Sagan om Noihvo - Stylized Lotus

Alla alfer började röra sig bort från de östra delen av skogen, och
sprang mot där Noihvo och de andra stod. Men det var för sent, de
rörde sig för långsamt. Flera monster, garmbestar med skogstroll
ridande ovanpå dem, bröt sig ur mörkret mellan stammarna, och
trängde in bland folket. Mer kunde inte Noihvo se där hon stod paralyserad
av skräck, för Raanji och Imlikki tog tag i henne och drog
henne med sig bortåt.
Noihvo såg inte vart eller var hon sprang, hon bara följde med de
som ledde henne och hoppades på att benen inte skulle vika sig under
henne. Hon såg hur folk som förut sprungit nära henne föll ner,
och såg sig om oroligt. Mellan alla andra kunde hon se större former
som trängde igenom folkmassan; de kunde inte springa ifrån dem.
“Kajvo, vad gör du?!” Det var Imlikkis röst igen.
Hon hade stannat upp och det gjorde även Noihvo. Hon såg Kajvo
stå en liten bit bakom dem, stilla som en sten i bäcken som var allt
folk.
“Jag försöker sakta ner dem!” Han lade en pil på bågsträngen.
“Har du helt förlorat fattningen?!” Imlikki började ta sig tillbaka
mot sin bror. Noihvo började att följa efter, men hennes moster stoppade
henne.
“Fortsätt springa, Noihvo!” ropade Raanji över allt oväsen. “Sätt
dig i säkerhet!” Hon rörde sig, precis som sin dotter, tillbaka för att
tala sin son tillrätta.
Noihvo försökte följa henne, men Raanji stoppade henne, och föste
henne bakåt.
“Spring!”
Hon hade inget annat val än att fly, och med en sista blick på Imlikki
vände hon om och sprang. Allt hon tänkte på var att fly från
faran, men nu var hon också ensam. Hon hade inga vänner bland de
som var runt henne nu, de få hon hade, den enda riktiga vännen, var
långt bakom henne nu. Hon ville inte höra ljuden som nu kom mot
henne bakifrån, ljuden av skrik som inte kom från de flyende, som
nu mer koncentrerade sig på att undkomma trollen och garmarna.
Men de verkade inte följa efter dem, kanske hade någon lyckats
stoppa dem?
De hade flytt i stort sett rakt västerut och var nu i den västra utkanten
av byn, när Noihvo såg en annan gruppering som rörde sig mot
dem. De kom från norr och var ungefär lika många som de själva
var, och de såg också ut att fly från en fiende; dock såg hon ingen
som följde efter dem. De båda grupperna slog sin samman och fort-
36