Talibanrörelsens uppkomst och drivkrafter - Svenska ...

18 Sammanfattning del III
79
FOI-R--3243--SE
Regeringssidans bristande legitimitet gör den väpnade internationella insatsen
allt mer ohållbar. Från att ha varit positivt motiverad av möjligheten att
bygga ett demokratiskt Afghanistan förefaller insatsen nu ha övergått till att
vara negativt motiverad av möjligheten att inbördeskrig utbryter om den
avslutas;
Många av president Karzais uttalanden tar avstånd från den internationella
insatsen på ett sätt som ger näring åt en växande afghansk opinion mot den
utländska närvaron. Samtidigt urholkar dessa uttalanden, främst avsedda för
intern konsumtion, stödet i de truppbidragande länderna. Rörelserna
konvergerar i ett gemensamt önskemål om en förhandlingslösning;
Medan den afghanska regeringen har motarbetat demokratiska krafter, har
den internationella insatsen också försummat att lyfta fram dem. Tvärtom
har man, alltsedan då utslagna afghanska krigsherrar fick förnyad legitimitet
som ombud på marken för den USA-ledda attacken 2001, fortsatt att i långa
stycken stödja sig på lokala makthavare med egna agendor, ett
komprometterat förflutet och länkar till kriminella nätverk.
Även om misstron är djup, finns sammanfallande intressen mellan framför
allt Quetta-shuran och ISAF-bidragarna. Främst bland dessa är behovet av
att avsluta kriget men även önskemålet om ett bättre samhällsstyre kan bidra
till en gemensam plattform. På den sistnämnda punkten har den
internationella interventionen misslyckats – ett erkännande av detta skulle
kunna bidra till ökat förtroende mellan parterna.
Avsaknaden av fungerande samhällsstyre var en viktig orsak till att COINstrategin
inte kunde ge önskat resultat men även upprorsrörelsernas tillgång
till reträttplatser i Pakistan utgjorde ett väsentligt hinder. Den osäkra
utvecklingen i grannländerna Pakistan och Iran, liksom den bredare
regionala problematiken rörande relationen mellan Indien och Pakistan,
måste inkluderas i en lösning för bestående stabilitet i Afghanistan.
Förhandlingar för att få slut på kriget måste ses i ett brett och långsiktigt
perspektiv, som ger Afghanistan möjlighet till ytterligare en omstart i
riktning mot ett samhällsstyre som ligger i linje med befolkningens
önskemål. Ett sådant kan komma att på väsentliga punkter skilja sig från
västerländska ideal. Samtidigt måste kvinnors rättigheter värnas och etnisk
harmoni uppnås. Ett mer decentraliserat styressätt än det som Bonnprocessen
ledde till kan komma att aktualiseras och, om det utformas väl,
tjäna syftet att inlemma skiftande befolkningsgrupper i en gemensam stat
som ger trygghet åt alla.