Miljö som hjälper – eller stjälper/3 - Statens Institutionsstyrelse

Den skulle inte kännas som en traditionell institution
och den skulle få lov att vara lite tjejig.
Så såg ett par av föresatserna ut när flickavdelningen
på Folåsa behandlingshem för adopterade
ungdomar byggdes om och till för tre år sedan.
Resultatet blev ett tuggummirosa allrum på
ovanvåningen i den nya tillbyggnaden och ett tvrum
med panoramafönster på markplan. Flickornas
rum går i klatschigt rosa, lila och blått.
– Faktum är att det nästan inte är någon åverkan
alls på avdelningen sedan vi gjorde om. Jag tolkar
det som att både flickorna och personalen trivs,
säger institutionschef Inger Sundqvist.
Även föräldrar har nickat gillande när de klivit in på
flickavdelningen på Folåsa.
– De flesta föräldrar som kommer hit första
gången är helt förståeligt ganska spända. Men jag
ser hur deras axlar slappnar av när de upptäcker att
miljön där deras barn ska bo inte alls är skrämmande.
”Nämen, så mysigt och ombonat”, är ofta den
spontana reaktionen.
Färgerna gör förstås sitt, men trägolv med golvvärme
och mjuka tygsoffor med många kuddar förstärker
den hemtrevliga känslan än mer. Samtidigt
bjuder det stora panoramafönstret som går ända
upp i nock på ett livgivande ljusinsläpp och en
vacker vy över den östgötska gården.
Flickorna kallar teverummet för kyrkorummet,
berättar avdelningsföreståndare Rolf Sundquist.
Den som är bekant med antroposofernas arkitektur kan
känna igen både placering av fönster, färg- och
materialval.
– Det stämmer, vi har sneglat lite på deras idéer
då vi ville få fram en varm och gedigen känsla i
>> – Jag är socionom med vidareutbildning och
magisterexamen. Och ändå har jag inte haft en
enda timmes undervisning om vad byggnation och
inredning och sådant ger!
huset, säger Inger Sundqvist som tillsammans med
övrig personal och med hjälp av expertis står
bakom både färgsättning och materialval.
– Säkerhetsaspekten innebar vissa begränsningar
och med tanke på slitage och skadegörelse ställdes
höga krav på materialen. Dörrarna känns ibland
väl tunga och trista men i det stora hela blev det
ungefär som vi tänkt oss, säger Rolf Sundquist.
Men alla har inte gillat flickhemmets färger och
former.
– Nej, jag har träffat personal från andra institutioner
som ryggat inför färgerna och sagt att här
skulle de aldrig kunna jobba, ler Inger Sundqvist.
Susanne Sawander
[ MILJÖ SOM VERKTYG ]
På Folåsa sneglade man på antroposofernas idéer när flickavdelningen skulle byggas om.
Foto: Cecilia Mellberg
Staffan Linder är chef för särskilda ungdomshemmet
Ryds brunns skola i småländska Ryd, som
tar emot pojkar i åldern 13–18 år med tung psykosocial
problematik och pågående kriminalitet/missbruk.
I ungdomshemmets arkitektur syns tydligt
att Ryds brunn har en historia som sommarrestaurang,
och läget alldeles vid vattnet är speciellt.
När Staffan Linder intog chefsstolen 1995 och
samtidigt fick till uppgift att göra om det dåvarande
LVM-hemmet till ungdomsinstitution kändes
det naturligt att ta tillvara det genuina och vackra.
Men också att skapa en miljö som kunde underlätta
behandlingen. Under åren inom bland annat
omsorg och äldreomsorg hade han lärt sig hur
mycket omgivningen och miljön betyder.
På Ryds Brunn har man försökt skapa en miljö som under-
– Jag tycker att vi pratar alldeles för lite om detta i den
här verksamheten. Det fick mig att börja fundera,
säger han och berättar att mycket krut lades på att
inreda och färgsätta Ryds brunns öppna avdelning
som var den första att bli omgjord till ungdomsavdelning.
Personalen fick genom besök utifrån
lära sig om antroposofernas sätt att tänka, och for
även på flera studiebesök för att se och ta intryck
av andra miljöer.
Intresset växte och avdelningen tog form. På flera
fronter. Dörrar till killarnas arbetsrum och pingisrum
slogs ut och i stället sattes stora inomhusfönslättar
behandlingen. Foto: Ebbe Taber ter in som gav både insyn, ljus och rymdkänsla. En >>
Folåsa
Ryds brunns
skola
SiStone nr 1 2004 5