LKAB-strejken 1969-1970 - Marxistarkiv

37
VPK håller ett sedan länge utlyst möte om § 32 i Svappavaara, men de strejkande är rädda för
politisk splittring och politisk smutskastning, så bara 23 personer är närvarande.
Demonstrationer
Lördagen den 13 december. Demonstration i Kiruna kl 12.30. Polisen ingriper på bolagets
begäran och tvingar strejkkommittén att ändra marschvägen: man får inte som tänkt gå förbi
dispens villa och LKAB. Någon har spritt ut rykten att FNL-are skulle invadera och ta över
demonstrationen. Strejkledningen har därför en sträng kontroll: inga flygblad, inga FNLmärken.
3 000 personer, gruvarbetare och deras familjer, möter upp. Kraven är formulerade
på plakat. Snitsiga karikatyrer, bl a av Göransson med piska, förekommer också. Talkörer
kräver Göranssons och Doktares avgång.
Efter demonstrationen är det möte i Sporthallen. Luspa hälsar gruvarbetarna och deras fruar
välkom na på Luciadagen och håller ett bejublat tal. Han talar både om LKAB och om
Norrland och syftar på båda när han säger: Ord har det inte saknats. Vad som saknats är
handling. Gruvarbetarna pratar inte så mycket, men de handlar mera. Vi har i handling visat
mycket mer än 20 års prat. Han ansluter sig till kravet på envojens avgång, vilket väcker
stormande bifall. Men han försöker försiktigt få mötet att betänka sig vad gäller kraven på
Göranssons och Doktares avgång, men avgångskraven dånar i hallen. Enhälligt beslutar man
att fortsätta strejken.
I Malmberget är det demonstration kl 15 med fackföreningsfana och facklor. Över 2 000
ställde upp. Kraven är desamma, men i Malmberget skjuter man fram kravet på LKAB ut ur
SAF. På förmiddagen har strejkkommittén skickat ett telegram till Palme med detta krav.
Statsministern nedlät sig aldrig till att ge gruvarbetarna något svar.
På eftermiddagen och kvällen pågår intensiva överläggningar mellan förbundets uppresta
funktionärer och avdelningsstyrelserna, samt olika kontakter mellan facket och strejkkommittéerna
i syfte att få till stånd förhandlingar med LKAB. Strejkkommittéerna håller på
de krav som stormötena har formulerat: ingen återgång till arbetet förrän bolaget har
skriftligen gått med på en överenskommelse med strejkkommittén. Denna arbetar fram en
förhandlingsmässig prioritering av arbetarnas krav, något som sedan i massmedia kom att
kallas den ”hemliga listan”.
Bolaget och förbundet ger efter: förhandlingar i sikte
Söndagen den 14 december. På förmiddagen överlägger strejkkommittéerna i Kiruna och
Svappavaara samt två representanter från kommittén i Malmberget. Kontakterna med
förbundet, avdelning 12:s styrelse och LKAB leder fram till en förhandlingsöppning. En 19mannadelegation
träffar disponent Göransson på bolagshotellet i Kiruna. Arbetarna begär
lokala samordnade förhandlingar i Kiruna för hela strejkområdet och svar från LKAB till kl
12 på tisdag.
Den tillförordnade förbundsordföranden Nilsson fortsätter efteråt överläggningarna med
strejkkommittén. Han kräver att avdelningsstyrelserna i Malmberget och Svappavaara också
ska vara representerade i förhandlingsdelegationen och att förhandlingarna ska föras i avdelningarnas
namn. Strejkkommittén förklarar sig gå med på detta. Nilsson går i sin tur med på
lokala samordnade förhandlingar och att de strejkandes förtroendeman Rantatalo skall vara
förhandlingsledare och inte, som stadgeparagraferna har spikat, den av förbundet utsedda
funktionären Rehnkvist. Denne ska vara något slags ”teknisk” expert i delegationen. Men
hans exakta ställning var fortfarande inte preciserad på söndagskvällen. Nu har gruvarbetarna
i alla fall kommit så långt, att man med rätta kan tala om deras första seger. Bolaget har förmåtts
att frångå sin arroganta hållning från de första dagarna och börja diskutera med