LKAB-strejken 1969-1970 - Marxistarkiv

23
Det är intressant att notera att Grov relativt tidigt fråntog den större, ”representativa” styrelsen
(i det här fallet alltså förbundsrådet, fram till början av sextiotalet kallades organet
Representantskapet, men var samma sak men med litet annorlunda sammansättning)
ställningen som det högsta beslutande organet inom förbundet – mellan kongresserna. Den
nuvarande ordningen innebär att rådet bara kan utöva verklig myndighet i vissa avgränsade
frågor – men inte utöva vetorätt i avtals- och förhandlingsfrågor, t ex, vilket är fallet i vissa
förbund, och icke strider mot LO:s vetorättsbestämmelse.
Fr o m 1941 står det i LO:s stadgar att ett förbund som vill vara med i Landsorganisationen
måste ha en stadgebestämmelse om att ett ledande organ i förbundet har den slutliga
beslutanderätten i alla frågor som rör förhandlingar, avtal och arbetsnedläggelser för
förbundet och dess avdelningar.
Det är också av vikt att understryka, att den regionala förankringen hos Förbundsrådet säkras
genom att man väljer lämpliga kandidater som bor på olika håll i landet, inte genom att de
fackligt aktiva arbetarna på en viss ort eller i en viss region representeras genom sina ombud.
Ombudsmän
Gruvindustriarbetareförbundet anställer sina heltidsanställda förtroendemän, funktionärerna,
nå det sätt som är vanligt i fackföreningsrörelsen. Detta innebär att de anställs på livstid, eller
i varje fall till pensionsåldern. Man kan i fackföreningsrörelsen bli anställd som funktionär på
flera sätt; genom val på kongressen, utses av förbundsråd, överstyrelse eller förbundsstyrelse,
eller anställd eller vald till ombudsman eller expeditör i en av förbundets avdelningar. I bland
krävs förbundsledningens gillande då avdelningarnas styrelser, beslutande församlingar eller
möten väljer funktionär.
I Gruvindustriarbetareförbundet väljs alla funktionärer på kongressen, utom de lokala funktionärerna,
t ex i Kiruna, Malmberget, Grängesberg och Boliden-fältet, vilka anställes av förbundsstyrelsen.
I fråga om val av sådana funktionärer har avdelningen i fråga inget inflytande.
Det finns flera förbund där förbundsledningen blandar sig i tillsättningen av lokala ombudsmän
i större eller mindre grad, men det är mycket sällan ledningen helt tar över den, utan att
ge avdelningarna rätt att påverka tillsättningen alls. Ingen bör heller tro att man inte utnyttjat
dessa möjligheter till styrning. Den har bl a inneburit att man icke anställt kommunister som
ombudsmän, även när kommunistiska sökande sannolikt varit betydligt bättre meriterade än
övriga sökande. 1969 avgick Karl Erik Häll från sin post som ombudsman i Malmberget för
att bli riksdagsman. Posten söktes av bl a ordföranden i avdelning 4, Ivar Hermansson, som är
medlem av VPK. Han fick dock inte jobbet, som i stället gick till en mot ledningen lojal
påläggskalv från Zinkgruvan i Närke, Kjell Boström. Det är ej troligt att han hade fått platsen
om medlemmarna i avdelning 4 hade valt sin ombudsman själva. Den man som nu är
ombudsman i Kiruna, Rehnkvist, har heller inte valts av arbetarna i avdelningen, (12:an). Det
är svårt att tänka sig att de skulle ha valt till sin förtroendeman en person vars mest kända
insats i svensk fackföreningsrörelse dittills var hans medverkan i LAMCO:s mutresa till
Liberia efter det bekanta TV-programmet om förhållandena i Nimba, och förföljelsen av de
fackliga förtroendemännen där. Rehnkvist var ordförande i avdelning 1 i Grängesberg, då
Gränges och LAMCO skickade ner honom till Liberia. Hans rapport finns att läsa i
Gruvarbetaren, nr 1/67, och är en dyster klagosång över den osaklighet och oförståelse som
massmedia i Sverige visar inför problemen med bråkmakarna i LAMCO-gruvan. Platschefens
bitterhet över den behandling han blivit utsatt för refereras med särskild sympati. (Mer om
Gruv-ledningens agerande i samband med Liberia-engagemangen senare.)
Förbundets högsta funktionärer är förbundsordföranden, kassören och förbundssekreteraren.
Dessa poster rekryteras i allmänhet bland funktionärer med lång erfarenhet i förbundet, och
fastän valen sker på kongressen har besluten i allmänhet fattats långt tidigare i en liten krets,