Talibanrörelsens uppkomst och drivkrafter - Svenska ...

59
FOI-R--3243--SE
TNSM spred dock inte bara terror, rörelsen kanaliserade också ett djupt känt
missnöje hos en förtryckt lantarbetarklass. Kravet om att sharialagar skulle
införas var också vida spritt – liksom i Afghanistan spelade det bristande
rättsväsendet talibanerna i händerna. I Swat mer än på andra ställen kom
talibanrörelsen i närheten av att bli en social revolution, vilket, vid sidan av
närheten till Islamabad, var ett skäl till att den utgjorde ett hot som måste tas på
allvar.
Icke desto mindre prövades eftergiftspolitiken ytterligare en gång, då en 18
månader lång militär offensiv slutade med att ett fredsavtal i februari 2009
ingicks med Fazlullah, vilket bl.a. gav honom fria händer att införa de
eftertraktade sharialagarna. Kanske hade gemene man inte till fullo förstått vad
dessa skulle komma att innebära – sedan en filmsekvens visats på TV, där en ung
flicka grovt misshandlas som straff för att ha lämnat sitt hem utan sällskap av en
manlig släkting, svängde opinionen inte bara i Swat, utan pakistanska massmedia
på nationell nivå började ägna mer uppmärksamhet åt den smygande
talibaniseringen av landet. Då hade talibanrörelsen emellertid inte bara hunnit
kraftigt förstärka sin närvaro utan också expanderat vidare från Swat ännu
närmare Islamabad. I detta läge framtvingades en förnyad offensiv, för första
gången med massivt folkligt stöd i ryggen. I dagsläget är Swat återigen
regeringskontrollerat och de hundratusentals människor som tvingades fly under
talibaniseringen och den följande offensiven har kunnat återvända. Fazlullah och
hans män undkom dock och lär hålla sig gömda någontstans i bergen.
11.3 Övriga extremiströrelser i Pakistan
Vid sidan av de FATA-baserade organisationer som ingår i TTP finns i Pakistan
en hel flora av våldsbenägna, jihadinspirerade rörelser, många av dem med bas i
södra Punjab. I väsentliga delar går framväxten av denna undervegetation i det
pakistanska samhället tillbaka till 1989, då kriget mot Sovjet var slut i
Afghanistan och många av de pakistanska och internationella jihadister som
deltagit i detta sökte sig vidare till nya arenor. Samtidigt hade upproret i Kashmir
kommit upp till ytan och övergått i väpnad kamp och det låg i ISI:s intresse att
omdirigera arbetslösa ”befrielsekrigare” i den riktningen. Att många bland dem
senare skulle komma att vända sig mot den pakistanska staten och ISI självt
ingick däremot inte i kalkylen. Således har både USA:s val att under 1980-talet
använda sig av lokala mujahedinrörelser mot Sovjet i Afghanistan och Pakistans
val att under 1990-talet använda sig av liknande paramilitära instrument i
Kashmir slagit tillbaka mot dem själva. I ytterligare en parallell utveckling har
utlokaliseringen av angreppet på talibanregimen 2001 till afghanska krigsherrar i
Norra Alliansen bidragit till att den nuvarande situationen i Afghanistan
förefaller gå Natostyrkorna ur händerna.