TROVÄRDIGHET - Myndigheten för samhällsskydd och beredskap

vad som sagts och gjorts. Förtroende är den
inställning som lyssnaren har gentemot den
som talar eller har talat och/eller handlat. För
att känna förtroende för en person måste man
uppfatta att personen i fråga är trovärdig.
Men de faktorer som handlar om social kompetens,
identifikation och kanske framför allt
välvilja accentueras. Förtroende bygger på
ömsesidighet, vilket också innefattar begrepp
som respekt och dialog.
Kasperson m.fl. (1992) nämner fyra nyckelbegrepp
som förutsättningar för förtroende
eller tillit (trust). De är committment, competence,
caring, predictability. Committment och caring
svarar mot de ovan använda begreppet
välvilja, men också mot social kompetens.
Competence svarar närmast mot kravet på kunskap,
men häri kan nog även innefattas upplevd
förmåga att klara av de uppgifter man
föresatt sig. I resonemanget om löftesbrott i
avsnittet om ärlighet betonas att man som
lyssnare räknar med att det som en talare utfäster
sig att göra har han också förmåga att klara
av. Och om talaren lovar att göra något som han
själv vet att han inte kommer att kunna utföra,
är det liktydigt med lögn. Predictability har med
konsekvens att göra. Även Kasperson m.fl
(1992) betonar således de delar av trovärdigheten
som ovan anförts som förutsättningar för
en positiv värdering från lyssnarnas sida.
När medborgare uttalar sig om det förtroende
de har för viss institution, uttalar de sig
alltså om institutionens trovärdighet när den
uttalar sig och utfäster sig att utföra något. De
uttalar sig dessutom om i vad mån de gillar
denna institution, särskilt med avseende på
de faktorer som ryms inom trovärdighetsbegreppet
och som har att göra med bland annat
institutionens karaktär: värdighet, ärlighet,
integritet och välvilja.
Tillit
Begreppet tillit är naturligtvis närbesläktat med
förtroende. 21 Ett sätt att se på begreppet tillit,
och som nämns i inledningsavsnittet, är att ta
utgångspunkten just i att det handlar om att
lita på andra. Ett slags överlämnande som har
att göra med praktiskt handlande, som sker
dagligen och som därför inte är särskilt dramatiskt.
Det kan vara fråga om att åka bil med
någon eller ta en hiss. Man får då lov att överlämna
sig till den som kör bilen eller som har
konstruerat hissen och den som har byggt
huset. När man själv kör bil måste man lita på,
hysa tillit till att medtrafikanterna följer trafikreglerna
och exempelvis kör på rätt sida av
vägen. Säkra kan vi dock aldrig vara och måste
därför ha en ständig beredskap på trafikanter
som inte är att lita på. Barn och djur är
särskilt opålitliga i trafiken. Gentemot dem
kan man inte känna minsta tillit i deras roll
som trafikanter.
Men tilliten kan också ha att göra med
mera personliga relationer, man överlämnar
sig till en person och berättar om sina innersta
tankar, man tillåter sig att älska och blir sårbar.
Sårbarheten som har att göra med det praktiska
handlandet är i första hand av fysisk
natur, medan sårbarheten när det gäller personliga
relationer är psykisk. Många människor
upplever denna sårbarhet som oändligt
mera smärtsam än den fysiska. Och de kan
omöjligt känna detta slags av tillit till en myndighet
eller en organisation.
Men en medarbetare i ett företag som har
mycket goda relationer till sina kunder kan
erfara att kunden ringer och säger: ”fixa
bilen”, ”köp fondandelar som du tror är bra
för mig”, ”boka ett hotell som du tror passar
mig”. Här är det fråga om ett överlämnande,
men det är troligt att det sker till en bestämd
person som man har en upparbetad relation till.
21) Det är svårt att översätta det engelska ordet trust, eftersom man inte vet om det skall översättas med tillit eller med
förtroende.
53