PDF-fil, 135 sidor, 1,22Mb

More documents

Recommendations

Info

40 Ett och samma betalkort kan enligt ramavtalet ha flera olika användningsmöjligheter, vilket innebär att det i rättslig bemärkelse kan betraktas som flera olika betalningsinstrument. Det är t.ex. möjligt att samma betalkort enligt kortinnehavarens val kan användas antingen som ett på förhand betalt betalningsinstrument vars lagrade medel aldrig kan överskrida 150 euro, eller som ett kreditkort så att användningsmöjligheterna för kreditkortsegenskapen inte är begränsade på det sätt som avses i definitionen av begreppet betalningsinstrument för låga belopp. På ett sådant betalkort ska enligt förslaget tillämpas bestämmelserna om betalningsinstrument för låga belopp till den del som kortet används som ett på förhand betalt betalningsinstrument. Däremot är bestämmelserna om betalningsinstrument för låga belopp inte tillämpliga när kreditkortsegenskapen används. Enligt paragrafens 12 punkt avses med innehavare av ett betalningsinstrument för låga belopp den som har beviljats rätt att använda ett betalningsinstrument för låga belopp. I paragrafens 13 punkt definieras begreppet ramavtal. Definitionen är baserad på direktivets artikel 4.12. Enligt definitionen avses med ramavtal ett kontoavtal eller något annat avtal på grund av vilket enskilda eller successiva betalningstransaktioner kan genomföras. Ett ramavtal innehåller i praktiken ofta villkor som avser öppnande av ett betalkonto, men detta är enligt definitionen inte en förutsättning för att det ska vara fråga om ett ramavtal. Enligt definitionen i paragrafens 14 punkt avses med enstaka betalningstransaktioner sådana betalningstransaktioner som inte omfattas av ett ramavtal. I paragrafens 15 punkt definieras begreppet medel för distanskommunikation. Definitionen är baserad på direktivets artikel 4.24 och överensstämmer med definitionerna i konsumentskyddslagens 6 kap. 4 § och 6 a kap. 4 §. Med uttrycket andra medel avses i definitionen t.ex. e-post. I paragrafens 16 punkt definieras vad som i lagen avses med medel. Definitionen motsvarar direktivets artikel 4.15. Med medel avses kontanter, på ett konto registrerat penningvärde och sådana elektroniska pengar som avses i 6 § 1 mom. i kreditinstitutslagen (121/2007). Kontanter är sedlar och metallmynt. Med penningvärde som registrerats på ett konto avses värde som har registrerats antingen på ett betalkonto eller något annat konto och som kontoinnehavaren kan kräva att få ut till ett motsvarande belopp. I paragrafens 17 punkt definieras begreppet valuteringsdag på motsvarande sätt som i direktivets artikel 4.17. Med valuteringsdag avses den referenstidpunkt som används av en tjänsteleverantör för beräkning av räntan på de medel som debiterats eller krediterats ett betalkonto. Valuteringsdagen för en kontotransaktion är med andra ord den dag från vilken transaktionen påverkar beräkningen av kontots ränta, om transaktionen i fråga enligt räntevillkoren inverkar på beräkningen av räntan. I paragrafens 18 punkt definieras begreppet arbetsdag. Definitionen är baserad på direktivets artikel 4.27. Enligt definitionsbestämmelsen avses med arbetsdag i denna lag en dag då betalarens eller betalningsmottagarens tjänsteleverantör har öppet så att den för sin del kan genomföra en betalningstransaktion. Frågan om vilka dagar som vid tillämpning av lagen i konkreta fall ska betraktas som arbetsdagar kan variera dels från land till land och dels också beroende på tjänsteleverantören. Allmänt taget är t.ex. juldagen i Finland inte en arbetsdag inom banksektorn, men om någon tjänsteleverantör också då håller öppet så att den kan genomföra en betalningstransaktion, betraktas juldagen för tjänsteleverantörens vidkommande som en arbetsdag. I paragrafens 19 punkt definieras begreppet unik identifikationskod på motsvarande sätt som i direktivets artikel 4.21. Med en unik identifikationskod avses i lagen en kombination av bokstäver, siffror eller symboler som tjänsteleverantören fastställer för betaltjänstanvändaren och som denne ska uppge för att identifiera den andre betaltjänstanvändaren eller dennes betalkonto vid en betalningstransaktion. En typisk unik identifikationskod är t.ex. ett kontonummer. I paragrafens 20 punkt definieras begreppet ”information på ett varaktigt sätt”. Definitionen motsvarar i sak definitionen i direktivets artikel 4.25. Begreppet avser givande av information till en betaltjänstanvändare personligen, skriftligen eller elektroniskt, så att be-
taltjänstanvändaren kan bevara och återge den i oförändrad form. I flera av lagens bestämmelser åläggs tjänsteleverantören att antingen ge information eller meddelanden till betaltjänstanvändaren skriftligen eller på något annat varaktigt sätt eller också att på ett varaktigt sätt ställa information till betaltjänstanvändarens förfogande. Syftet med bestämmelsen är att betaltjänstanvändaren ska få informationen på ett sådant sätt att den kan bevara och vid behov åberopa informationen. Om information ges på ett varaktigt sätt elektroniskt är det väsentligt att betaltjänstanvändaren de facto har möjlighet att lagra och återge informationen. Om t.ex. i 19 och 20 § avsedd information om betalningstransaktioner som genomförs med stöd av ett ramavtal görs tillgänglig för en betaltjänstanvändare i samband med en personlig nätbankstjänst, kan kravet att informationen ska kunna användas på ett varaktigt sätt uppfyllas så att tjänsten styr betaltjänstanvändaren att lagra och skriva ut informationen. Begreppet personligen innebär att informationen inte kan hållas tillgänglig på tjänsteleverantörens allmänna webb<strong>sidor</strong>. De olika metoder för lagring av information som regleras i lagen behandlas också nedan i motiveringen till 2 kap. under mellanrubriken ”Terminologi”. I paragrafens 21 punkt definieras begreppet betalningssystem på motsvarande sätt som i direktivets artikel 4.6. Med betalningssystem avses ett på regler grundat system där ekonomiska åtaganden fastställs eller fullgörs eller betalningstransaktioner avvecklas. Betalningssystemet kan upprätthållas av ett eller flera företag. Betalningstransaktioner kan avvecklas t.ex. via ett system inom ett kreditinstitut eller en centralbank. 9 §. Allmän bestämmelse om information och underrättelser. Genom denna paragraf genomförs de förpliktelser som enligt direktivets artiklar 36.1 och 41.1 gäller de klarhets-, begriplighets- och språkkrav som ska iakttas när informationen lämnas. Till dessa krav hänvisas också i direktivets artiklar 38 och 39, 44.1, 45.3, 47.1 och 48.1. Paragrafen gäller alla de uppgifter och underrättelser som en tjänsteleverantör med stöd av denna lag ska ge betaltjänstanvända- 41 ren. Paragrafen täcker sålunda dels information som ska ges i enlighet med 2 kap. och dels också t.ex. förslag om ändring av villkoren i ramavtal som avses i 30 § och uppsägningsanmälan som avses i 35 § 2 mom. Enligt paragrafen åläggs tjänsteleverantören att ge den information och de underrättelser som avses i denna lag till betaltjänstanvändaren i en klar och lättbegriplig form. Informationen och underrättelserna ska vara enkelt avfattade och tydligt utformade. Om informationen innehåller för en vanlig kund okända eller oklara begrepp ska innehållet preciseras. Om tjänsteleverantören använder t.ex. begreppet valuteringsdag ska i informationen förklaras vad som avses med detta. Om parterna inte avtalar om att använda något annat språk ska informationen och underrättelserna ges på finska eller svenska eller på något annat officiellt språk i den stat där betaltjänsten tillhandahålls. Enligt sin ordalydelse gäller paragrafen inte andra aktörer än tjänsteleverantörer. Den ska sålunda inte direkt tillämpas t.ex. på betalningsmottagarens skyldighet att i enlighet med 29 § 1 mom. underrätta betalaren om avgifter för användning av betalningsinstrument eller om rabatter. Också utan en uttrycklig bestämmelse är det emellertid klart att även betalningsmottagaren och andra aktörer som avses i 28 och 29 § ska ge information som avses i de nämnda paragraferna i en klar och begriplig form för att de vederbörligen ska kunna anses ha uppfyllt sin informationsskyldighet. 2 kap. Informationsskyldighet Allmänt. I detta kapitel föreskrivs om tjänsteleverantörens och vissa andra aktörers skyldighet att informera betaltjänstanvändaren. Kapitlets bestämmelser har indelats utgående från vad informationen gäller. I kapitlets 10—17 § föreskrivs om tjänsteleverantörens skyldighet att informera om ramavtal. I kapitlets 18—21 § föreskrivs om tjänsteleverantörens skyldighet att informera om enskilda betalningstransaktioner som omfattas av ramavtal. I 22 § föreskrivs om tjänsteleverantörens skyldighet att ge förhandsinformation om enstaka betalningstransaktioner och i 23 och 24 § om skyldigheten att informera
Page 1 and 2: Regeringens proposition till Riksda
Page 3 and 4: Avgift eller nedsättning vid anvä
Page 5 and 6: 1 Betaltjänstdirektivet 1.1 Allmä
Page 7 and 8: amavtalet ingåtts eller en enstaka
Page 9 and 10: tjänsteleverantören inte erbjuder
Page 11 and 12: för betalaren ansvara för att bet
Page 13 and 14: 6 procent av alla korttransaktioner
Page 15 and 16: Kapitlets bestämmelser gäller fö
Page 17 and 18: efter mottagandet av en betalningso
Page 19 and 20: Betaltjänstanvändares ansvar för
Page 21 and 22: 3.8 Frågor som gäller tillämpnin
Page 23 and 24: Enligt direktivets artikel 36.3 få
Page 25 and 26: der som orsakas av betalningsinstru
Page 27 and 28: med Finansinspektionens och konsume
Page 29 and 30: ler informationsteknik och som enda
Page 31 and 32: ning avgöra om det är fråga om e
Page 33 and 34: sas då en betalningstransaktion ö
Page 35 and 36: överskrider EES:s gräns skulle me
Page 37 and 38: I vissa situationer är betalaren e
Page 39: grundval av ett avtalsvillkor har b
Page 43 and 44: Enligt paragrafens 1 mom. ska tjän
Page 45 and 46: avgifter som tas ut av betaltjänst
Page 47 and 48: de som förordningen föreskriver e
Page 49 and 50: greppet betalningsinstrument för l
Page 51 and 52: skyldighet att ge betalningsmottaga
Page 53 and 54: Genom denna paragraf genomförs dir
Page 55 and 56: stämmelsen ska betalningsmottagare
Page 57 and 58: och index eller beräkningsgrund i
Page 59 and 60: den avtalade kontoskötselavgiften,
Page 61 and 62: tierar betalningstransaktionen. I d
Page 63 and 64: ut avgifter i sådana fall. Momente
Page 65 and 66: Av definitionen av begreppet ”uni
Page 67 and 68: Med uttrycket ”senast” avses i
Page 69 and 70: dant fall kan fastställa följande
Page 71 and 72: på vårdslöshet om de förvaras i
Page 73 and 74: tande av någon annans angelägenhe
Page 75 and 76: ska den avgift som betalningsmottag
Page 77 and 78: detta avseende behandlas närmare i
Page 79 and 80: garen anses ha försummat sin skyld
Page 81 and 82: inte heller i övrigt på ett uttö
Page 83 and 84: har gjorts på ett räntebärande b
Page 85 and 86: höriga eller felaktigt genomförda
Page 87 and 88: kan utgöra ett övermäktigt hinde
Page 89 and 90: Frågan om förutsättningen är up
Page 91 and 92:
et, övergår rätten att kräva å
Page 93 and 94:
10 kap. Särskilda bestämmelser oc
Page 95 and 96:
innehavaren har gjort anmälan om a
Page 97 and 98:
79 till den del som den gäller beh
Page 99 and 100:
pappersform dragna på tjänsteleve
Page 101 and 102:
12) innehavare av ett betalningsins
Page 103 and 104:
eller felaktigt genomförda betalni
Page 105 and 106:
ett betalningsinstrument för låga
Page 107 and 108:
Informationsskyldighet vid valutako
Page 109 and 110:
har samtyckt till på avtalat sätt
Page 111 and 112:
5 kap. Betalningstransaktioners gen
Page 113 and 114:
ersätta det med ett nytt betalning
Page 115 and 116:
televerantör, om denne deltar i ge
Page 117 and 118:
möjligheter att förutse och hindr
Page 119 and 120:
om sekretessbeläggning av uppgifte
Page 121 and 122:
Om det förfarande som leder till a
Page 123 and 124:
5. Lag om ändring av 13 § i perso
Page 125 and 126:
7. Lag om ändring av lagen om skat
Page 127 and 128:
Gällande lydelse Föreslagen lydel
Page 129 and 130:
4. Lag om ändring av lagen om viss
Page 131 and 132:
5. Lag om ändring av 13 § i perso
Page 133 and 134:
Page 135:
show all

PDF-fil, 135 sidor, 1,22Mb

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?