LKAB-strejken 1969-1970 - Marxistarkiv

49
regler vi har på arbetsmarknaden är till fördel för löntagarna”. LO startar med FCOkonferenser
en kampanj mot s k vilda strejker, en kampanj med öppet politiska,
antikommunistiska inslag.
De danska varvsarbetarna vid B & W beslutar med 2 900 röster mot 100 fortsätta sin strejk,
och vid ett stormöte vid Lindövarvet i Odense förs fram krav på generalstrejk.
Lördagen den 24 januari. Förhandlingsdelegationen i Kiruna kommer fram till en nödtorftig
enighet om kraven och förhandlingarnas uppläggning. Man tar kontakt med LKAB om
återupptagande av ”samtalen”. LKAB-ledningen föreslår att de ska börja på måndag.
Söndagen den 25 januari. Envojen åker upp till Kiruna för att leda LKAB:s
förhandlingsdelegation. För pressen på kvällen vidhåller han fortfarande tesen om inga
förhandlingar förrän arbetet återupptagits.
Verkstadsklubben vid Volvo-Skövdeverken hade tidigare i veckan träffat en uppgörelse med
bolaget över huvudet på medlemmarna. P g a strejkrörelsen gick överenskommelsen
visserligen utöver den centrala uppgörelse LO och Metall hade godkänt, men den förde inte
Skövdearbetarna närmare Volvos arbetare i Göteborg, vilket arbetarna hade krävt.
Medlemmarnas kritik och hot om ny strejk tvingar verkstadsklubben och Metall att ordna ett
”informationsmöte” på söndagen. Metalls ordförande Åke Nilsson år där och förkunnar att
arbetarna måste finna sig i klubbstyrelsens uppgörelse. En begäran om omröstning om avtalet
avslås av presidiet: mötet är bara för information.
Vid gruvan och dynamitfabriken i Grängesberg har bolaget försökt forcera fram en
uppgörelse, innan LKAB-överenskommelsen blir klar. Också här bjuder bolaget mer än LO
och Gruv gått med på: den centralt bestämda potten på 390 000 ökas på till 1,7 miljoner.
Gruvs förbundsombudsman Wiklund och Gruvettans ordförande skriver på, och resten av
förhandlingsdelegationen får tre kvart på sig att gå igenom förslaget och ta ställning.
Arbetarnas protester tvingar fram ett avdelningsmöte på söndagen. Med stor majoritet
förkastas den kuppartade uppgörelsen. I stället för att ta arbetarnas kritik och indirekta hot om
strejk till stöd för nya krav, i anslutning till LKAB-arbetarnas, uttalar förbundets och
avdelningsstyrelsens representanter bara sitt beklagande av att arbetarna inte godtog avtalet,
och säger att ”arbetarna får aldrig mer ett så bra bud”.
Dessa händelser belyser både strejkrörelsens lönemässiga betydelse och hur nödvändigt det
var att LKAB-arbetarna organiserade sin strejk och tog ledningen för förhandlingarna.
Tredje gången ”samtal”. Kraven presenteras.
Måndagen den 26 januari. Gruvarbetarna presenterar sina krav för LKAB:s
förhandlingsdelegation.
PUNKT 1. Garanti på att förhandlingsresultatet med LKAB ej kan förklaras ogiltigt av SAF
samt att dessa garantier är juridiskt bindande. 27-mannadelegationen slutför förhandlingarna.
PUNKT 2. Lönekrav a. En minimilön på 15 kronor i timmen ovan jord. En minimilön på 17
kronor i timmen under jord. Tabell a ort-, stig- och schaktdrivning i statistiken, 12-procentigt
lönelyft. För allt arbete gällande gruvbrytning ovan jord skall minimilön för under jord
utbetalas.
b. Månadslönen får icke, per arbetstimme, understiga ovan angivna under- och
ovanjordstimpenningar, och skall införas på arbeten där tidlön och lägsta ackordsvolym utgår.
Gruvförbundets förslag till regler för införande av månadslön ”anammas”.
c. Rekreationsbidraget regleras i likhet med tjänstemännens.
d. Kallortstillägg införes i likhet med Byggnads i Kiruna.