TILLVÄGAGÅNGSSÄTT OCH FÖRHÅLLNINGSSÄTT I ... - FSA

uppfattas ofta som slöhet nonchalans, oföretagsamhet och till synes enkla att rätta till. Men så
är inte fallet. För den enskilde utgör den exekutiva funktionsstörningen ett avsevärt
handikapp, som kräver stora ansträngningar att övervinna. Exempel på dessa osynliga
funktionshinder är bland annat förmågan att ta initiativ, förståelse för orsak och verkan,
planerings- och organisationsförmåga, förmågan att motivera sig själv, förmågan att skapa
struktur i vardagen, förmåga till automatiskt agerande och förmåga att kunna fokusera sin
uppmärksamhet. Det är inte ovanligt att de kognitiva funktionerna påverkas negativt även för
personer som inte haft en psykos (Lundin & Ohlsson, 2002).
Mancuso (1990) har i en artikel beskrivit att förlust eller brister i dessa förmågor kan påverka
förmågan att fungera tillfredställande på sitt arbete. I sin artikel beskrev han exempel som
oförmåga eller svårighet att sålla bort miljömässig stimuli, exempelvis ljud eller synintryck
som störde arbetsförmågan. Andra yttringar var rastlöshet, nedsatt koncentrationsförmåga
eller svårigheter att komma ihåg muntliga instruktioner. Ytterligare hinder kunde vara
svårigheter att hantera tidspress, organisera sina arbetsuppgifter, att vara tillsammans med
andra, sakna tro på den egna förmågan trots kompetens eller att göra flera saker samtidigt.
Manusco beskrev vidare att för att underlätta för människor med dessa problem kunde
arbetsmiljön anpassas så att människor med dessa svårigheter fungerade bättre.
Socialstyrelsen (1998) skrev i sin rapport att arbetsförmågan alltid var relaterad till
förhållanden i den omgivande miljön, vilket innebar att om arbetsmiljön blir anpassad efter
den enskildes behov och individen därefter kan utföra arbetet, hade man undanröjt ett
arbetshinder. Anthony (2000) hävdade i sin artikel att det krävdes unika färdigheter,
kunskaper och attityder hos de yrkesgrupper som arbetar med rehabilitering samt innovativa
program och stödjande servicesystem för att lyckas med psykiatrisk rehabilitering.
Rehabilitering
Enligt Anthony och hans medförfattare (2002) var det primära målet med psykiatrisk
rehabilitering att avsiktligt välja att förbättra eller förändra rollutförande eller situation i
människors boende, lärande, arbetande eller sociala miljö. Dessa författare argumenterade för
tekniker att utveckla färdigheter samt att samordna och samverka personens resurser för att
öka förmågan hos en person med psykiska funktionshinder. Detta för att denne skulle kunna
fungera med framgång och tillfredställelse i den roll och miljö han eller hon önskat vara i,
med minsta möjliga professionella stöd. Detta ligger mycket nära grundsatserna i arbetsterapi
3