30.08.2013 Views

TROVÄRDIGHET - Myndigheten för samhällsskydd och beredskap

TROVÄRDIGHET - Myndigheten för samhällsskydd och beredskap

TROVÄRDIGHET - Myndigheten för samhällsskydd och beredskap

SHOW MORE
SHOW LESS

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

Konsekvens11 I november 1998 visade man i svensk teve bilder<br />

av en japansk bankdirektör som grät. Han<br />

<strong>för</strong>klarade på en presskonferens att hans bank<br />

hade misslyckats, att den hade gjort stora kredit<strong>för</strong>luster,<br />

att det japanska folket hade väntat<br />

sig mycket av honom <strong>och</strong> hans bank, men<br />

att han hade svikit deras <strong>för</strong>troende. Han grät<br />

av skam. Bilderna var <strong>för</strong> en svensk publik<br />

chockerande <strong>och</strong> svåra att <strong>för</strong>stå. Skulle en<br />

svensk bankdirektör handla på samma sätt<br />

som japanen skulle man snarast tro att han<br />

eller hon <strong>för</strong>lorat <strong>för</strong>ståndet. Detta exempel<br />

visar att det finns stora kulturella skillnader<br />

mellan Japan <strong>och</strong> Sverige, vilket vi svenskar<br />

<strong>för</strong>modligen hanterar med viss <strong>för</strong>undran,<br />

men också med <strong>för</strong>ståelse <strong>och</strong> överseende: så<br />

gör man i Japan.<br />

Den japanske bankdirektören har dock<br />

knappast <strong>för</strong>lorat i trovärdighet trots att han<br />

gråter – åtminstone inte i den japanska kulturen.<br />

Trovärdigheten måste ställas i relation till<br />

vad som kommuniceras. Om bankdirektören<br />

hade sagt att han tycker att han är en bra bankman,<br />

att banken på det hela taget har klarat<br />

krisen bra <strong>och</strong> att han <strong>och</strong> banken är värda<br />

fortsatt stöd, innebär gråtandet att han <strong>för</strong>lorar<br />

all trovärdighet <strong>och</strong> åhörarna står undrande<br />

in<strong>för</strong> ett motsägelsefullt uttalande. Men<br />

när han säger att han har misslyckats i sin<br />

uppgift <strong>och</strong> att han är värd ringaktning <strong>och</strong> då<br />

kommer gråtandet att stödja hans verbala uttalande.<br />

Vi uppfattar att han verkligen menar<br />

vad han säger. I det <strong>för</strong>sta fallet är talaren inte<br />

konsekvent; i det andra är han det.<br />

Vi påminner oss Aristoteles ord, när han<br />

skriver att man måste använda ett ilsket språk<br />

<strong>för</strong> att uttrycka vrede, ett språk som uttrycker<br />

avsmak <strong>och</strong> motvilja när man talar om<br />

respektlöshet eller oanständigheter. Denna<br />

sida av språket är en faktor som gör att folk<br />

22<br />

tror på att det du säger verkligen är sant. De<br />

drar den falska (sic!) slutsatsen att du är pålitlig<br />

eftersom de själva reagerar som du när de<br />

råkar ut <strong>för</strong> något som du beskriver <strong>för</strong> dem.<br />

Där<strong>för</strong> kommer de att uppfatta det du säger<br />

som sant, vare sig det är det eller ej. Dessutom,<br />

säger Aristoteles, kommer åhörarna alltid att<br />

känna med en emotionerad talare, även om<br />

det inte finns något i hans argument. Till yttermera<br />

visso kommer detta genuina sätt att visa<br />

att din berättelse är sann genom att du öppet<br />

visar dina känslor <strong>och</strong> visar din personliga<br />

karaktär. Aristoteles tillfogar också att varje<br />

samhällskategori har sitt eget sätt att visa att<br />

något är sant (Rhetorica 1408a <strong>och</strong> b).<br />

Varje del av detta svarar mot en aspekt av<br />

den japanske bankdirektörens uppträdande i<br />

teve. Inte minst den sista meningen!<br />

Det finns kommunikationsteoretiker som<br />

anser att konsekvens, dvs. att saker <strong>och</strong> ting<br />

måste hänga ihop, är det viktigaste kravet <strong>för</strong><br />

att skapa attityder <strong>och</strong> åstadkomma beteende<strong>för</strong>ändringar.<br />

Den information som man får<br />

måste passa in med den information man tidigare<br />

ägde <strong>och</strong> de attityder som man tidigare<br />

bekände sig till, annars kommer resultatet<br />

att bli <strong>för</strong>virring <strong>och</strong> spänningar (Jowett &<br />

O’Donnell 1992:133f). Denna spänning kan ha<br />

negativt inflytande på en persons eller ett<br />

påståendes trovärdighet <strong>och</strong> därmed <strong>för</strong>hindra<br />

att budskapet går fram, men om oron kan<br />

kanaliseras kan den också leda till beteende<strong>för</strong>ändringar.<br />

Jowett <strong>och</strong> O’Donnell ger exempel<br />

på detta. Rökare har ofta en positiv attityd<br />

gentemot god hälsa <strong>och</strong> långt liv. När de får ny<br />

information om rökningens skadlighet föder<br />

denna oro <strong>och</strong> spänning som kan kanaliseras i<br />

en beteende<strong>för</strong>ändring: man slutar röka.<br />

Vanligtvis tänker man sig dock att konsekvensen<br />

bör upprätthållas <strong>för</strong> att öka trovärdigheten.<br />

Nedan följer ett antal tänkbara<br />

11) Konsekvens svarar här mot det engelska ordet consistency. Den svenska synonymen ”följd, resultat” är alltså inte aktuell här.

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!