Brott och straff - fritenkaren.se

Brott och straff
Akt I scen 1. Ett prydligt gammaldags änkehem.
Det ringer på dörren. En liten gammal änka går och öppnar.
Raskolnikov (syns inte) Raskolnikov, student.
Aljona Ivanovna Jag kommer ihåg er. Stig in. Ni har bara skräp att panta.
Raskolnikov (stiger in, tar av sig mössan i ansträngd artighet) Förlåt mig att jag kommer
över huvud taget, Aljona Ivanovna, men jag behöver pengar.
Aljona Det behöver vi alla. Er pant från förra gången är förfallen.
Raskolnikov Jag ber om ert överseende, Aljona Ivanovna.
Aljona Vad har ni nu då?
Raskolnikov (tar fram en noggrant inlindad pant och öppnar den försiktigt) Det är min fars
gamla klocka, en unik sak och en släktklenod.
Aljona Krimskrams. Vad väntar ni er få för den?
Raskolnikov Fem rubel minst.
Aljona (skrattar torrt och hårt) Dessa fattiga studenter. Kommer hit som luffare och
tigger och tror att vem som helst ska vara en barmhärtighetsinrättning. Affärer
utesluter alla goda hjärtan och ömma känslor, Raskolnikov. Jag har inga. Ni får en
och en halv rubel för skräpet.
Raskolnikov Min fars klocka! En och en halv rubel!
Aljona Det är generöst. Ta det eller gå någon annanstans.
Raskolnikov Mitt liv är i era händer, Aljona Ivanovna. Jag är skyldig hyran för mitt
hem sedan månader. Jag lovar att lösa in mina panter så snart det ordnar sig.
Aljona Så säger de alla. Det ska ordna sig. Det ordnar sig aldrig. Var tacksam för
vad ni får. Ingenting är gratis, och jag har en syster att försörja. En och en halv rubel.
Raskolnikov (ger klockan med någon reservation) Jag har ett fint silveretui hemma som
jag ska komma till er med nästa vecka.
Aljona Det får vi titta på då. Var så god. En och tjugofem.
Raskolnikov Ni sade en och en halv!
Aljona Räntan, lille far. Glöm inte era outlösta panter. Seså, gå nu. Kom tillbaka om
en vecka eller låt bli om ni vill. Ingen tvingar er komma hit och tigga utom ni själv.
Raskolnikov Hur mår Lisaveta Ivanovna?
Aljona Vad har ni med min syster att göra? Gå nu!
Raskolnikov Det var bara en artig förfrågan.
Aljona Jag bad inte om er artighet. Gå nu.
Raskolnikov (tar på sig mössan) Adjö, Aljona Ivanovna. (går)
Aljona Dessa fattiga studenter. Bara tiggare och luffare allihop. Nå, det är bara
att utnyttja det lilla man kan av dem.
(Scenen vrids och visar Raskolnikov utanför.)
Raskolnikov Den satans häxan! Rena utsugerskan! En onyttig parasit! En omänsklig
ockrerska! Jag ska mörda henne! (sätter förskräckt handen för munnen) Tyst,
Raskolnikov. Tänk inte för högt. Det är farligt att prata för sig själv. Folk kan höra dig
och dina planer. Gå hem och spekulera men inte här. (går)
Scen 2. Krogen.
Marmeladov Ser man på. Man får sällskap. En ung högdragen sträng och lärd
student. Du har inte druckit mycket.
Raskolnikov Jag behöver inte dricka mycket.
Marmeladov Kunde just tänka mig det. Tillknäppt och nykter till förbannelse. Men
jag behöver dricka, jag, och ursäkta att jag gör det!
2