Talibanrörelsens uppkomst och drivkrafter - Svenska ...

FOI-R--3243--SE
På lägre nivåer är den personliga lojaliteten till den lokale ledaren oftast en
avgörande faktor för den enskilde medlemmen, medan jihadinspirerad religion
och ideologi är viktiga motiv högre upp i hierarkin, där många utbildats i
madrassas som betonar dessa värderingar. Det återintegreringsprogram,
Afghanistan Peace and Reintegration Program (APRP), som startats för att locka
talibaner tillbaka i regeringsfållan bygger i hög grad på ekonomisk
kompensation, vilket i praktiken torde begränsa det till den del av rörelsen som
drivs av i första hand materiella motiv. Detta gäller således inte kärngruppen,
utan främst på lägre nivåer inom organisationen och det finns skäl att tro att
metoden övervärderats som ett instrument att vända utvecklingen – särskilt som
det genom den afghanska historien varit vanligt att skifta allianser efter vad som
ger mest utdelning för stunden. Talesättet att ”man inte kan köpa en afghan, men
väl hyra honom” har fog för sig.
Högsta organ inom den afghanska talibanrörelsen är ledningsrådet, Leadership
Council, med Mullah Omar i spetsen. Detta råd går också under namnet Quetta
shura, då det är baserat i huvudstaden i den pakistanska provinsen Baluchistan.
(Ledande talibaner har dock påträffats även i mångmiljonstaden Karachi,
provinshuvudstad i Pakistans sydöstra provins Sindh.) Ledningsråd finns också
på provinsnivå, ibland men inte alltid baserade i Pakistan. Talibanerna utser
”skuggregeringar” på provins- resp distriktsnivå med guvernörer, domare,
polischefer, underrättelseansvariga och uppbördsmän som med varierande
framgång gör sig gällande på marken, där lokala miliser upprätthåller detta styre.
Hur stort inflytandet blir i praktiken beror ofta på respektive individs lokala
anknytning. Talibanerna strävar inte nödvändigtvis efter permanent kontroll över
territorier utan kan komma och gå för att visa närvaro, samtidigt som de utövar
kontroll via uppgörelser med den ofta mycket svaga, reguljära administrationen.
Olika kommissioner med ministerieliknande uppgifter nämns i
talibankontrollerade media men det är fortfarande nätverken som utgör de
centrala byggstenarna i talibanernas maktutövning . När en enskild ledare
elimineras, påverkas nätverket runt honom men knappast talibanrörelsen som
helhet. Nya ledare tar vid, eventuellt med delvis förändrade nätverk. På senare tid
märks dock en tendens att modernisera institutionsbyggandet genom att i högre
grad basera tillsättningar på meriter snarare än relationer, vilket också lett till ett
ökande inslag av icke-pashtuner i ledande funktioner. En annan tendens är att
den yngre generation som tar över då de äldre försvinner, representerar en
radikalare ideologi, eventuellt med starkare band till al-Qaida. På ett
övergripande plan anses talibanrörelsen dock under senare år ha fjärmat sig från
al-Qaida, särskilt sedan den ökände Mullah Dadullah dödades i maj 2007.
Liksom Haqqani-nätverket (se vidare avsnitt 3) samarbetade Mullah Dadullah i
högre grad än andra grenar av talibanrörelsen med utländska islamister, inklusive
uzbeker, pakistanier och tjetjener, vilka har svagare band till lokalbefolkningen
och anses stå för brutalare former av krigföring.
20