Årsskrift 2008 - Kungl. Musikaliska Akademien
Årsskrift 2008 - Kungl. Musikaliska Akademien
Årsskrift 2008 - Kungl. Musikaliska Akademien
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
vidgat fält där musikaliska experiment samsas med<br />
traditionen…Målet har varit att ringa in och beskriva<br />
hur konstnären kan få en större roll i processen<br />
att utveckla kammarmusiken och samtidigt större<br />
möjligheter att möta sin publik.«<br />
Sådana formuleringar upplevdes av ett antal företrädare<br />
i musiklivet som provocerande, eftersom<br />
konstnärerna tycktes trampa in på revir förbehållna<br />
administratörer och politiker. En journalist menade<br />
till och med att manifestets verkliga syfte var att lägga<br />
ned Rikskonserter. De flesta av debattinläggen fokuserade<br />
således på manifestets organisatoriska och<br />
ekonomiska konsekvenser, inte på de konstnärliga<br />
dimensionerna. Vad som än händer med dess förslag<br />
om ett kammarmusikaliskt nav, är kanske det viktigaste<br />
resultatet att konstnärerna fick en plattform för<br />
att utifrån sina värderingar och erfarenheter formulera<br />
en både konstnärlig och kulturpolitisk vision.<br />
Det är vi inom <strong>Akademien</strong> mycket stolta över<br />
Låt mig nämna ännu ett manifest, fast nu i form<br />
av en diger forskningsrapport, nämligen Starka<br />
musikupplevelser – musik är mycket mera än bara<br />
musik av Alf Gabrielsson, professor emeritus i musikpsykologi,<br />
utgiven i <strong>Akademien</strong>s skriftserie och<br />
uppmärksammad i de kungliga akademiernas seminarieserie<br />
Kunskapens Krona, som sändes för en tid<br />
sedan i Sveriges Television. För alla, och inte minst<br />
för Kulturutredningen, borde detta vara obligatorisk<br />
läsning när det gäller att utveckla en argumentation<br />
för de musikaliska uttrycken utan sidoblickar åt<br />
nyttoaspekter: »Flera hundra människor – kvinnor<br />
och män, unga och gamla, musiker och icke-musiker<br />
– berättar i boken om sina starkaste musikupplevel-<br />
Natalie Migdal, och Sofie Sunnerstam, violin, tillsammans med<br />
Sofia Lundström, viola och Natalia Goldman framförde Sjörök<br />
under Stockholms broar av Marie Samuelsson.<br />
ser. Musiken absorberar lyssnarna eller utövarna,<br />
stänger ute allting annat. Den väcker starka känslor<br />
och många andra reaktioner, alltifrån fysiska förnimmelser<br />
till upplevelser av existentiell och andlig<br />
karaktär. Upplevelserna kan leda till en förlösning<br />
av uppdämda känslor, innebära befrielse och rening<br />
som terapi. Man kan känna sig bekräftad och förstådd,<br />
få ökat självförtroende och en annan syn på<br />
sig själv och tillvaron i stort. Naturligtvis också en<br />
helt ny syn på musik och vad den kan betyda för välbefinnande,<br />
hälsa och livskvalitet«.<br />
En berättelse får räcka:<br />
Jag var 13 år. Jag var i en stor kyrka med mycket<br />
ljus, det var så där stämningsfullt. Musiken som<br />
spelades var av Bach. Det var också en jättekick.<br />
Den trängde sig in i porerna överallt. Det var<br />
en andlig upplevelse utan att ha med religion<br />
att göra. Det bara kom något över en…YEAH,<br />
man var är. Det är svårt att förklara hur. Man<br />
blir andäktig. Får respekt för musik. Det finns så<br />
styrka.<br />
Till syvende och sidst är det detta som allt handlar<br />
om! Vad musiken gör med oss människor. Påverkar<br />
oss, alltifrån stundens upplevelser till starka känslor<br />
av musik, som kan förändra vår tillvaro, våra liv. Den<br />
kulturpolitiska utmaningen idag är inte enbart brist<br />
på pengar utan också att den inte omfattas av samma<br />
engagemang som inom andra politikområden. Det<br />
handlar om attityder. Det finns många, många exempel<br />
där engagerade politiker har tagit ansvar för<br />
kulturen och då händer det plötsligt saker och ting.<br />
Därför är det så viktigt att konstnärerna engagerar<br />
sig. Deras värderingar måste ligga till grund för kulturpolitikens<br />
utformning inte tvärtom. Det var det<br />
seccessionisterna ville med sitt manifest: konstens<br />
överhöghet och politiken som dess redskap: »Die<br />
Zeit ihre Kunst, die Kunst ihre Freiheit«.<br />
13