Genusperspektiv på vårdvetenskap - Nationella sekretariatet för ...

nancy (2006) som fokuserar på kvinnor som utsatts för våld
av sin partner under graviditet. Edin fann att barnmorskor
visserligen hade kunskap om partnerrelaterat våld, men att
de hade svårt att veta hur de skulle förhålla sig till kvinnor
som de misstänkte vara utsatta för sådant våld (Edin &
Högberg 2002). De hade inte heller rutiner eller riktlinjer
för hur de skulle gå tillväga i sitt dagliga arbete på mödrahälsovården
när det gäller våld i nära relationer. Skulle de
fråga alla gravida kvinnor som en rutinfråga liknande andra
rutinfrågor som rökning, kost och så vidare? Eller skulle
de bara fråga sådana kvinnor som de misstänkte var utsatta
för våld av sin partner? De hade med andra ord inte några
tydliga redskap i sin professionsutövning för att handskas
med våldsutsatta kvinnor.
I intervjustudier med sådana kvinnor fann Edin och
medarbetare att kvinnorna själva hade svårt att tala om våld
i nära relationer när de kommer till vårdcentralen för kontroll
under graviditeten. I avhandlingen konstaterar Edin
att en viktig start är att överhuvudtaget våga fråga gravida
kvinnor om partnerrelaterat våld. Edin menar att barnmorskor
och andra inom mödravården har ett ansvar att våga
ställa känsliga frågor.
Genus i vårdens organisationer
Trots att andelen män och kvinnor i olika yrkesgrupper
inom hälso- och sjukvården har förändrats avsevärt under
senare tid, så framstår ändå vården som en hierarkisk organisation
som till stora delar bygger på en gammal genusstruktur
med män i toppen och kvinnor i ett mellanskikt
och bottenskikt. I toppen av pyramiden återfinns politiker,
läkare och andra chefstjänstemän, och män är här i majoritet.
I mellanskiktet återfinns sjuksköterskor, arbetsterapeuter,
sjukgymnaster och andra liknande kvinnoyrken,
3