstadieskola som kännetecknades
Fäladsgårdens innergård av uppgivenhet, tidsdesperation och känsla av maktlöshet inför den framtid som målades upp. En framtid där vi dokumenterade och informerade elever och föräldrar med jämna mellanrum (mycket oftare än vi hade utvecklingssamtal eftersom dessa skulle vara enbart framåtsyftande!), skrev åtgärdsprogram till alla elever som inte klarade den nya skolan (den där det enbart är förmågor som ska bedömas och inte inläst faktamängd) och dokumenterade ännu mer för att kunna sätta rättvisa betyg en månad senare (för vi hade ju fått veta att sätta betyg med magkänslan var gammalmodigt och inte alls i linje med målrelaterade betyg) dessutom kom de sedvanliga extrauppdragen från förvaltning, skolledning och föräldrar. Pt-träffarna hade tappat fart och samtalsledarna delar av sin entusiasm. Matriserna började bli ”klara”, planeringar skrevs och kontakten med Steve och Helena hade avslutats. Efter nämnda arbetsplatsträff läste en samtalsledare Lars-Åke Kernells bok Att fi nna balanser (Studentlitteratur, 2002) och skrev därefter ner följande re ektion: 28 ” Varför är vår yrkesroll så komplex att den ger upphov till alltför hög stressnivå i en månad som november? När vi nu utmanat kollegiet till ett nytt sätt att arbeta men egentligen inte gett dem några nya ramar (mer än en ny blankett till de nya utvecklingssamtalen, pt-träffar och ställt krav på att alla måste skriva åtminstone EN planering) bör vi stötta varandra med framförhållning i vår terminsplanering så vi slipper släcka bränder och plocka upp varandra ur diket oftare än brukligt eftersom vi vinner tid och bör bli mindre stressade om er blir ”Den riktigt bra läraren – mästaren (min anm.) som har förhindrat kon ikten redan innan den ck en chans att blossa upp – den syns inte alls!” istället för att vara ”de goda lärarna som strävar efter att göra sig umbärliga. In och lös en kon ikt – det syns när vi gör det.” (s 110). ”Varje undervisningsmöte (och nymodighet, skribentens kom.) blir därför en vinglig cykeltur där balansen ska upprätthållas mellan inspiration och frihet respektive ordning och ansvar. I ena diket ligger kaos och väntar och i det andra rigiditet.” Självklart skapar det enorm stress om hotet om diket föreligger hela november!!! Rigiditet lämnar kanske ett lugn (eller apati?) men i längden naturligtvis enbart stiltje i yrkesrollen. Motivationen kommer att försvinna och uppgivenheten in nner sig, även det i en form av stress. Kernell beskriver olika lärarkaraktärer i ett försök att förklara komplexiteten i läraryrket. Vem är då vad i de olika nedsuttna sofforna en tung november-arbetsplatsträff? För visst nns samtliga karaktärer i vårt underbara kollegium: 1. ”Skulptören ser som sin huvuduppgift att forma eleven. Förmedling, ordning och reda, myndighet, lärarcentre-
Page 1 and 2: Pedagogiskt utvecklingsarbete på N
Page 3 and 4: I denna broschyr beskrivs det pedag
Page 5 and 6: Arbetsmodellen som vi har använt b
Page 7 and 8: medarbetarsamtalen till lärande sa
Page 9 and 10: Utvecklingsarbetet på Hans & Greta
Page 11 and 12: vilket var mycket givande och inspi
Page 13 and 14: Introduktionen med Steve Wretman oc
Page 15 and 16: Bedömningsmatris engelska Förmåg
Page 17 and 18: Världsboksutställningen, Backasko
Page 19 and 20: Frågorna var många och frustratio
Page 21 and 22: kompromisser där stoffet i era fa
Page 23 and 24: Backadagen 2008 på Backaskolan Den
Page 25: So gick från: Förmåga till refl
Page 29 and 30: egn kunnat bringa klarhet i huruvid

Om det pedagogiska utvecklingsarbetet på Norra ... - Lunds kommun

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?