Fältbiologen 3-4/2005.pdf - Fältbiologerna

More documents

Recommendations

Info

hotspot 8 | Fältbiologen 3-4/2005 Inte behöver du sticka till latinamerikanska djungler eller förvandla dig själv till ett mygghärdigt överlevnadsproffs för att uppleva lite häftig natur! Här vill Fältbiologen tipsa om platser i Norden med spännande djur, växter och landskap, som har något för alla. 13778, 69060. Koordinaterna är det enda vi har, till en punkt någonstans i Sånfjällets nationalpark. Det har börjat skymma över senvuxna granar och frusna myrar, men med ljuset från månen och GPS:en kommer vi till Torrsmolet. Ett lågt fjäll mitt i ett av Sveriges björntätaste områden. Före frukost nästa morgon dyker de första upp, en hona med två ungar som går och betar, två-tre kilometer bort på sluttningen av Korpflyet, fjället mittemot. Det tar lite tid att förstå att de verkligen finns på riktigt, men vi har ingen brådska. På det här avståndet stör vi inte björnarna, och kan följa dem genom tubkikaren. När de då och då försvinner finns mycket annat att titta på. På Torrsmolet sitter man mitt i himlen, med gammeltallarnas lavhedar åt alla håll och varglavsmyrar nedanför. Just när fötterna börjar domna bort syns nästa, en ensam björn på Gråsidanfjället, och vi får två kanaler att zappa mellan. Vi befinner oss i ett björnrus hela dagen, som att ha klivit in i ett naturprogram. Det är inget actionfyllt naturprogram med snabba klipp, men det ger tid att leva sig in i björnarnas vardagsliv. Inse att det är sant att de kan äta en tredjedel av sin kroppsvikt i bär per dag, alltså ibland mer än 50 kg på en dag. Timme efter timme av koncentrerat betande. – Ett steg, fem tuggor, ett steg, fem tuggor, säger Erik Isakson, som är rovdjursspårare och har tittat på en radiomärkt björn under ett antal månader vår och höst. Erik betonar att man måste ha tålamod för att studera rovdjur utan att störa dem. – Om alla skulle hålla på och gå lite närmare och lite närmare som Linda Olofsson i Mitt i Naturen så kommer man snart inte att kunna se dem härifrån. Han menar att det fina är just att titta med tubkikare på stort avstånd, och se hur de beter sig när de är helt ostörda. Just nu i oktober börjar blåbären ta slut och björnarna ger sig upp på fjällsluttningarna för att komma åt kråkbär. Det är nu man har som störst chans att se dem, och att kunna studera dem Björnliv Den oklippta versionen text och foto: Anna Froster under lång tid utan att störa. Även på våren finns bra möjligheter vid snösmältningen, då björnarna söker sig till sydsluttningar där det blir barmark först. Enligt Erik Isakson har de i allmänhet gott om fett kvar efter vintersömnen och tar det ganska lugnt. De ligger gärna stilla och bara solar sig och leker med ungarna. – Andra platser där man kan få se björn om vårarna är kalhyggen med gott om fjolårslingon, eller på tuvullsmyrar, stränder, vägkanter och ängsmarker som erbjuder tidigt grönt gräs, säger Magnus Kristoffersson, rovdjursansvarig på länsstyrelsen i Jämtland. Allra störst chans har man under de ljusa vårnätterna, fortsätter han, eftersom björnarna är som mest aktiva nattetid. Våren är björnens brunstperiod och både brunstiga honor och hanar rör sig mycket, vilket gör dem lite lättare att få se. Dessutom kan de ungar som nyligen skiljts från modern på våren vara lite vilsekomna i början och inte lika skygga för människan som andra björnar. Även om man inte får se någon björn är deras närvaro i Sånfjällets nationalpark hela tiden tydlig. Klösmärken på gamla torrträd, urrivna myrstackar, spillning och spårstämplar finns i hela området. När nationalparken bildades 1909 var björnstammen mycket liten på grund av okontrollerad jakt och Sånfjället var en av de få platser där de fortfarande fanns kvar. Numera finns björnen spridd över hela landet, ner till södra Gästrikland, norra delarna av Västmanland och södra Värmland. Sånfjället ligger i ett av björnens fyra kärnområden, och anses fortfarande som en av landets björntätaste platser. Sånfjället är svårt att ta sig till helt kollektivt. Bästa sättet är att åka buss till Sveg, och därifrån hyra en bil och åka de sista milen mot Hedeviken. Vilken plats i parken som är bäst björnspan är svårt att säga. Man får helt enkelt välja ett fjäll med bra utsikt och sätta sig och vänta. ...
Kol – bättre bränsle än el! Hur kan vi minska koldioxidutsläppen med 60 procent per svensk villa? Jo, genom att börja elda med fossilt kol! Påståendet är fullkomligt sant och lätt att bevisa. Dock ska det snarare användas för att påvisa det svenska vansinnet att använda el för att värma hus, än som verkligt klimatförbättrande förslag. Så här kommer det sig att kolpanna är bättre än elvärme: I Sverige använder drygt 30 procent av villorna enbart el som värmekälla [1]. Till detta kommer cirka 20 procent som använder el i kombination med något bränsle; olja, ved, träpellets eller något annat. Tillsammans utgör de en stor del av småhusbeståndet. Ett kraftverk som använder värme (från till exempel brinnande biomassa, olja, kol eller kärnfission) för att producera el har en verkningsgrad på cirka 35 procent. Det betyder att av 100 procent värme från det brinnande bränslet eller kärnfissionen kommer endast 35 procent ut som el. Resterande är värmeförluster som släpps ut i kylvattnet. Detta förhållande beror på att el har en högre kvalité än bränsle och kan i egentlig mening inte påverkas. Slutsats: av 100 procent bränsle i kraftverket fås 35 procent värme i villan. Resterande blir ”sälvärme”, värmeförluster i kraftverket som släpps ut i vattnet. För att se det från villans håll istället: för varje enhet värme i villan behövs det ungefär 2,9 enheter bränsle i kraftverket. Eluppvärmning i någon nämnvärd omfattning förekommer endast i Sverige, Norge och Kanada, Inga andra länder är så puckade att de använder högkvalitativ och dyr el till något så simpelt som uppvärmning utan de stoppar in 100 procent bränsle i sin villapanna. Från villapannan får man 80 procent värme! Endast 20 procent försvinner som förluster, främst genom skorstenen. Med omvänt perspektiv så krävs det i detta fall endast 1,25 gånger mer bränsle än vad som fås ut som värme. Koldioxidutsläpp står i direkt proportion till förbrukad energimängd (om samma bränsle används, vilket vi antar i detta tankeexperiment). Vi har konstaterat att för att få en viss mängd värme i villan går det åt 2,9 gånger mer bränsle om ett kraftverk producerar el som sedan blir värme, jämfört med 1,25 gånger om en villapanna producerar värme direkt. Samma förhållande gäller alltså med koldioxidutsläppen: 2,9 mot 1,25. Genom att gå över till villapannor kan vi svenskar alltså minska koldioxidutsläppen med nästan 60 procent per villa! Detta gäller om det är samma bränslen i de båda fallen: eldar kraftverket med olja eller kol så kan du också göra det med gott samvete! Men, säger säkert flera av er, svenska kraftverk använder inte kol eller olja så resonemanget håller inte. Det är både rätt och fel. Det är sant att mycket lite kol och olja används i den svenska elproduktionen. Men det står inte ”made in Sweden” på samtliga elektroner i våra vägguttag. El är idag en internationell handelsvara, någon ”svensk el” finns överhuvudtaget inte. Idag är Norden en elmarknad med en marknadsplats för prissättning och fysisk leverans. I Finland och Danmark utgör kol, olja och andra fossila bränslen en stor del av elproduktionskapaciteten (Finland cirka 30 procent och Danmark cirka 70 procent [2]). Till detta kommer en handel med el mellan Norden och främst Polen och Tyskland men även Ryssland. Där utgör kol och olja en ännu större del av produktionen. Till fossilkraftberoendet i dagens nordiska elsystem kommer ytterligare en faktor: den så kallade marginal-elen. ”Marginal-el” är den sista enheten elenergi som vi kunder köper och använder, det vill säga ”på marginalen”. Elproducenterna är inte dummare än att de använder de billigaste kraftverken först. Endast när efterfrågan och därmed betalningsviljan är riktigt hög så kör man de dyraste kraftverken. Så vilka kraftverk är då debatt billigast respektive dyrast? Jo, billigast är vattenkraft och kärnkraft. Dyrast är olja, kol och naturgas. Eftersom det är mycket vanligt med eluppvärmning i Sverige använder vi mer än dubbelt så mycket el på vintern jämfört med sommaren. Hur får vi då elen att räcka till på vintern? Förenklat kan man säga att de svenska kraftverken inte körs lika hårt på sommaren samt att vi exporterar en del el då. På vintern körs kraftverken för fullt plus att vi importerar el. Vilka kraftanläggningar i grannländerna har ledig kapacitet att sälja till desperata svenskar mitt i smällkalla vintern? Jo, de dyraste anläggningarna, de som inte redan körs för fullt just då. Och de dyraste anläggningarna var ju som bekant kol- och oljekraftverk. På grund av att det svenska elbehovet är så starkt beroende av årstiderna tvingas vi alltså under de kallaste veckorna varje vinter importera smutsig kolbaserad el från Tyskland, Polen och Ryssland. Som en extra krydda är alla svenska medborgare genom det statliga bolaget Vattenfall delägare i fyra av Tysklands nio värsta kraftverk ur klimatsynpunkt [3]. Slutsats: För varje villa som slutar använda elvärme (elelement, elpanna och värmepump) och övergår till ett mer lämpligt uppvärmningssätt så minskar villans efterfrågan av kolbaserad el från Norden och EU med minst 60 procent! ... Andreas Skälegård, Umeå Andreas är energikonsult, driver nyenergi.se och håller bland annat föredrag om klimat och engergi. [1] SCB, Statistiska meddelanden EN16SM0302 småhus 2003 [2] Energimyndigheten, Elmarknaden 2003 [3] www.panda.org Fältbiologen 3-4/2005 | 9
Page 1 and 2: 3-4 05 Sverige är fullt av ROVDJUR
Page 3 and 4: Får på fjället 10 Alternativ rov
Page 5 and 6: Bilfri Banderoll En tisdagsmorgon i
Page 7: Åtta miljoner per hackspett? Natur
Page 11 and 12: järv är det varje år mellan sex
Page 13 and 14: Fältbiologen 3-4/2005 | 13
Page 15 and 16: Meios i nio steg (de högra bildern
Page 17 and 18: Trollslända Alien är bara en blek
Page 19 and 20: Duvhöksjakt - privilegier för öv
Page 25 and 26: mycket att ge både svenskar och ut
Page 27 and 28: Ökänd och Okänd text: Lars Axels
Page 29 and 30: Fastighetsverket gör så gott de k
Page 31 and 32: Mer information, mer engagemang: sk
Page 33 and 34: Fåglar Uppe på hösthimlen flyger
Page 35 and 36: Bevara arter - till vilket pris? Fo
Page 37 and 38: I varje nummer har Fältbiologen en
Page 39 and 40: Fältbiologernas riksstyrelse Styre

Fältbiologen 3-4/2005.pdf - Fältbiologerna

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?