Brott och straff - fritenkaren.se

Raskolnikov Men denna andra undermänniska var dock harmlös och god. Varför
måste hon offras? Varför måste historiens kvarnstenar alltid mala sönder de
oskyldigaste i sin brutala väg? Nej, offer är aldrig acceptabla, och jag har i övermod
gjort mig själv till domare och bödel. Det må vara egoistiskt, men jag måste ta
konsekvenserna. (kommer fram till polisstationen)
löjtnanten Jaså, det är ni. Ursäkta att vi behandlade er så hårdhänt senast. Det var
helt omotiverat. Fallet är löst. Ni behöver inte känna er misstänkt längre. Den där
hantverkaren har avlagt skriftlig bekännelse, så saken är klar. Vad har ni här att
göra? Vi är upptagna med ett säreget självmordsfall, en viss Svidrigajlov.
Raskolnikov Svidrigajlov?
löjtnanten Ja. Han har skjutit sig på öppen gata inför en officer och betygade att han
var vid sina sinnens fulla bruk innan han gjorde det. Dessutom hade han gjort det
skriftligt. Kan ni begripa en så konstig människa?
Raskolnikov Han försökte göra en sista välgärning men misslyckades. Han var det
enda vittnet till mordet på Aljona Ivanovna och hennes syster Lisaveta. Det var jag
som gjorde det.
löjtnanten Vad säger ni?
Raskolnikov Att det var jag som gjorde det. Jag kan bevisa det, ty jag vet var
stöldgodset är nergrävt.
löjtnanten Arma människa! Men varför?
Raskolnikov Jag behövde pengar.
löjtnanten Nej, jag menar, varför bekänner ni det? Ingenting hade bundit er vid det!
Raskolnikov Gjort är gjort, och nu har jag bekänt det. Ingenting kan göras ogjort, och
det finns ingen väg tillbaka. Det är mitt fel alltihop, och jag kan bara få rättelse med
att göra rätt för mig och ta det på mig.
löjtnanten Det blir Sibirien i minst åtta år.
Raskolnikov Jag vet.
löjtnanten Arma människa.
Raskolnikov Nej, Ilja Ivanovitj, det är hela mänskligheten det är synd om. Jag är bara
ett tragiskt exempel.
löjtnanten Som ni vill. Jag beklagar er.
Raskolnikov Och för mig är det skönt att det är över. Efter detta kanske jag äntligen
kan börja leva.
löjtnanten Jag hoppas ni vet vad ni gör.
Raskolnikov Nu först vet jag vad jag gör.
löjtnanten Nåväl. Skriv under här. Ni är under frivillig arrest.
Raskolnikov (skriver under) Tack.
Scen 3. Vid Katerina Ivanovnas grav.
Dunja Tänker du följa honom till Sibirien?
Sonia Ja. Det är bara åtta år.
Dunja Det är ett oerhört offer från din sida. Han vill det inte.
Sonia Jag måste. Det är mitt fel alltihop. Utan mig hade han aldrig behövt
erkänna sig skyldig.
Dunja Men han var skyldig.
Sonia Till vad? Till att låta fantasin skena iväg med sig? Till att ge efter för en
tillfällig sinnesförvirring? Till att låta sig förföras av Napoleons och andra stora mäns
exempel? Till att ha avlägsnat en grym utsugerska från den mänskliga
gemenskapen?
Dunja Och hennes syster.
34