Miljö som hjälper – eller stjälper/3 - Statens Institutionsstyrelse

More documents

Recommendations

Info

[ METODER INOM SiS ] ART nyttig metod för både ungdomar och personal En av de empiriskt prövade behandlingsmetoder som sprids snabbast över Sverige är ART, Aggression Replacement Training. Målet med metoden är att konkurrera ut destruktiva beteenden genom träning av ilskekontroll och sociala färdigheter och genom moralutveckling. > Det är onsdag förmiddag och på Eknäs ungdomshem utanför Enköping är det dags för övning i sociala färdigheter. Fyra killar sitter uppradade på stolar framför två tränare, som i sin tur står framför en whiteboardtavla. På den har de skrivit ämnet för dagen: Att be om hjälp. – När kan det vara bra att kunna be om hjälp, frågar den ena tränaren. Svaret kommer snabbt: – När man inte räcker till själv. – Precis. Bra svarat! Sedan väntar rollspelsövningar. Ungdomarna får tänka ut olika situationer där de kan behöva be om hjälp. Dessa spelas sedan upp med en av tränarna som motpart. Efteråt pratar man om hur det gick och om man skulle ha kunnat hantera någon del av processen bättre. Rummet är litet, men väl upplyst av de 20 SiStone nr 1 2004 stora fönstren och ute är det en skinande ljus och ganska kall vinterdag. Snön ligger decimetertjock över husen och träden. De fyra killar som deltar i ART-lektionen är mellan 15 och 17 år. Under lektionen kommer tre av dem att delta aktivt och villigt, medan den fjärde mest suckar och skakar på huvudet. Han har nyligen kommit till Eknäs, och visar tydligt att han inte alls vill vara med. – Men du behöver också lära dig sådant här. Eller hur? Behöver du aldrig be någon om hjälp, frågar en av tränarna. Den motsträvige svarar: – Nej. Aldrig. Jag klarar mig själv. Bengt Daleflod, psykolog på Sundbo ungdomshem i Fagersta, har varit drivande i introduktionen av ART i Sverige. När han i slutet av 1980-talet började intressera sig för metoden var intresset för kognitiv beteendeterapi ännu mycket svalt. Om- Om ART ska fungera måste man få med sig hela personalen, understryker Eila Nilsson-Karlberg, biträdande institutionschef på Eknäs ungdomshem. Foto: Cecilia Mellgren svängningen kom först framåt mitten av 1990-talet, i takt med att kraven på gedigna utvärderingar blev starkare. Olika former av kognitiv beteendeterapi har visat sig ha goda effekter, inte minst när det gäller att minska återfall i brottslighet. – När det gäller ART som program väntar vi i och för sig fortfarande på fler inhemska studier, säger Bengt Daleflod. Det är en brist som man måste vara medveten om. Vad som däremot är klart bevisat är att de tre komponenter som ingår i ART alla har god effekt. Enligt Daleflod är ART en metod som går att använda med framgång på i stort sett alla problemgrupper. – Det krävs förstås alltid att man gör en noggrann individuell prövning. Hör man röster bör man behandlas för det. Är man narkotikaberoende, eller deprimerad, bör man behandlas för det. Men det fina är att man kan använda ART också – det är ett bra komplement till alla sorters individuella program, säger han. ART utvecklades i USA under 1980-talet av psykologiprofessor Arnold Goldstein. Metoden består av tre delar. Den första, den sociala färdighetsträningen, handlar om att öka den enskildes sociala kompetens, genom att lära ut konstruktiva sätt att tänka och handla. Det kan handla om hur man ber om hjälp, som i exemplet ovan, hur man tar emot kritik på ett bra sätt eller hur man hanterar grupptryck. Den andra delen, ilskekontrollträningen, handlar dels om att minska uppkomsten av ilska, dels om att träna hur man hanterar den när man väl har blivit arg. Moralutvecklingen slutligen, går ut på att genom resonemang kring olika frågor om etik och moral höja nivån på klientens eget moraliska tänkande och beteende. Träningen sker genom gruppdiskussioner,
där deltagarna ställs inför olika slags moraliska dilemman. – Men det är viktigt att komma ihåg en sak: för att ART ska fungera räcker det inte med att genomföra lektioner och gruppövningar. Man måste få med sig hela personalen i arbetet, helst dessutom individens omgivning. Familj, skola och socialtjänst, säger Bengt Daleflod. – Det är i praktiken i det vardagliga livet som man måste visa att det finns andra sätt att hantera konflikter än med hot och våld. Det är en stor utmaning, fortsätter han, och betonar att det gäller att få hela personalgruppen på ett behandlingshem att sluta upp bakom ART. De utbildade tränarna är ofta entusiastiska, men att få med sig all personal är inte alltid lika lätt. Liknande tankar är Eila Nilsson-Karlberg inne på. Hon är psykolog och biträdande institutionschef på Eknäs, och tycker att ART-utbildningen är nyttig inte bara för ungdomarna, utan även för personalen. – Alla har väl behov av att öva sina sociala färdigheter? Vi måste alltid börja med oss själva. Om inte vi i personalen är bra på att kommunicera, på att uttrycka våra känslor och på att lösa konflikter på ett konstruktivt sätt – hur ska vi då kunna lära ungdomarna att vara det? Det är också viktigt att vi kan stödja och upp- muntra killarnas positiva utveckling när de väl gör något bra. Eila Nilsson-Karlberg ser positivt på den spridning som ART på senare år har fått i Sverige. Hon höjer dock ett varnande finger: – Det är viktigt att man skaffar sig gedigen kunskap om inlärning och mänskligt samspel, så att man inte bara mekaniskt följer handboken. Att verkligen tillämpa ART är ett stort jobb som man inte bör ta lättvindigt. På Eknäs ungdomshem fortsätter lektionen i den sociala färdigheten ”att be om hjälp”. Precis som tidigare deltar tre av killarna flitigt, medan den fjärde mest suckar och skakar på huvudet. Efteråt, när tränarna avlägsnat sig, visar det sig att de fyra är överens i sin inställning till färdighetsträningen. I alla fall om [ METODER INOM SiS ] Fyra tonårspojkar, mer eller mindre entusiastiska, deltar i gruppövningen som ska lära dem att be om hjälp. Tränarna Henrik Johansson och Shirak Morad visar ett rollspel. Foto: Cecilia Mellgren Om inte vi i personalen är bra på att kommunicera ... hur ska vi då kunna lära ungdomarna att vara det? man ska tro på vad de berättar i grupp. – Det är bara han som vägrar vara med som är ärlig, säger en av killarna. Vi tycker alla att det här är helt värdelöst. Jag menar, att be om hjälp, det kan vi ju. Vi är sexton år, vi är hur artiga som helst. En av killarna berättar att han redan tidigare har gått ett ART-program, och därför kan alla övningar i förväg. – Jag vet ju svaren bättre än lärarna. Det är så trist det här. Efter en stund kommer det ändå fram att de faktiskt gillar lektionerna i ilskekontroll. Samma sak när man tar upp lite svårare problem, som moralfrågor. Att ungdomarna själva är kritiska till en arbetsmetod är i och för sig inte förvånande, och behöver inte innebära att den inte fungerar. Lite senare funderar ändå Eila Nilsson-Karlberg på att man måste bli bättre på att utgå från ungdomarnas egna behov. Inte så att de ska få styra, utan mer så att man verkligen bemödar sig om att lägga lektionerna på rätt nivå. – Vi ligger förhållandevis väl framme med ART-arbetet här på Eknäs, men det finns mycket kvar att göra, säger hon. Magnus Västerbro www.stat-inst.se Läs mer om ART. SiStone nr 1 2004 21
Page 1 and 2: Miljö som hjälper - eller stjälp
Page 3 and 4: I Liljendals stora vardagsrum, huse
Page 5 and 6: Den skulle inte kännas som en trad
Page 7 and 8: [ MILJÖ SOM VERKTYG ] ”Den fysis
Page 9 and 10: Genombrott för avtal om ungdomspsy
Page 11 and 12: SiStone nr 1 2004 11
Page 13 and 14: På Karlsvik LVM-hem arbetar forskn
Page 15 and 16: Efter ungefär ett år - när ungdo
Page 17 and 18: Vården inom SiS ska allt mer bedri
Page 19: [ METODER INOM SiS ] erfarenhet och
Page 23 and 24: [ HÖRT OM NAMN ] Margretelundsutre
Page 25 and 26: I Örebros drogkamp har reviren fö
Page 27 and 28: [INSÄNT ] Bra samverkan på andra

Miljö som hjälper – eller stjälper/3 - Statens Institutionsstyrelse

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?