TROVÄRDIGHET - Myndigheten för samhällsskydd och beredskap
TROVÄRDIGHET - Myndigheten för samhällsskydd och beredskap
TROVÄRDIGHET - Myndigheten för samhällsskydd och beredskap
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Konsekvens11 I november 1998 visade man i svensk teve bilder<br />
av en japansk bankdirektör som grät. Han<br />
<strong>för</strong>klarade på en presskonferens att hans bank<br />
hade misslyckats, att den hade gjort stora kredit<strong>för</strong>luster,<br />
att det japanska folket hade väntat<br />
sig mycket av honom <strong>och</strong> hans bank, men<br />
att han hade svikit deras <strong>för</strong>troende. Han grät<br />
av skam. Bilderna var <strong>för</strong> en svensk publik<br />
chockerande <strong>och</strong> svåra att <strong>för</strong>stå. Skulle en<br />
svensk bankdirektör handla på samma sätt<br />
som japanen skulle man snarast tro att han<br />
eller hon <strong>för</strong>lorat <strong>för</strong>ståndet. Detta exempel<br />
visar att det finns stora kulturella skillnader<br />
mellan Japan <strong>och</strong> Sverige, vilket vi svenskar<br />
<strong>för</strong>modligen hanterar med viss <strong>för</strong>undran,<br />
men också med <strong>för</strong>ståelse <strong>och</strong> överseende: så<br />
gör man i Japan.<br />
Den japanske bankdirektören har dock<br />
knappast <strong>för</strong>lorat i trovärdighet trots att han<br />
gråter – åtminstone inte i den japanska kulturen.<br />
Trovärdigheten måste ställas i relation till<br />
vad som kommuniceras. Om bankdirektören<br />
hade sagt att han tycker att han är en bra bankman,<br />
att banken på det hela taget har klarat<br />
krisen bra <strong>och</strong> att han <strong>och</strong> banken är värda<br />
fortsatt stöd, innebär gråtandet att han <strong>för</strong>lorar<br />
all trovärdighet <strong>och</strong> åhörarna står undrande<br />
in<strong>för</strong> ett motsägelsefullt uttalande. Men<br />
när han säger att han har misslyckats i sin<br />
uppgift <strong>och</strong> att han är värd ringaktning <strong>och</strong> då<br />
kommer gråtandet att stödja hans verbala uttalande.<br />
Vi uppfattar att han verkligen menar<br />
vad han säger. I det <strong>för</strong>sta fallet är talaren inte<br />
konsekvent; i det andra är han det.<br />
Vi påminner oss Aristoteles ord, när han<br />
skriver att man måste använda ett ilsket språk<br />
<strong>för</strong> att uttrycka vrede, ett språk som uttrycker<br />
avsmak <strong>och</strong> motvilja när man talar om<br />
respektlöshet eller oanständigheter. Denna<br />
sida av språket är en faktor som gör att folk<br />
22<br />
tror på att det du säger verkligen är sant. De<br />
drar den falska (sic!) slutsatsen att du är pålitlig<br />
eftersom de själva reagerar som du när de<br />
råkar ut <strong>för</strong> något som du beskriver <strong>för</strong> dem.<br />
Där<strong>för</strong> kommer de att uppfatta det du säger<br />
som sant, vare sig det är det eller ej. Dessutom,<br />
säger Aristoteles, kommer åhörarna alltid att<br />
känna med en emotionerad talare, även om<br />
det inte finns något i hans argument. Till yttermera<br />
visso kommer detta genuina sätt att visa<br />
att din berättelse är sann genom att du öppet<br />
visar dina känslor <strong>och</strong> visar din personliga<br />
karaktär. Aristoteles tillfogar också att varje<br />
samhällskategori har sitt eget sätt att visa att<br />
något är sant (Rhetorica 1408a <strong>och</strong> b).<br />
Varje del av detta svarar mot en aspekt av<br />
den japanske bankdirektörens uppträdande i<br />
teve. Inte minst den sista meningen!<br />
Det finns kommunikationsteoretiker som<br />
anser att konsekvens, dvs. att saker <strong>och</strong> ting<br />
måste hänga ihop, är det viktigaste kravet <strong>för</strong><br />
att skapa attityder <strong>och</strong> åstadkomma beteende<strong>för</strong>ändringar.<br />
Den information som man får<br />
måste passa in med den information man tidigare<br />
ägde <strong>och</strong> de attityder som man tidigare<br />
bekände sig till, annars kommer resultatet<br />
att bli <strong>för</strong>virring <strong>och</strong> spänningar (Jowett &<br />
O’Donnell 1992:133f). Denna spänning kan ha<br />
negativt inflytande på en persons eller ett<br />
påståendes trovärdighet <strong>och</strong> därmed <strong>för</strong>hindra<br />
att budskapet går fram, men om oron kan<br />
kanaliseras kan den också leda till beteende<strong>för</strong>ändringar.<br />
Jowett <strong>och</strong> O’Donnell ger exempel<br />
på detta. Rökare har ofta en positiv attityd<br />
gentemot god hälsa <strong>och</strong> långt liv. När de får ny<br />
information om rökningens skadlighet föder<br />
denna oro <strong>och</strong> spänning som kan kanaliseras i<br />
en beteende<strong>för</strong>ändring: man slutar röka.<br />
Vanligtvis tänker man sig dock att konsekvensen<br />
bör upprätthållas <strong>för</strong> att öka trovärdigheten.<br />
Nedan följer ett antal tänkbara<br />
11) Konsekvens svarar här mot det engelska ordet consistency. Den svenska synonymen ”följd, resultat” är alltså inte aktuell här.