Mål & metoder - Personligt ombud

More documents

Recommendations

Info

Det kan vara svårt att hitta en ställning som inte är den professionella behandlarens men som inte heller är kompisens, kamratstödjarens eller den jourhavande medmänniskans. Det finns svårigheter i arbetet. En är de förväntningar som kan finnas på ombudet: gamla kollegor förväntar sig att man ska behålla relationer och samspel, anhöriga kanske förväntar sig mirakel och klienter förväntar sig en nära vänskapsrelation. En annan svårighet är att göra sig av med sådant som har att göra t.ex. med de erfarenheter man har som handläggare eller behandlare. Man tenderar att se världen i form av olika psykiatriska diagnoser eller att det finns två roller: friska (vi) och sjuka (de). Det viktiga i den här processen är att göra sig av med det som står i vägen för den nya uppgiften men behålla alla de goda och berikande erfarenheter man gjort. Personlig/privat Som ombud bör man kunna definiera på vilket sätt ens roll är professionell och inget annat. I verksamheter där ombuden har arbetat med den frågan säger man bl.a. att professionaliteten ligger i att man har en klar bild av sitt uppdrag, att vara personlig utan att bli privat, att man har en metodik och ett genomtänkt förhållningssätt i arbetet. Många av de klienter man kommer att samarbeta med har en utomordentligt väl utvecklad känsla för om man är äkta. Många ombud pratar om att man i arbetet måsta vara genuin och äkta och utgå från sig själv, samtidigt som det gäller att göra detta i en ny professionell roll. Som ombud måste man arbeta med sig själv som redskap. För att lyckas måste man vara personlig och ge av sig själv – till en viss gräns. Gränsen sätts inte bara utifrån ombudets behov av en privat sfär, ibland sätts den också utifrån klientens behov av att ha ett visst avstånd och behålla sin integritet. I samspelet med klienten handlar det om att vara tydlig med vad man kan och inte kan göra. Man måste peka på sin uppgift och samtidigt vara tydlig med var gränserna går. Inte minst den otydliga och svåra men ändå viktiga gränsen mellan det personliga och det privata. Ombud säger att denna gräns är utomordentligt viktig att upprätthålla. För många ombud är det så att den egna bostaden, hem- 10
telefonen, familjen och fasta arbetstider är tydliga och icke förhandlingsbara delar av den privata sfären. Andra gör ibland undantag från denna princip, då man anser det professionellt motiverat. Ytterligare andra har bostaden som bas för sitt arbete. Man skulle kunna säga att relationen mellan ombud och klient bygger på det gemensamma arbetet. I denna formulering ligger varken direkt eller indirekt någon antydan om att relationen måste vara särskilt djup. En del ombud vittnar om att de lyckats mycket bra tillsammans med en klient utifrån en tämligen ytlig relation. Två saker är bärande: • öppenhet, ärlighet och uppriktighet beträffande relationens karaktär, • klienten avgör hur nära och personlig relationen ska vara. Ombudet ska sätta en gräns för hur nära man kan gå in i en sådan relation utan att närma sig den privata sfären. Det hör till den professionella rollen att göra detta med respekt för den enskilde. Det är naturligtvis svårt att definiera var gränsen går mellan att vara personlig och att vara privat. Det varierar mellan olika ombud och för ett ombud mellan olika klienter. En sak är de flesta ombud överens om. Om man som ombud delar med sig av sitt liv, sina känslor eller erfarenheter för att lätta på sitt eget inre tryck i stället för att ge en bild av hur andra människor kan ha det för att hjälpa klienten, då har men definitivt passerat gränsen för det tillåtna. En annan fråga är när man som ombud faller ur rollen och går in i klientens privata sfär. Även här är gränserna svåra att sätta. Ska man hjälpa klienten att laga mat? Det beror på vad syftet är? Befinner man sig i den förtroende- och relationsskapande fasen av arbetet kanske svaret blir ett annat än då man arbetat tillsammans länge och kanske kan få klienten att inse att detta ligger i boendestödjarens uppgift. Ett ombud berättade att han hjälpt en klient att tapetsera, vilket inledningsvis väckte viss bestörtning. När han förklarade hur och varför han gjorde det och i vilket sammanhanget, föreföll det plötsligt helt relevant och verkade vara ett uttryck för en genomtänkt professionell hållning. 11
Page 1 and 2: Mål & metoder Att arbeta som perso
Page 3: Förord Regeringen konstaterade (pr
Page 6 and 7: Ledning ...........................
Page 8 and 9: Arbetet Det personliga ombudets vä
Page 12 and 13: Behövs en metodik? Arbetet som per
Page 14 and 15: Kontaktfasen Att skapa kontakt Den
Page 16 and 17: att man förväntar att den enskild
Page 18 and 19: Ofta sker detta helt på klientens
Page 20 and 21: Om man överdriver kartläggningens
Page 22 and 23: att följa upp att fattade beslut g
Page 24 and 25: Andra redskap och kompetenser Som p
Page 26 and 27: Det gäller inte i första hand kli
Page 28 and 29: får sina behov tillgodosedda utan
Page 30 and 31: Ägnar man allt arbete åt att enda
Page 32 and 33: Samspelet med de offentliga organis
Page 34 and 35: till de förutsättningar, processe
Page 36 and 37: • god förmåga att kommunicera o
Page 38 and 39: För en del anhöriga kan det vara
Page 40 and 41: Ledning Det personliga ombudets vä
Page 42 and 43: 4. När verksamheten kommit igång
Page 44 and 45: koncentrera arbetet på rätt fråg
Page 46 and 47: En arbetsfördelning bör göras me
Page 48 and 49: Vad kan leda till framgång och vad
Page 50 and 51: Dilemman Det finns också ett antal
Page 52 and 53: 6. Bygg och vårda nätverk, de kol

Mål & metoder - Personligt ombud

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?