TILLVÄGAGÅNGSSÄTT OCH FÖRHÅLLNINGSSÄTT I ... - FSA
TILLVÄGAGÅNGSSÄTT OCH FÖRHÅLLNINGSSÄTT I ... - FSA
TILLVÄGAGÅNGSSÄTT OCH FÖRHÅLLNINGSSÄTT I ... - FSA
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Rehabiliteringsledaren försöker skapa små lyckanden i syfte att stärka Love tro på hans egna<br />
förmåga och därmed skapa mer kontroll och mindre oro.<br />
Berättelsen om Moa<br />
Intrigen, handlingen i dramat.<br />
Berättelsen handlar om en ensamstående tvåbarnsmor. Moa är i trettioårsåldern och har stora<br />
problem att få familjelivet med alla dess åtaganden att gå ihop med de krav som arbetslivet<br />
ställer. Kvinnan är mycket rädd för den förändring hon bestämt sig för att göra, hon har flera<br />
negativa erfarenheter från sitt forna arbetsliv och har gjort ett helt dagsverke redan på<br />
morgonen när hon tagit hand om morgonbestyren med sina barn. Moa har dagliga slag mot<br />
sin panikångest och lider av sviter efter en depression. Hon kan på grund av detta inte åka<br />
buss eller vistas i offentliga miljöer och väljer därför att gå den långa sträckan som leder till<br />
den plats där hon skall få stöd och coachning för att uppfylla sin önskan att få göra något<br />
meningsfullt under dagen. Berättelsen sträcker sig över fyra år.<br />
Skeenden – vad händer, vad gör dom<br />
Starten på denna resa sker när rehabiliteringsledaren blir presenterad för Moa av en för båda<br />
kvinnorna välkänd person på försäkringskassan.<br />
Handläggaren på försäkringskassan önskar få Moa att välja den verksamhet<br />
rehabiliteringsledaren representerar. Hon är väl insatt i Moas livsberättelse och ser en tio<br />
veckor lång gruppverksamhet, som ett bra alternativ för Moa att starta sin förändring med.<br />
Moa har som mål att vara på en plats där hon kan få vara under dagen, men har en stor oro för<br />
hur detta skall kunna kombineras med familjelivet.<br />
Rehabiliteringsledaren i sin tur väntar ut situationen, tar det för vad det är och välkomnar Moa<br />
att försöka delta trots sina hinder.<br />
”Tjejen kände att det kunde vara en bra sätt att starta, plus att det skulle fungera någorlunda<br />
med hennes familjeliv då, där hemma, Hon var jätterädd, jätteskakig. Hela tjejen skakade när<br />
hon kom och hon hade panikångest, ordentlig panikångest, plus sviter av en depression.<br />
Kanske var det rehabiliteringsledarens lugn som gjorde att Moa trots sina kval, sin rädsla och<br />
sin familjesituation ändock valde att delta i verksamheten.<br />
13