Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
“K<strong>om</strong> upp igen, mor” sade <strong>Noihvo</strong> flämtande, och vände sig <strong>om</strong>.<br />
“Vi måste fortsätta!”<br />
Men mor reste sig inte upp. Hon låg och flämtade framför en granrot,<br />
och en sned och ful pil stack upp emellan hennes skuldror.<br />
“Mor!” <strong>Noihvo</strong> sprang och snubblade tillbaka till hennes sida, och<br />
satte sig ner på knä bredvid henne.<br />
Hela världen hade försvunnit under hennes fötter. Det enda hon<br />
såg var hennes moder s<strong>om</strong> låg ned framför henne.<br />
“Nej...”<br />
Naimo rörde på sig lite, och <strong>Noihvo</strong> försökte lyfta henne och lägga<br />
henne på sidan. Hennes mor låg på sidan och lutade sig mot trädet<br />
de stått vid. <strong>Noihvo</strong> torkade bort den jord och mossa s<strong>om</strong> hade fastnat<br />
på hennes ansikte och i hennes hår när hon föll. Hennes ansikte<br />
såg blekt ut, men det var kanske på grund av månens ljus. För det<br />
här kunde inte hända, kunde det? Det här var bara en mardröm, sådana<br />
s<strong>om</strong> andarna skickade mot oroliga själar <strong>om</strong> natten. Snart skulle<br />
<strong>Noihvo</strong> vakna upp igen <strong>om</strong> morgonen på sitt sovloft s<strong>om</strong> <strong>om</strong> inget<br />
hade hänt, och hon skulle höra hennes mor kalla ner henne till morgonmålet.<br />
“N-Noihv...” Naimo hostade till, och några blodstänk träffade<br />
<strong>Noihvo</strong> i ansiktet. Det här var ingen dröm.<br />
“Schh, mor”, viskade hon och höll <strong>om</strong> sin moder. “Allt k<strong>om</strong>mer att<br />
bli bra.” Hon kände hur rösten bröt sig, och tystnade. Tårarna föll,<br />
och för första gången på vad s<strong>om</strong> verkade var en evighet, såg hon<br />
upp och kring sig.<br />
På platsen de tidigare flytt ifrån låg nu två troll och en garm, alla<br />
med pilar i hals och kroppar. En bit bort stred den sista garmen mot<br />
tre alfjägare med spjut och miekka-svärd. Monstret var svårt skadat,<br />
och det tog inte lång tid innan alferna lyckats nedkämpa den. <strong>Noihvo</strong><br />
såg ner på sin mor igen. Hon hade slutit ögonen.<br />
“Nej! Mor!” Naimo ryckte till och vaknade s<strong>om</strong> från in djup sömn.<br />
Omedelbart förvreds hennes ansikte i smärta.<br />
“Jag måste leta reda på en helare till dig.”<br />
“Nej, <strong>Noihvo</strong>”, sade hennes mor, med en ansträngning. “Stanna<br />
kvar här, hos mig.”<br />
Hennes andetag började bli tunga och ansträngda. Hennes blod<br />
hade börjat blanda sig med myllan vid trädets rot. <strong>Noihvo</strong> hade ansiktet<br />
mot hennes bröst och grät stilla. Naimo höll <strong>om</strong> sin dotter s<strong>om</strong><br />
sin sista kärleksfulla koppling till detta livet.<br />
“<strong>Noihvo</strong>. <strong>Noihvo</strong>, se på mig.”<br />
38
Change language