Brott och straff - fritenkaren.se

Rodja Antag, att i stället för Alperna och diverse arméer och fiender, en vidrig
gammal procenterska i stället hade stått i hans väg och utgjort hans utmaning. Tror
du han då hade ryggat tillbaka inför det oerhörda i att ta livet av en annan
människa?
Sonia Du skrämmer mig. Jämför du dig med Napoleon?
Rodja Han vågade säga ifrån. Han vågade göra något. Han vågade ta steget
över det tillåtnas gräns. Han vågade vara någon. Därför blev han något, och
ingenting kunde hindra honom i hans väg mot den absoluta makten när han väl bara
tagit det första initiativet till att trotsa den hindrande mänskliga futtigheten.
Sonia Rodja, säg inte att det var du.
Rodja Jag har inte sagt att det var jag, och jag vidgår inget brott. Den gamla
procenterskan var en gammal vidrig giftig padda som alla hade ont av som kände
henne. Jag vågade vad ingen annan vågade, nämligen en god gärning, bara som
demonstration för att något kunde göras och för att jag var någon då jag vågade göra
det.
Sonia Men det var ett rånmord! Någon stal hennes pengar! Det kan inte ha
funnits något annat motiv. Behövde du pengar? Du gav oss de sista du hade för att
hjälpa min mor. Så gör inte en usel rånmördare. Du kan inte ta på dig detta. Du har
grubblat för mycket över denna grymhet.
Rodja Mer och mer ser jag ingen annan väg ut än att ta på mig ansvaret. Du
glömmer komplikationen Lisaveta, det oskyldiga offret.
Sonia Men varför skulle du ha gjort det?
Rodja Bara för att bevisa för mig själv min potentiella maktfullkomlighet som
ensam suverän individ höjd över alla andra genom berömligheten i ett allmännyttigt
initiativ, fastän det enligt lagen var ett brott.
Sonia Det var ett brott, ett oerhört brott. Men pengarna? Hon bestals ju på en
ansenlig förmögenhet!
Rodja Det skulle se ut som ett rånmord för att avleda uppmärksamheten från
varje annat motiv. Pengarna och juvelerna gömde jag under en sten på en bakgård.
Där ligger de orörda kvar.
Sonia Så du gjorde det bara för en idé, och så kom Lisaveta i vägen och
komplicerade saken.
Rodja Ja. Döm mig nu.
Sonia (omfamnar honom) Vad du måste lida. Äntligen förstår jag avgrunden i din själ.
Jag släpper dig aldrig, Rodja. Nu förstår jag varför du behöver mig.
Rodja Förstår du också varför jag inte kan se min mor och min syster i ögonen mer?
Sonia De skall heller aldrig kunna släppa dig, allra minst om de får veta…
Rodja De skall aldrig få veta. Ingen skall få veta utom du. Jag skulle bara skada
er alla om jag gick till polisen och bekände brottet, ty ni skulle aldrig få se mig mer.
Ändå ser jag egentligen ingen annan väg ut ur mitt eget dilemma.
Sonia Jag skulle följa dig i fängelset. Jag skulle följa dig till Sibirien.
Rodja Och din mor och dina små syskon?
Sonia Om du bara dödat procenterskan hade du kunnat komma undan med
det. Men du gick längre och dödade även den oskyldiga Lisaveta.
Rodja Liksom Napoleon gick för långt och offrade 450,000 fransmän och trogna
soldater i sin tjänst för sin fåfängas skull.
Sonia Hur kan du leva med brottet?
Rodja Det är det jag inte kan. Ty det värsta av allt, Sonia, var, att hur rätt jag än
hade, hur befogat mordet på utsugerskan än var, vilken god och berättigad gärning
mitt uppror mot världens orättvisa än var, så visade det sig, att genom att döda dem
dödade jag mig själv.
Sonia Jag kunde just tro det. Och därav ditt lidande.
Rodja Och jag ser inget slut på det.
26