Talibanrörelsens uppkomst och drivkrafter - Svenska ...

FOI-R--3243--SE
4 Dagens afghanska talibanrörelser;
Mansur-nätverket.
Näst efter Haqqani-nätverket är Mansur-nätverket den mest betydande
motståndsgruppen i sydöstra Afghanistan, med ett operationsområde som
sträcker sig över stora delar av provinserna Ghazni, Paktia och Logar och bitvis
överlappar med det som täcks av Haqqani-nätverket. Även detta nätverk är äldre
än talibanerna – det bildades 1982 som en radikal, deobandi-inspirerad fraktion
av Harakat, en av de sju tanzim som under kriget mot Sovjet favoriserades av
den pakistanska säkerhetstjänsten. 47 (Ett av dess mest populära slagord var: ”In
Islam, moderation is kufr /infidel.”) 48 I likhet med Haqqani-nätverket anser sig
Mansur-gruppen vara en del av talibanrörelsen och erkänner Mullah Omar som
sin ledare, samtidigt som man agerar relativt självständigt på marken.
Rörelsens förste ledare, Nasrullah Mansur, under en period i början av 1990-talet
guvernör i provinsen Paktika, dödades 1993 i ett minattentat som tillskrivs
Gulbuddin Hekmatyar (se nedan), varefter ledarskapet övertogs av hans bror
Abdullatif Mansur, sedermera jordbruksminister i IEA. Efter talibanregimens fall
anslöt sig många av gruppens f.d. befälhavare till president Karzais regering,
även om en del av dessa misstänks för att samtidigt ha haft en fot kvar i
motståndsrörelsen. Grundarfamiljen följde dock en annan linje och Nasrullahs
äldste son Saifurrahman ledde i mars 2002 motståndet mot USA:s militära
”Operation Anaconda” i Shah-i-Kot-dalen och bidrog därmed till att Usama bin
Laden och andra al-Qaida-ledare lyckades undkomma till Pakistan. Efter detta
slag, som slutade i nederlag, dröjde det till slutet av 2006 innan nätverket
återaktiverades militärt, med Mansurfamiljens ledning placerad i Pakistan. Under
de senaste åren har emellertid många av dess ledande representanter dödats och
gruppen försvagats som distinkt enhet inom upprorsrörelsen. En del befälhavare
har inkorporerats i Haqqani-nätverket men Abdullatif Mansur rapporteras kvarstå
som chef för Quetta-shurans politiska kommission och har möjligen även inträtt
som ledare för shuran i Peshawar. 49
47 Se avsnitt avsnitt 1.1.
48 Thomas Ruttig, The Ex-Taleban in the High Peace Council: A renewed role for the Khuddam ul-
Furqan?, Afghanistan Analysts Network, AAN Discussion Paper 04/2010, s. 6.
49 International Crisis Group, The Insurgence in Afghanistan‟s Heartland, s. 14.
32