Årsskrift 2008 - Kungl. Musikaliska Akademien
Årsskrift 2008 - Kungl. Musikaliska Akademien
Årsskrift 2008 - Kungl. Musikaliska Akademien
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Den musicerande hjärnan i bild.<br />
Exempel på resultat i studier från<br />
Fredrik Ulléns grupp. Bilderna är<br />
tagna i magnetkamera och visar<br />
tvärsnitt genom hjärnan. Färgfläckarna<br />
i vänstra bilden visar<br />
rytmcentra i hörselsystemet. Mittenbilden<br />
visar delar av pyramidbanan,<br />
som styr fingerrörelser,<br />
och som är mer välutvecklad hos<br />
pianister. Den högra bilden visar<br />
områden i hjärnans pannlob som<br />
är aktiva under improvisation.<br />
den fungerar. Och man kan verkligen säga att ett<br />
nytt delfält också vuxit fram under senare år, nämligen<br />
musikens neurobiologi. Av någon anledning<br />
har nordiska forskare, alltsedan Olof von Dalins<br />
startskott, hållit sig väl framme i detta område. En<br />
svensk pionjär är till exempel Nils Wallin. Institutet<br />
för Biomusikologi, med koppling till Mitthögskolan<br />
i Östersund, som Nils grundade, organiserade bland<br />
annat det första vetenskapliga symposiet kring musikens<br />
evolutionära rötter. I dag ordnas regelbundet<br />
specialkonferenser kring musik och hjärnan, som<br />
drar hundratals deltagande forskare från hela världen.<br />
Viktig forskning bedrivs till exempel i Montreal<br />
i Kanada, vid Max-Planck-institutet i Leipzig och<br />
på många andra ställen. Musik är ett mångfasetterat<br />
fenomen och musikens hjärnforskare har också<br />
många olika intressen. Musikperception var något<br />
man ägnade sig åt från första början: Hur fungerar<br />
vårt musikaliska gehör? Hur uppfattar vi melodi och<br />
rytm? Vad händer i hjärnan under musikaliska känsloreaktioner<br />
– när vi tycker illa om musiken, när vi<br />
tycker om den, och när vi tycker så mycket om den<br />
att vi får gåshud...? Andra grupper, som min egen<br />
vid Karolinska Institutet, intresserar sig mer för hur<br />
hjärnan själv utför musik. Hur lär sig och utför hjärnan<br />
»musikalisk motorik«? Hur påverkas hjärnan av<br />
långvarig musikalisk träning? Ytterligare andra fors-<br />
kare intresserar sig till exempel för kopplingar mellan<br />
musik och hälsa, musikalisk förmåga och genetik<br />
eller musik som evolutionsbiologiskt fenomen.<br />
Vi arbetar just nu längs tre huvudlinjer i vår forskning<br />
på musik. Mätningar av hjärnans funktion och<br />
anatomi med mrt är vår viktigaste metod. Den första<br />
linjen handlar om hur hjärnan lär sig och utför<br />
sekvenser av rörelser, och speciellt rytmer. Rytmen<br />
är självklart en av musikens grundpelare, och den<br />
rytmiska pulsen finns i traditionell musik från all<br />
världens hörn. Precis som musik och språk är unika<br />
mänskliga förmågor, verkar också förmågan att<br />
utföra olika rytmer viljemässigt vara något som är<br />
speciellt för oss människor. Vi har gjort en rad studier<br />
där vi kartlagt de olika hjärnområden som styr<br />
rytmiska rörelser. Viktiga centra finns bland annat<br />
i motoriska områden framme i hjärnans pannlob, i<br />
hörselområden och i lillhjärnan. Det verkar som att<br />
dessa rytmområden delvis är skilda från de områden<br />
som styr i vilken ordning vi skall utföra olika rörelser,<br />
om det nu är tangenttryckningar på ett piano eller<br />
steg i en dans. Vi har också sett att områden som<br />
styr rytmiska rörelser aktiveras även när människor<br />
bara ligger och lyssnar på rytmer – kanske en förklaring<br />
till att man gärna rör sig spontant när man hör<br />
musik! I figuren ser vi ett exempel från en annan, ny<br />
studie. Här tittade vi på hur hjärnan lagrat rytmer<br />
47
Change language