Årsskrift 2008 - Kungl. Musikaliska Akademien

52
Klas Norberg och Harald Nilsson och Marie-Louise Granström i
Lo schiavo.
är att de stora, till exempel föräldrarna, dominerar
barnets fysiska och psykiska värld med sin styrka.
Ett annat exempel är »Happy is up«: jag känner
mig uppåt i dag – i betydelsen att en tidig erfarenhet
kopplar ihop lyckokänsla med rak hållning.
Mimaren och teaterpedagogen Jacques Lecoq utarbetade
en teaterteknik där han menar att rörelsen
kommer före tanken, rörelsen föds ur känslan som i
sin tur föder tanken. Lecoq sökte inte mening eller
interpretation utan en direkt och effektiv kommunikation.
Han var motståndare till den psykologiserande
teatern men även till den realistiska eftersom
han ansåg att den är begränsande. Lecoqs teori är
intressant inte minst i barocksammanhang eftersom
de arbetar från motsatt håll – typiskt för barockgestik
är att tanken/känslan kommer först och att rörelsen
ska uttrycka denna. Går dessa två skilda synsätt
att kombinera – en intressant fråga!
I uppsättningen av Lo schiavo, som även kan kallas
Passionsföreställning III, ska jag arbeta utifrån kombinationer
av de olika modellerna och diskutera hur
de tre begreppen är relevanta för Lo schiavo – passion,
det reala och det dokumentära.
Inträdesanförande i Kungl. Musikaliska Akademien
den 12 maj 2008.