Bekännelsen - Marxistarkiv

15
Det var där jag två år senare på nytt utsattes för falska anklagelser, men nu från den motsatta
sidan. De gjorde mig till agent för både det franska och det amerikanska spionaget. (Tjugo år
senare – 1968 – blev jag en misstänkt figur i neostalinisternas ögon. För dem finns det aldrig
någon rök utan eld. De andra, som inte heller kunnat glömma eller lära något, betraktar mig
som Moskvas man – vilket de anser förklara, varför jag inte blivit hängd ... Och under tiden
som fånge i Ruzyň såg mina plågoandar ett bevis för min brottslighet i det faktum, att jag
sluppit levande från Mauthausen.)
Jag återvände till Prag för att vänta på franskt visum. När det ännu inte kommit i februari
1949, föreslogs jag av partiet till vice utrikesminister. På detta sätt blev min hemkomst
definitiv, och familjen följde med.
Vi hade knappt hunnit installera oss, jag hade knappt vant mig vid det nya arbetet, när ryktet
spreds i Prag att Rajk blivit arresterad. Noël Field försvann under en resa i Tjeckoslovakien.
Ryktesvis beskylldes han för komprometterande samröre med vissa ungrare, som redan
häktats. På ministeriet såg jag många noter som vår regering och den amerikanska växlat om
honom.
När jag fått veta detta gick jag omedelbart till Bedřich Geminder. Han ledde centralkommitténs
internationella sektion och följde kommunisternas aktivitet på utrikesministeriet.
Han rådde mig att redogöra för min förbindelse med Field inför kadersektionen, som då
leddes av Kopřiva och Šváb och av min vän Závodský vilka hade till uppgift att kontrollera
vaksamhet inom partiet. Jag informerade dem muntligen och skrev sedan en rapport. Jag
trodde att historien var utagerad med detta.
Men där tog jag fel. Kort därefter arresterades fem av mina kamrater, Pavlik och hans fru,
Feigl och hans väninna Vlasta Veselá samt Alice Kohnova, som jag kände mycket väl.
Orsaken var Noël Field.
Pavlik återvände till Slovakien efter den ungerska Kommunen. Han presenterades för mig av
Široký i Paris 1939 och skulle samarbeta med vår tjeckiska grupp.
Feigl rekommenderades också av Široký vid samma tid. Han var i Frankrike som representant
för ett stort amerikanskt företag, som tillhörde en av hans kusiner. Eftersom han hade höga
inkomster brukade han bidra till finansieringen av vår illegala verksamhet. Han redigerade en
rapport om ekonomiska problem för franska kommunistpartiet med hjälp av den information
han fick genom olika radiosändningar och den internationella press, som fanns tillgänglig i
Paris 1940-1941.
Vlasta Veselá var frivillig sjuksköterska i Spanien. Båda paren hade återförenats i Schweiz
och tillbringade resten av krigstiden där.
Alice Kohnová, också en frivillig, emigrerade till USA när tyskarna ockuperat Frankrike. Där
upprättade hon en hjälporganisation för f. d. spanienkämpar, särskilt för de invalider som
internerats i den s. k. fria zonen i Frankrike. Hon bidrog också med pengar till vår
verksamhet.
Jag förhördes av Šváb på centralkommittén:
– Det är underligt. Alla som arresterats refererar till dig.
Jag kände mig förolämpad av detta samtal, där Šváb uppträdde mera som polis än som
kamrat. Innan jag lämnade honom krävde jag därför att mina relationer till Field skulle
undersökas och att kadersektionen skulle utforma en slutgiltig rapport.
– Du kommer att bli varse vad som händer i så fall, sade han okamratligt. Misstron som
föregick min egen arrestering hade börjat växa.