Brott och straff - fritenkaren.se

Katerina (vecklar ut sedeln) Hundra rubel! Sonia! Säg att det inte är sant! Säg att hela
denna orgie av vår familjs förnedring är en mardröm!
Sonia (stammar) Jag vet inte hur den kommit dit. Sannerligen, jag vet det inte.
Lusjin Hon är överbevisad! Men jag är nöjd. Jag tar hand om sedeln, och all
ordning är återställd. Det behövs ingenting mer. Jag skall skona er från vidare
åtgärder. Men det hade varit bättre, Sofia Semjonovna, om ni bekänt genast.
Sonia (gråter hos Katerina) Mamma! Jag vet ingenting!
Lebesiatnikov (stiger fram) Men jag vet! Ni är en fähund, Pjotr Petrovitj Lusjin!
Lusjin Vad menar du?
Lebesiatnikov Aldrig har jag sett maken till nedrigare advokatknep! Jag förstår bara
inte varför du gjorde det.
Lusjin Vad tar det åt dig? Är du från dina sinnen?
Lebesiatnikov Jag har genomskådat dig, min käre vän. Jag såg dig stoppa på henne
sedeln i smyg när hon lämnade. Jag undrade varför i all friden, och det undrar jag
fortfarande. För att få veta det kom jag med dig hit.
Lusjin Han är galen. Varför i all världen skulle jag smussla en
hundrarubelssedel i en fallen kvinnas ficka? Hon är ertappad! Hon är skyldig! Men
jag låter det vara, ty jag har fått tillbaka pengarna.
Katerina Hon är ingen fallen kvinna! Hon är ett barn i olycka, liksom hela min
familj, vilket ni bara utnyttjar! Ni gjorde det bara för att djävlas med oss!
Lebesiatnikov Varför gjorde du det, Pjotr Petrovitj?
Lusjin Ni är förryckta allihop. Varför skulle jag göra något sådant? Av vilket
motiv? Medan hon hade alla motiv i världen att bättra på sin och sin utsatta familjs
kassa! Det är självklart!
Raskolnikov Nej, det är inte självklart. Jag vet varför ni gjorde det, Pjotr Petrovitj.
Lusjin Aha! En självmordskandidat ställer upp till den prostituerades försvar!
Nå! Vad har ni att säga, stackars gröngöling?
Raskolnikov (vänder sig till alla) Denne man är min systers före detta friare, men när jag
hjälpte henne få sina ögon öppnade inför denne mans verkliga karaktär vidtog han
vilka beräknande åtgärder som helst för att få behålla min systers hjärta. Bland annat
utspionerade han att jag givit Katerina Ivanovna pengar, vilket han i ett brev till min
mor och syster omvandlade till att jag stuckit undan dessa pengar till lilla Sonia för
hennes tillmötesgående, i den rena avsikten att betänkliggöra mig inför min mor och
syster, naturligtvis bara för att få behålla min systers hjärta. Nu har han gått ett steg
längre. Han visste att jag skulle vara här. Det är i ett nytt försök att kompromettera
mig inför min mor och syster som han smusslat denna hundrarubelssedel i lilla
Sonias ficka, för att få henne att framstå som en simpel tjuv och misstänkliggöra min
relation med henne, som inte varat längre än någon dag. Innan jag gett Katerina
Ivanovna mina sista pengar till begravningen visste jag knappt vem eller att hon var.
Katerina (till Lusjin) Ditt hala odjur, din stank är värre än någon spetälsk. Är då
korruption det enda du kan föra med dig från ditt höga ämbete till oss dödliga
varelser? Din pestsmitta kan få vilken själ som helst att storkna i din ruttenhet!
Lusjin Släpp förbi mig. Ni är tokiga allihop. Jag kom bara hit för att få tillbaka
mina pengar. Saken är klar. Hon hade dem på sig, och alltså är hon skyldig till nedrig
stöld från sin egen välgörare. Jag har ingenting mera att säga.
Katerina Försvinn, din giftiga reptil! (kastar en tårta på honom. Genast följer alla
exemplet och bombarderar honom: hans reträtt blir ett gatlopp.)
Lebesiatnikov Jag anade verkligen aldrig att ni var så usel, Pjotr Petrovitj.
Lusjin Hon är skyldig! (lyckas försvinna ut)
Katerina Hela gravölet förstört, som om min man inte redan hade gjort allt för att
förnedra och vanära sig själv.
Sonia Mamma, du var storartad. Du har hedrat hela vår familj.
Katerina Kan det vara möjligt?
24