LKAB-strejken 1969-1970 - Marxistarkiv

43
Avdelningsstyrelserna ger efter
Lördagen den 3 januari. Riksdagsman Häll i Gruvfyrans styrelse griper in och Rehnkvist förs
åt sidan. På presskonferensen presiderar Häll och förklarar sig fortfarande hålla dörren öppen
för en överenskommelse med strejkkommittén. De tre avdelningsstyrelserna sammanträder
hela dagen i Kiruna, och framåt sextiden är saken klar. Avdelningsstyrelserna accepterar
strejkkommitténs förslag om förhandlingsdelegation. Efter en kort överläggning med representanter
för strejkkommittén i Kiruna kommer man fram till att de 27 ska träffas dagen
därpå.
I Göteborgs hamn anordnar hamnarbetarnas kontaktkommitté – en fortsättning på strejkkommittén
men inför det här tillfället utökad med ordföranden i Transport avd. 2 i Göteborg –
en demonstration till stöd för gruvarbetarna. Tusen personer möter upp under parollerna:
Gruvarbetarnas kamp är alla lönearbetarnas kamp. Arbetarnas väl före profiten. Gruvarbetarna
kräver månadslön, hamnarbetarna kräver månadslön. Bort med § 32. De statliga
företagen ut ur SAF. Bekämpa LO-byråkratin, gör fackföreningarna till kamporganisatoiner.
Sluta kohandeln med arbetsgivarna. Strejkrätten åter till arbetarna. – Bronsmedaljören i backhoppning
i Osloolympiaden, gruvarbetaren Karl Holmström representerar strejkkommittén.
Ombudsman Rehnkvist än en gång
Söndagen den 4 januari. Avdelningsstyrelserna i 12:an och 4:an tillkännager linan
representanter: ordförandena Poromaa och Hermansson och verkstadsklubbs-ordföranden
Thoren och Palm. Dessutom tillkommer ombudsmännen Rehnkvist och Boström.
Riksdagsman Häll kommer inte med från 4:an: inga karriärpolitiker med. Överläggningarna i
förhandlingsdelegationen börjar. En tvistefråga är vem som ska vara förhandlingsledare, dvs
den so m i regel i de avgörande förhandlingomgångarna är den ende som går in till
arbetsgivarna. Arbetarna har hela tiden först och främst krävt öppna förhandlingar, dvs att
hela delegationen ska sitta med vid förhandlingsbordet, och att deras förtroendeman Ture
Rantatalo ska vara delegationens ordförande. Förbundsledningen har hänvisat till stadgar om
att den av förbundsledningen men inte av avdelningen utsedde ombudsmannen ska leda de
lokala förhandlingarna. Det förefaller nu till slut som om paragrafryttarna ska ge med sig.
Måndagen den 5 januari. Rehnkvist har hela tiden fortsatt sitt spel bakom ryggen på
strejkkommittén, och på måndagseftermiddagen, efter en lång diskussion i förhandlingsdelegationen,
är de andras tålamod slut. Utan protest från någon, inklusive avdelningsstyrelsens
företrädare och ombudsman Boström, telegraferar man till förbundsledningen att
Rehnkvist måste avskedas från delegationen.
Förbundsledningen karskar upp sig och skickar en ny ombudsman
Söndagen den 6 januari. Förhandlingsdelegationen hade begärt att 12:ans ordförande
Poromaa skulle utses till t f ombudsman och till Rehnkvists ersättare. Men t f förbundsordförande
Nilsson förklarar att en funktionär måste ersättas av en funktionär. En vanlig
arbetare duger inte. Förbundsledningen skickar i stället upp förbundsombudsman Stendalen,
som gruvarbetarna senast hade med att göra då han ett år tidigare försökte tvinga på avdelning
12 ett dekret om partival (ifall det är mer än en lista) till avdelningsstyrelsen. I Aftonbladet
förklarar herr Nilsson: Några fler eftergifter till strejkkommittén gör vi inte. Vår ombudsman
Stendalen ska leda förhandlingarna i Kiruna. Vi har visat tillräckligt tillmötesgående.
Tillbaka till den 14 december: ”Samtal” med LKAB
Onsdagen den 7 januari. Efter att de första dagarna ställt sig kategoriskt avvisande till varje
kontakt med strejkkommittén, hade LKAB på lördagskvällen den 13 december förklarat sig
villigt att träffa företrädare för de strejkande, vilket skedde dagen därpå. LKAB sa sig också
vara berett till något slag av överläggningar med strejkkommittén förutsatt att förbundsledningen
godkände förhandlingsdelegationen. Efter tre och en halv veckas förhalningar