Miljö som hjälper – eller stjälper/3 - Statens Institutionsstyrelse

More documents

Recommendations

Info

Svårt nå fram med hjälp till klient som känner sig kränkt På Karlsvik LVM-hem används särskilda skalor för att mäta hur kränkta klienterna känner sig av att vara tvångsomhändertagna, och vilka insatser de reagerar särskilt på. Forskningspsykolog Björn Sallmén ser den kartläggningen som en förutsättning för att vården ska kunna komma igång. > Att vårdas under tvång känns mer kränkande för somliga än för andra. Det gäller att upptäcka vilka som lider mest. I annat fall riskerar ilskan och frustrationen att växa till stora försvårande stoppklossar som ibland gör det nästan omöjligt att nå in, få kontakt och börja med motivation och behandling. Viktig tid går till spillo. Hjälpen når inte fram. Så här resonerar man på Karlsvik LVM-hem utanför Höör, och så här resonerar inte minst institutionens forskningspsykolog Björn Sallmén. Han har arbetat på Karlsvik sedan 1989 och disputerade för fem år sedan med en avhandling om psykiska störningar hos tvångsvårdade. Även subjektiva upplevelser av kränkningar fanns med som ett viktigt inslag och Björn Sallmén tror att intresset för ämnet numera sitter i väggarna på Karlsvik. – När man under femton år samlat in data om upplevelser av tvång ökar medvetenheten i personalgruppen, och man kan inte ignorera frågan. Det går att identifiera lättkränkta personer på ett ganska tidigt stadium och då kan man i gruppen säga att ”Passa dig lite och ligg lågt när det gäller Kalle för annars finns risk att det går åt skogen”. – Själva kränkningsupplevelsen i sig är den mest destruktiva som finns och just den subjektiva känslan tror jag är viktigast att titta på, inte en institutions förutsättningar att bedriva tvång. Klienten bör alltid ha tolkningsföreträde för vad som är en kränkande behandling, säger Björn Sallmén. 12 SiStone nr 1 2004 På Karlsvik görs alltid grundliga utredningar som leder till individualiserade behandlingsplaner. Efter strukturerade ASI-intervjuer (Addiction severity index), motivationsbedömning enligt MAPS (Monitoring area and phase system) och mätningar efter bland annat Westrins skala, som även använts inom den psykiatriska tvångsvården för att mäta subjektiva upplevelser av kränkningar, och Locus of control-skalan som visar om klienten lägger ansvaret för sitt liv och möjligheterna att påverka det hos sig själv eller utanför den egna personen, görs en bedömning av resultatet. Vid vissa värden fortsätter arbetet hos Björn Sallmén som gör en för- Klienten bör alltid ha tolkningsföreträde för vad som är en kränkande behandling. djupad utredning med fokus på psykiatrisk diagnostik och kognitiva funktionstester. Att verkligen få en klar och riktig bild av klienten och sätta en diagnos är bara det ett sätt att minska kränkningen, anser han. – Kommer du till ett ställe och har vissa problem och enheten inte har kompetens för eller ens intresse av att bemöta din problematik, kanske någon form av ångest- eller depressionssjukdom, så är det i sig kränkande. ”Jag har ett jätteproblem men ingen bryr sig om det.” Antidepressiv medicinering och samtalsterapi har stor effekt på många klienter som är kränkta eller uppgivna i början, de som är väldigt nere, sura och tjuriga vid inskrivningen. Just att identifiera huvudproblematiken hos klienten är en viktig del. Klienternas upplevelser av att vara kränkta mäts alltså. Men vad blir följden av resultaten? Hur flexibel går det att vara, och hur behandlas en person som tycker att varje restriktion är svåruthärdlig och att bara det faktum att han är tvångsomhändertagen är otroligt kränkande? – Man kan nog säga att vi lägger mycket tid på den kränkte klienten. Det handlar om att prata, försöka blir överens och kompromissa och om att minimera inlåsningar och avskiljningar när klienten är stökig. Men ibland är det omöjligt. Det handlar om frihet under ansvar och vi klarar inte av för många stökiga klienter samtidigt, förklarar Björn Sallmén. Han berättar att institutionen alltid försöker göra en så bra matchning som möjligt av klient och kontaktman. Det är också viktigt att i möjligaste mån anpassa regler och restriktioner efter hur starkt de upplevs och att visa stor respekt och ärlighet. Blir någon överförd till låst avdelning på felaktiga grunder – det fanns inga droger och han tänkte inte sticka – så är det viktigt att be om ursäkt: ”Jag hade fel – du hade rätt”. Att ibland ha olika förhållningssätt och regler beroende på vilken klient det handlar om är naturligtvis inte komplikationsfritt. Debatter om orättvisor hör till vardagen. – Det är en oerhört svår balansgång.
På Karlsvik LVM-hem arbetar forskningspsykolog Björn Sallmén med särskilda skalor för att mäta hur kränkta klienterna känner sig av att vara tvångsomhändertagna. Foto: Eva Lie Tvångsvård av missbrukare är ingen okontroversiell fråga. Det finns motståndare mot LVM-lagstiftningen och just kränkningen av den personliga integriteten är ett vanligt förekommande argument. Att då inom SiS diskutera klienternas upplevelser av att vara kränkta och personalens förmåga att jobba med de känslorna kan verka farligt, men Björn Sallmén ser det inte så. Han tycker snarast att det är dumt att beskriva tvångsvården som god eller ond. – Internationella studier visar enhälligt att innehållet och inte vårdformen är det viktiga för utfallet, och en öppen debatt och diskussion är nödvändig. Om inte annat så för att slippa stoppklossar som förhindrar vettig behandling. Det har vi faktiskt egna forskningsdata på. – Vi identifierar ju högriskklienterna med avseende på kränkning och när vi misslyckas med att överbrygga de känslorna blir vårdtiden nästan alltid extremt plågsam. Klienten skrivs väldigt ofta ut deprimerad och gör man en uppföljning ett år senare så har det ofta gått åt helvete. Att identifiera räcker inte utan är bara en nödvändig förutsättning för att kunna arbeta, men om man på något sätt lyckas nå patienten är det bra. Övriga institutioner borde inte bara diskutera upplevelsen av kränkning utan även mäta den, anser Björn Sallmén som samtidigt betonar att han är medveten om att målgrupperna ser olika ut på SiS LVMinstitutioner. Karlsviks klienter är män med en medelålder på drygt 40 år, oftast med alkohol,- läkemedels- eller blandmissbruk. På LVM-hem med många aggressiva, impulsstyrda och utagerande klienter med andra typer av personlig- Misslyckas vi med att överbrygga känslan av att vara kränkt blir vårdtiden nästan alltid extremt plågsam. hetsstörningar krävs troligen ett mer restriktivt förhållningssätt än på hans institution. Men att mäta styrkan i upplevelsen av att vara kränkt tycker han ändå har sina poänger. – Absolut. Det blir lättare att möta klienten där han eller hon är. Dessutom underlättar moivationsbedömningsskalor, då klienterna är olika mottagliga för olika insatser i olika faser. På senare år har LVM allt mer förvandlats från en vårdlag till en akutlag. Något som gör att majoriteten av missbrukarna hos SiS blivit omedelbart omhändertagna. Ett faktum som knappast gör att deras känslor av att var nedtryckta och illa behandlade har minskat. – Nu måste vi börja diskutera vad som händer innan klienterna kommer till institutionerna. Förnedringen i att kanske inte få tillräcklig information av socialtjänsten om vad som ska hända och sedan skjutsas långt och tvingas sova över i häkten. Att ha en klient som darrar av vrede redan när han eller hon knackar på dörren, det är ingen bra utgångspunkt för att bedriva en meningsfull verksamhet, säger Björn Sallmén som slår fast att det inte bara är SiS som bör bli bättre på att hantera kränkningsupplevelser. De måste minimeras även under den process som äger rum mellan det omedelbara omhändertagandet och ankomsten till LVM-hemmet. – Ibland hamnar vi i situationer där vi inte har något att göra med kräkningen. Våra klienter känner sig redan djävulskt kränkta ändå. Här handlar det om bland annat polisens, socialtjänstens och sjukvårdens förhållningssätt vilket innebär att debatten inte bara bör föras inom SiS. Birgitta Hedman-Lindgren SiStone nr 1 2004 13
Page 1 and 2: Miljö som hjälper - eller stjälp
Page 3 and 4: I Liljendals stora vardagsrum, huse
Page 5 and 6: Den skulle inte kännas som en trad
Page 7 and 8: [ MILJÖ SOM VERKTYG ] ”Den fysis
Page 9 and 10: Genombrott för avtal om ungdomspsy
Page 11: SiStone nr 1 2004 11
Page 15 and 16: Efter ungefär ett år - när ungdo
Page 17 and 18: Vården inom SiS ska allt mer bedri
Page 19 and 20: [ METODER INOM SiS ] erfarenhet och
Page 21 and 22: där deltagarna ställs inför olik
Page 23 and 24: [ HÖRT OM NAMN ] Margretelundsutre
Page 25 and 26: I Örebros drogkamp har reviren fö
Page 27 and 28: [INSÄNT ] Bra samverkan på andra

Miljö som hjälper – eller stjälper/3 - Statens Institutionsstyrelse

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?