PDF-fil, 135 sidor, 1,22Mb

More documents

Recommendations

Info

18 tagaren underlättas den integrerade direkthanteringen av betalningar vilket innebär att betalningsförmedlingen blir effektivare. 3.5 Bestämmelser om betalningsinstrument Allmänt I lagförslagets 6 kap. föreskrivs om de rättigheter och skyldigheter i samband med användningen av betalningsinstrument som tillkommer betalningsinstrumentens innehavare och tjänsteleverantörerna. Med betalningsinstrument avses i lagen t.ex. bank- och kreditkort samt nätbankers sifferkoder. Också t.ex. en mobilanslutning är ett betalningsinstrument då den används för betalning på det sätt som närmare föreskrivs i lag. Med tanke på rättssäkerheten föreskrivs att innehavaren av ett betalningsinstrument blir skyldig att dra försorg om betalningsinstrumentet inklusive identifieringsuppgifterna först efter att ha mottagit dem. En ny bestämmelse föreslås vara att tjänsteleverantören blir skyldig att se till att innehavaren av ett betalningsinstrument har möjlighet att när som helst göra anmälan om att betalningsinstrumentet förlorats, orättmätigt innehas av någon annan eller används obehörigen. Efter att ha fått en sådan anmälan ska tjänsteleverantören spärra betalningsmedlet. Avgift eller nedsättning vid användning av betalningsinstrument Tjänsteleverantörerna får enligt lagförslaget inte hindra handlare eller andra betalningsmottagare från att av betalaren begära en avgift eller erbjuda en nedsättning vid användning av ett betalkort eller något annat betalningsinstrument. Syftet med bestämmelsen är att öka konkurrensen och prissättningens genomskinlighet. Vissa kreditkortsbolag har för närvarande i avtal med handlare förbjudit dessa att ta ut extra avgifter vid betalning med kreditkort. Bestämmelsen hindrar att en sådan avtalspraxis fortsätter. Enligt direktivets artikel 52.3 får medlemsstaterna förbjuda eller begränsa rätten att ta ut avgifter med beaktande av behovet att stimulera konkurrensen och främja en effektiv användning av betalningsinstrument. Enligt förslaget ska denna nationella rörelsemarginal utnyttjas så att i betaltjänstlagen tas in en bestämmelse enligt vilken de avgifter som tas ut för användning av betalningsinstrument ska vara rimliga och får inte överskrida tjänsteleverantörens faktiska kostnader. Handlaren eller någon annan betalningsmottagare får med andra ord inte göra vinst på avgifter som tas ut för användning av betalningsinstrument. Det har ansetts nödvändigt att ta in begränsningsbestämmelsen i lagen i syfte att främja konkurrensen och en effektiv användning av betalningsinstrument. Bestämmelsen gör det möjligt att främja prissättningens genomskinlighet och garantera att de avgifter som tas ut för användningen av betalningsinstrument högst motsvarar de faktiska kostnaderna och sålunda styr betalarna att använda effektivare betalningsinstrument. Samtidigt är det möjligt att avvärja faran för att det för användning av betalningsinstrument tas ut avgifter som är högre än de faktiska kostnaderna, med påföljd att användningen av moderna betalningsinstrument minskar genom att betalarna övergår till att använda från hela betalningssystemets synpunkt ineffektiva och kostnadskrävande kontantbetalningar. Vid beredningen av propositionen gjordes dessutom den bedömningen att konkurrensen inom vissa verksamhetsområden och i synnerhet i glest bebodda delar av landet inte nödvändigtvis räcker för att förhindra att problem av det slag som nämns ovan skulle orsakas av att för användningen av betalningsinstrument tas ut avgifter som överstiger de faktiska kostnaderna. 3.6 Ansvarsbestämmelser Lagförslagets 7 kap. innehåller för det första bestämmelser om betaltjänstanvändares ansvar för obehörig användning av betalkort och andra betalningsinstrument. Dessutom innehåller kapitlet bestämmelser om tjänsteleverantörens ansvar samt om återbetalning av betalningstransaktioner.
Betaltjänstanvändares ansvar för obehörig användning av betalningsinstrument I propositionen föreslås en avsevärd lindring av betaltjänstanvändarens ansvar för obehörig användning av ett betalningsinstrument. Enligt lagförslaget kan betaltjänstanvändaren bli ansvarig bl.a. på den grunden att obehörig användning av betalningsinstrumentet beror på dennes vårdslöshet eller på att betaltjänstanvändaren har försummat att utan obefogat dröjsmål efter upptäckten göra anmälan om att betalningsinstrumentet har förlorats. En ny bestämmelse föreslås vara att betaltjänstanvändaren i sådana fall i regel ansvarar för obehörig användning av betalningsinstrumentet upp till högst 150 euro. För närvarande gäller ingen övre gräns för ansvaret. Enligt direktivets artikel 61.1 är betaltjänstanvändarens ansvar upp till nämnda 150 euro inte beroende av vårdslöshet. Enligt artikel 61.3 får medlemsstaterna likväl i sådana fall där betalaren inte har handlat bedrägligt eller avsiktligen underlåtit att uppfylla sina skyldigheter minska betaltjänstanvändarens ansvar. Enligt den föreslagna betaltjänstlagen utnyttjas denna nationella rörelsemarginal på så sätt att uppkomsten av ansvar i regel begränsas till situationer där betaltjänstanvändaren har handlat vårdslöst. Detta föreslås på grund av att ansvar som uppkommer oberoende av vållande har ansetts vara oskäligt strängt från konsumentens synpunkt. Med avvikelse från konsumentskyddslagens gällande 7 kap. 19 § föreslås emellertid att också lindrig vårdslöshet ska räcka för att ansvar uppkommer. Den föreslagna ändringen motiveras med att bedömningen av ansvarsfrågan i praktiken blir enklare och enhetligare om det för avgörande av ansvarsfrågan endast är nödvändigt att göra skillnad mellan grov vårdslöshet och annan vårdslöshet och det inte dessutom är nödvändigt att ytterligare utreda om vårdslösheten är lindrig eller inte. Till följd av den nämnda övre gränsen på 150 euro blir betaltjänstanvändarens ansvar inte heller i praktiken orimligt strängt, även om dennes förfarande endast skulle tyda på lindrig vårdslöshet. 19 Enligt förslaget ansvarar betaltjänstanvändaren inte för obehörig användning av ett betalningsinstrument då detta har använts efter anmälan om att det har förlorats. Betaltjänstanvändaren blir inte heller ansvarig i det fall att tjänsteleverantören har försummat att se till att anmälan om att betalningsinstrumentet har förlorats kan göras när som helst. Betaltjänstanvändaren svarar inte för obehörig användning av betalningsinstrumentet heller i det fall att handlaren eller någon annan betalningsmottagare inte vid användningen av betalningsinstrumentet vederbörligen har kontrollerat betalarens rätt att använda betalningsinstrumentet. Tjänsteleverantörens ansvar I betaltjänstlagen föreslås i enlighet med direktivet som en viktig korrigeringsåtgärd att betalarens tjänsteleverantör åläggs att återbetala betalningstransaktionens belopp till betalaren om betalningstransaktionen har konstaterats vara obehörig eller felaktig eller om den inte över huvud taget har genomförts. Dessutom blir tjänsteleverantören skyldig att på begäran av betaltjänstanvändaren omedelbart försöka spåra en felaktigt genomförd eller icke genomförd betalningstransaktion. Betaltjänstanvändaren ska enligt förslaget också återbetala de avgifter som tagits ut för en felaktigt genomförd eller icke genomförd betalningstransaktion och ersätta de ränteförluster som orsakats av den felaktiga betalningen. Dessutom föreslås att tjänsteleverantören ska åläggas att ersätta också andra skador som betaltjänstanvändaren har åsamkats genom tjänsteleverantörens mot lag eller avtal stridande förfarande. I direktivet finns ingen direkt motsvarighet till skadeståndsbestämmelsen. Betaltjänstanvändarens rätt till skadestånd eller annan kompensation till följd av ett fel har med andra ord inte harmoniserats på ett heltäckande sätt i direktivet. Frågan om rätten till kompensation i andra än sådana fall som uttryckligen regleras i direktivet har sålunda hänskjutits till medlemsstaternas nationella lagstiftning för avgörande. Detta framgår uttryckligen av direktivets artikel 76. Det har ansetts motiverat att i lagförslaget ta in en skadeståndsbestämmelse eftersom i
Page 1 and 2: Regeringens proposition till Riksda
Page 3 and 4: Avgift eller nedsättning vid anvä
Page 5 and 6: 1 Betaltjänstdirektivet 1.1 Allmä
Page 7 and 8: amavtalet ingåtts eller en enstaka
Page 9 and 10: tjänsteleverantören inte erbjuder
Page 11 and 12: för betalaren ansvara för att bet
Page 13 and 14: 6 procent av alla korttransaktioner
Page 15 and 16: Kapitlets bestämmelser gäller fö
Page 17: efter mottagandet av en betalningso
Page 21 and 22: 3.8 Frågor som gäller tillämpnin
Page 23 and 24: Enligt direktivets artikel 36.3 få
Page 25 and 26: der som orsakas av betalningsinstru
Page 27 and 28: med Finansinspektionens och konsume
Page 29 and 30: ler informationsteknik och som enda
Page 31 and 32: ning avgöra om det är fråga om e
Page 33 and 34: sas då en betalningstransaktion ö
Page 35 and 36: överskrider EES:s gräns skulle me
Page 37 and 38: I vissa situationer är betalaren e
Page 39 and 40: grundval av ett avtalsvillkor har b
Page 41 and 42: taltjänstanvändaren kan bevara oc
Page 43 and 44: Enligt paragrafens 1 mom. ska tjän
Page 45 and 46: avgifter som tas ut av betaltjänst
Page 47 and 48: de som förordningen föreskriver e
Page 49 and 50: greppet betalningsinstrument för l
Page 51 and 52: skyldighet att ge betalningsmottaga
Page 53 and 54: Genom denna paragraf genomförs dir
Page 55 and 56: stämmelsen ska betalningsmottagare
Page 57 and 58: och index eller beräkningsgrund i
Page 59 and 60: den avtalade kontoskötselavgiften,
Page 61 and 62: tierar betalningstransaktionen. I d
Page 63 and 64: ut avgifter i sådana fall. Momente
Page 65 and 66: Av definitionen av begreppet ”uni
Page 67 and 68: Med uttrycket ”senast” avses i
Page 69 and 70:
dant fall kan fastställa följande
Page 71 and 72:
på vårdslöshet om de förvaras i
Page 73 and 74:
tande av någon annans angelägenhe
Page 75 and 76:
ska den avgift som betalningsmottag
Page 77 and 78:
detta avseende behandlas närmare i
Page 79 and 80:
garen anses ha försummat sin skyld
Page 81 and 82:
inte heller i övrigt på ett uttö
Page 83 and 84:
har gjorts på ett räntebärande b
Page 85 and 86:
höriga eller felaktigt genomförda
Page 87 and 88:
kan utgöra ett övermäktigt hinde
Page 89 and 90:
Frågan om förutsättningen är up
Page 91 and 92:
et, övergår rätten att kräva å
Page 93 and 94:
10 kap. Särskilda bestämmelser oc
Page 95 and 96:
innehavaren har gjort anmälan om a
Page 97 and 98:
79 till den del som den gäller beh
Page 99 and 100:
pappersform dragna på tjänsteleve
Page 101 and 102:
12) innehavare av ett betalningsins
Page 103 and 104:
eller felaktigt genomförda betalni
Page 105 and 106:
ett betalningsinstrument för låga
Page 107 and 108:
Informationsskyldighet vid valutako
Page 109 and 110:
har samtyckt till på avtalat sätt
Page 111 and 112:
5 kap. Betalningstransaktioners gen
Page 113 and 114:
ersätta det med ett nytt betalning
Page 115 and 116:
televerantör, om denne deltar i ge
Page 117 and 118:
möjligheter att förutse och hindr
Page 119 and 120:
om sekretessbeläggning av uppgifte
Page 121 and 122:
Om det förfarande som leder till a
Page 123 and 124:
5. Lag om ändring av 13 § i perso
Page 125 and 126:
7. Lag om ändring av lagen om skat
Page 127 and 128:
Gällande lydelse Föreslagen lydel
Page 129 and 130:
4. Lag om ändring av lagen om viss
Page 131 and 132:
5. Lag om ändring av 13 § i perso
Page 133 and 134:
Page 135:
show all

PDF-fil, 135 sidor, 1,22Mb

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?