Att kommunicera risker - Myndigheten för samhällsskydd och ...

att informationsinsatser med relativt begränsad omfattning, exempelvis brev
med kort med information om hur allmänheten skall bete sig i en nöd-
situation, är mindre framgångsrika än de fall där kampanjen kompletteras
med andra aktiviteter, som exempelvis program i radio och TV, offentliga
möten, skolbesök och liknande. Inte särskilt förvånande kan vi konstatera att
ju fler - genomtänkta - informationsaktiviteter som genomfors, desto
kunnigare kommer allmänheten att bli och desto säkrare kommer den att
känna sig.
Val av målgrupper
I avsnittet om målgruppsanalys diskuterades olika tänkbara målgrupper for
riskinformationen. I övrigt har begreppet "allmänheten" använts som
beteckning på målgruppen. Den formellt riktiga definitionen av målgruppen
i det här sammanhanget är "personer som löper risk att påverkas av en
allvarlig olyckshändelse". I praktiken har vi hittills kunnat notera att
åtminstone *a olika tillvägagångssätt har använts for att identifiera
målgruppen, nämligen:
1. Aktuell industri har själv bestamt vilka som skall få information och hur
den skall se ut.
2. Någon form av administrativa gränserna (exempelvis en kommun) har
använts som informationszon.
3. Väl definierade olycksscenarier med tillhörande effektkriterier
(definierat utslapp/brand/explosion med kriterier for allvarlig skada) har
använts.
4. Isoriskkurvor, där individrisken för dödsfall defmieras och gränserna för
information satts efter det.83
Den formella definitionen inkluderar inte bara de som bor inom risk-
området, vilka vi vanligtvis tänker på, utan aven personer som mer eller
mindre tillfdligt vistas inom området. Det går således att urskilja två typer
av målgrupper utifi-ån deras anknytning till orten.
Som nämnts tidigare finns det anledning att fundera över om det finns
områden i riskanlaggningens närhet, som kommer att drabbas i större
utsträckning eller på ett annat satt än övriga områden och att det kravs
speciella åtgärder for att ta till vara de personers välbefinnande som befinner
skulle forhalla sig i en nödsituation. Tv& andra fall, fran Frankrike respektive Holland,
uppvisar en betydligt mer genomarbetad planering och utformning av kampanjen, där b&de
for- och efterm2tning av effekter ingick i projektet. Ytterligare ett praktikfall redovisas. Det
är fi-ån Danmark och skiljer sig från de andra genom att någon aktiv information fiån
myndigheter inte ha. getts. Däremot har det berörda företaget efter ett antal incidenter i
verksamheten bedrivit en relativt aktiv informationsverksamhet. (Wynne, Brian, Empirisk
utvärdering av information till allmänheten om risker för stora industriolyckor. EU-
kommissionen. 1992).
83 Uppgifterna kommer h Maria Smeder, Raddningsverket, 1999-02-08.