Brott och straff - fritenkaren.se

Raskolnikov Marfa Petrovna Svidrigajlova, er släkting.
Lusjin (hämtar sig) Jag ber att få gratulera. Det förändrar ingenting.
Raskolnikov Jo, det förändrar allt. Hon behöver inte längre bli er ekonomiskt
beroende slav.
Dunja Rodja!
Raskolnikov Och ser ni inte avsikten med arvet?
Lusjin Allmän välvilja? Vad annars?
Raskolnikov Fattar ni då inte, att Marfa Petrovna gav henne denna förmögenhet för
att ge henne möjlighet till ett eget liv utan förföljande fähundar som ni och
Svidrigajlov!
Dunja Rodja!
Lusjin (reser sig) Dunja, det är sista gången jag nedlåter mig till att vistas under
samma tak som din bror. Du måste välja mellan oss. Vi kan inte existera inom samma
familj.
Raskolnikov Och varför inte det? Jo, därför att vi reagerar när man trampar på oss!
Därför att vi försvarar våra damer! Ert lömskaste klavertramp gällde dock inte Dunja
utan en helt annan dam.
Lusjin Förklara er.
Raskolnikov Vad hade ni att göra med den hjälp jag gav åt en nödställd familj för att
deras far hade omkommit i en olycka? Varför måste ni utmåla den omkomnas dotter
som en prostituerad bara för att jag gav pengar åt henne, vilket jag måste ge åt henne
då hennes mor var för stolt för att ta emot dem?
Lusjin Jag har förhört mig om henne. Hon har gult kort och går på gatan.
Raskolnikov Så ni snokar i nödställda människors privata affärer!
Lusjin Jag är advokat. Jag måste ta reda på sanningen.
Raskolnikov Sanningen är att alla människor ni kommer vid blir nersmutsade av er
nedrighet. Min syster behöver den inte, och inte heller Sonia Marmeladova.
Lusjin (indignerad) Det här går för långt.
Raskolnikov Ja, ni går för långt.
Lusjin Avdotia Pulcherianovna, ni har sista ordet. Allt kan ännu återställas.
Dunja Efter att ni bundit oss till händer och fötter och kräver tacksamhet av oss
för det? Jag ber er gå, Pjotr Petrovitj.
Lusjin När ert rykte svärtades hos oss tog jag er i försvar emot hela byn och tog
mig an er och er moder i enkannerlig avsikt att uppoffra mig för er och bestå er det
skydd ni behövde. För detta står ni i tacksamhetsskuld till mig. Men det verkar nu
som att jag tog mig an er sak för tidigt och inte tog i beaktande vad ni verkligen
beskylldes för, nämligen ert utnyttjande av era välgörare…
Rasumichin (rusar upp) Inte ett ord mera, herr ärkeknöl, eller ni slutar som en våt fläck
på tapeten.
Lusjin (ser sig trotsigt om mot alla sina fiender) Jag har fått nog! (kastar servietten och går)
Rasumichin (efter en stund) Tur att du inte tog din juristexamen, Rodja. Advokater är
de nedrigaste bedragarna av alla.
Raskolnikov Jag hoppas ni fortfarande har kvar någon aptit.
Pulcheria Jag är rädd att det är jag som är att beskylla för hela den här beklagliga
historien.
Dunja Nej, mamma, det är jag. Min godtrogenhet fick mig att tro det bästa om
både Svidrigajlov och Pjotr Petrovitj tills de avslöjade sig. Inte kunde jag ju tro att
män kunde vara så nedriga. Vad sade egentligen Svidrigajlov till dig, Rodja?
Rodja Att han ville ge dig pengar, mycket pengar, och att han var här för att
företa sig en längre resa, men han var mycket dubbeltydig. Han preciserade inte sitt
resmål, och han verkade tämligen förvirrad. Utan tvekan har Marfa Petrovnas död
gått honom till sinnes. Dock var han mycket noga med att betona sin oskuld med att
19