PDF-fil, 135 sidor, 1,22Mb

More documents

Recommendations

Info

22 Medlemsstaterna får begränsa detta undantag till betalkonton eller betalningsinstrument med ett visst värde. I lagförslaget föreskrivs inte om en sådan begränsningsmöjlighet. 3.10 Direktivbestämmelser som inte uttryckligen föreslås bli genomförda I direktivets artikel 3 ingår en förteckning över 15 typer av betalningstransaktioner och tjänster som faller utanför direktivets tilllämpningsområde. I lagen föreslås inga uttryckliga undantagsbestämmelser i fråga om samtliga dessa punkter. I det följande förklaras orsaken till att så är fallet. Enligt artikel 3 a ska direktivet inte tillämpas på sådana betalningstransaktioner direkt från betalaren till betalningsmottagaren vilka uteslutande görs i kontanter utan medverkan av mellanhand. Enligt artikel 3 f ska direktivet inte tillämpas på valutaväxlingsverksamhet, dvs. ”cash to cash”-transaktioner, om medlen inte innehas på ett betalkonto. I lagen föreslås inga motsvarande undantagsbestämmelser, eftersom kontantbetalningar och valutaväxlingsverksamhet också utan en uttrycklig bestämmelse faller utanför tillämpningsområdet som anges i lagförslagets 1 § 2 mom. Enligt artikel 3 d ska direktivet inte tillämpas på betalningstransaktioner som består av ej yrkesmässig insamling och leverans av kontanter inom ramen för ideell verksamhet eller välgörenhet. Enligt artikel 3 j ska direktivet inte tillämpas på tjänster som tillhandahålls av leverantörer av tekniska tjänster vilka stöder tillhandahållandet av betaltjänster, utan att de vid någon tidpunkt kommer i besittning av de medel som ska överföras. Det har ansetts onödigt att ta in motsvarande undantagsbestämmelser i lagen, med beaktande av att en tjänsteleverantör enligt definitionen i lagförslagets 8 § 2 mom. är en fysisk eller juridisk person som i syfte att få inkomst eller annan ekonomisk nytta yrkesmässigt tillhandahåller betaltjänster. Enligt artikel 3 l ska direktivet inte tillämpas på betalningstransaktioner som verkställs med hjälp av teleutrustning eller digital eller informationsteknisk utrustning, när de köpta varorna eller tjänsterna levereras till och är avsedda att användas med hjälp av teleutrustning eller digital eller informationsteknisk utrustning, förutsatt att operatören för teleutrustningen eller den digitala eller informationstekniska utrustningen inte agerar enbart som en mellanhand mellan betaltjänstanvändaren och leverantören av varorna eller tjänsterna. I lagen föreslås ingen motsvarande undantagsbestämmelse, eftersom de i stycket beskrivna betalningstransaktionerna med beaktande av lagförslagets 1 § 2 mom. 6 punkten också utan någon särskild bestämmelse om saken faller utanför lagens tilllämpningsområde. Enligt artikel 3 m ska direktivet inte tilllämpas på betalningstransaktioner som genomförs mellan betaltjänstleverantörer, deras ombud eller <strong>fil</strong>ialer eller för egen räkning. Det har ansetts onödigt att i lagen ta in en undantagsbestämmelse om sådana mellan tjänsteleverantörer förekommande interna transaktioner. Också utan någon uttrycklig bestämmelse om saken anses det vara klart att lagen gäller endast rättsförhållanden mellan tjänsteleverantörer och utomstående betaltjänstanvändare. Enligt artikel 3 o ska direktivet inte tillämpas på sådana tjänster för uttag av kontanter med hjälp av uttagsautomater som tillhandahålls av leverantörer som agerar för en eller flera kortutfärdare som inte är part(er) i ramavtalet med den kund som tar ut pengar från ett betalkonto, under förutsättning att dessa leverantörer inte tillhandahåller andra betaltjänster som förtecknas i direktivets bilaga. I lagen föreslås ingen motsvarande undantagsbestämmelse eftersom det anses motiverat att lagen ska gälla också tjänsteleverantörer som beskrivs i artikel 3 o. Från sådana tjänsteleverantörers synpunkt relevanta bestämmelser är t.ex. lagförslagets 25 § och 29 § 2 mom. Enligt direktivets artikel 33 får medlemsstaterna föreskriva att bevisbördan ska ligga på betaltjänstleverantören när det gäller att bevisa att denne har uppfyllt kraven på information i avdelning III. Enligt de bestämmelser om bevisbördan som redan tillämpas i Finland måste tjänsteleverantören anses ha bevisbördan när det gäller att bevisa att den har uppfyllt sina lagstadgade förpliktelser. Därför finns det inget behov av att i lagen ta in en bestämmelse som motsvarar artikel 33.
Enligt direktivets artikel 36.3 får skyldigheterna att i enlighet med artikel 36.1 ge förhandsinformation om betaltjänstavtalet fullgöras även genom tillhandahållande av en kopia av utkastet av avtalet om enstaka betaltjänster eller utkastet till betalningsordern som innehåller den information och de villkor som krävs. Motsvarande bestämmelse ingår också i artikel 41.3. Eftersom bestämmelserna är av informativ karaktär har det inte ansetts nödvändigt att ta in motsvarande bestämmelser i lagen. Enligt direktivets artikel 49.1 ska betalningarna göras i den valuta som parterna kommit överens om. I lagen föreslås ingen motsvarande bestämmelse. Också utan en uttrycklig bestämmelse om saken är det klart att valutaavtal ska iakttas. När särskilda betalningsinstrument används för att ge godkännande får betalaren och dennes betaltjänstleverantör enligt direktivets artikel 55.1 avtala om utgiftströsklar för betalningstransaktioner som genomförs genom det betalningsinstrumentet. I lagen föreslås ingen motsvarande bestämmelse eftersom parterna också utan en särskild bestämmelse om saken får avtala om begränsning av användningen. 4 Propositionens konsekvenser 4.1 Konsekvenser för samhällsekonomin Tillsammans med den lag om betalningsinstitut som finansministeriet bereder bedöms den föreslagna betaltjänstlagen få positiva konsekvenser för samhällsekonomin. Den kommer att på många sätt effektivera framförallt EU:s inre marknads men också den nationella marknadens funktion, bl.a. genom snabbare betalningstransaktioner, genom garantier för att betalningstransaktioner genomförs till fullt belopp samt genom harmonisering av informationsskyldigheterna och de rättigheter och ansvarsförhållanden som gäller mellan betaltjänstanvändarna och tjänsteleverantörerna. Handeln främjas både internationellt och nationellt genom effektiva betalningsprocesser och likviditetshantering samt genom eliminering av osäkerhetsfaktorer. 23 Betaltjänstlagen gör det möjligt att effektivera betalningsmarknadens funktion genom att framförallt den internationella konkurrensen främjas. Exempelvis de harmoniserade informationsskyldigheterna och prissättningens transparens gör det enklare att jämföra olika betalningsprodukter så att marknaden börjar fästa större avseende vid kvalitativa aspekter när det gäller betalningsinstrument och tjänsteleverantörer. Harmoniserade skyldigheter och ansvarsförhållanden kan också öka utländska tjänsteleverantörers intresse för den nationella marknaden. Lagförslagets bestämmelse enligt vilken tjänsteleverantören inte får hindra betalningsmottagaren från att av betalaren begäran en avgift vid användning av ett visst betalningsinstrument, är ägnad att förbättra transparensen när det gäller de avgifter som tas ut vid användning av betalningsinstrument och sålunda att främja konkurrensen mellan olika betalningsinstrument. Bestämmelsen kan emellertid få den effekten att betalarna börjar använda det för dem själva billigaste betalningssättet, dvs. kontanter, som likväl från samhällets synpunkt är det dyraste alternativet. En eventuellt ökad användning av kontanter skulle också öka de säkerhetsrisker som är förenade med kontantbetalning. Betaltjänstlagens på EU-nivå harmoniserade bestämmelser skapar i synnerhet när det gäller gränsöverskridande betalningar en hållbar grund som gör det möjligt för tjänsteleverantörssektorn att effektivera sina betalningsprodukter och -system. Lagen möjliggör bl.a. elektronisk fakturering, SEPA-betalningsprodukter för automatisk debitering och utveckling av internationellt integrerade system genom marknadens försorg på basis av en stabil lagstiftning. Den internationella harmoniseringen och integreringen främjar bl.a. de fördelar som kan uppnås med storproduktion. Hela samhällsekonomin drar nytta av att verksamheten inom sektorn blir effektivare. Betaltjänstlagen medför kostnader för tjänsteleverantörerna och eventuellt också för betaltjänstanvändarna. Kostnaderna är emellertid till stor del av engångsnatur och fördelarna väntas inom en rimlig tid överstiga kostnaderna. Från samhällsekonomins syn-
Page 1 and 2: Regeringens proposition till Riksda
Page 3 and 4: Avgift eller nedsättning vid anvä
Page 5 and 6: 1 Betaltjänstdirektivet 1.1 Allmä
Page 7 and 8: amavtalet ingåtts eller en enstaka
Page 9 and 10: tjänsteleverantören inte erbjuder
Page 11 and 12: för betalaren ansvara för att bet
Page 13 and 14: 6 procent av alla korttransaktioner
Page 15 and 16: Kapitlets bestämmelser gäller fö
Page 17 and 18: efter mottagandet av en betalningso
Page 19 and 20: Betaltjänstanvändares ansvar för
Page 21: 3.8 Frågor som gäller tillämpnin
Page 25 and 26: der som orsakas av betalningsinstru
Page 27 and 28: med Finansinspektionens och konsume
Page 29 and 30: ler informationsteknik och som enda
Page 31 and 32: ning avgöra om det är fråga om e
Page 33 and 34: sas då en betalningstransaktion ö
Page 35 and 36: överskrider EES:s gräns skulle me
Page 37 and 38: I vissa situationer är betalaren e
Page 39 and 40: grundval av ett avtalsvillkor har b
Page 41 and 42: taltjänstanvändaren kan bevara oc
Page 43 and 44: Enligt paragrafens 1 mom. ska tjän
Page 45 and 46: avgifter som tas ut av betaltjänst
Page 47 and 48: de som förordningen föreskriver e
Page 49 and 50: greppet betalningsinstrument för l
Page 51 and 52: skyldighet att ge betalningsmottaga
Page 53 and 54: Genom denna paragraf genomförs dir
Page 55 and 56: stämmelsen ska betalningsmottagare
Page 57 and 58: och index eller beräkningsgrund i
Page 59 and 60: den avtalade kontoskötselavgiften,
Page 61 and 62: tierar betalningstransaktionen. I d
Page 63 and 64: ut avgifter i sådana fall. Momente
Page 65 and 66: Av definitionen av begreppet ”uni
Page 67 and 68: Med uttrycket ”senast” avses i
Page 69 and 70: dant fall kan fastställa följande
Page 71 and 72: på vårdslöshet om de förvaras i
Page 73 and 74:
tande av någon annans angelägenhe
Page 75 and 76:
ska den avgift som betalningsmottag
Page 77 and 78:
detta avseende behandlas närmare i
Page 79 and 80:
garen anses ha försummat sin skyld
Page 81 and 82:
inte heller i övrigt på ett uttö
Page 83 and 84:
har gjorts på ett räntebärande b
Page 85 and 86:
höriga eller felaktigt genomförda
Page 87 and 88:
kan utgöra ett övermäktigt hinde
Page 89 and 90:
Frågan om förutsättningen är up
Page 91 and 92:
et, övergår rätten att kräva å
Page 93 and 94:
10 kap. Särskilda bestämmelser oc
Page 95 and 96:
innehavaren har gjort anmälan om a
Page 97 and 98:
79 till den del som den gäller beh
Page 99 and 100:
pappersform dragna på tjänsteleve
Page 101 and 102:
12) innehavare av ett betalningsins
Page 103 and 104:
eller felaktigt genomförda betalni
Page 105 and 106:
ett betalningsinstrument för låga
Page 107 and 108:
Informationsskyldighet vid valutako
Page 109 and 110:
har samtyckt till på avtalat sätt
Page 111 and 112:
5 kap. Betalningstransaktioners gen
Page 113 and 114:
ersätta det med ett nytt betalning
Page 115 and 116:
televerantör, om denne deltar i ge
Page 117 and 118:
möjligheter att förutse och hindr
Page 119 and 120:
om sekretessbeläggning av uppgifte
Page 121 and 122:
Om det förfarande som leder till a
Page 123 and 124:
5. Lag om ändring av 13 § i perso
Page 125 and 126:
7. Lag om ändring av lagen om skat
Page 127 and 128:
Gällande lydelse Föreslagen lydel
Page 129 and 130:
4. Lag om ändring av lagen om viss
Page 131 and 132:
5. Lag om ändring av 13 § i perso
Page 133 and 134:
Page 135:
show all

PDF-fil, 135 sidor, 1,22Mb

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?