Hjulet nr 2 - 2010 (pdf) - Kommunal

örjade köra spårvagn av en slump
Jimmy Bengtson,
22 år, gillar att
köra spårvagn.
– Just nu känns
det som att jag
kunde fortsätta
med det tills
pensionen, säger
han entusiastiskt.
Foto: Per Bergbom
Text: Per Bergbom/
Lalla Lindström
Jimmy hälsar på mötande
kollegor: – Jag brukar vinka
till andra förare.
Det skapar god stämning.
Jimmy
Klockan är två på eftermiddagen, försommarsolen
skiner och Jimmy har just anlänt till spårvagnsgaraget
Vagnhallarna i Majorna i Göteborg.
Vagn 417 väntar på honom, en italienare av senaste
spårvagnsmodellen Sirio. Den kallas lokalt ‘spaghettivagnen’
eftersom den verkar slingra sig runt i
stan. Namnet Freddie Wadling är målat i nosen.
För att slippa stressa har Jimmy kommit i god
tid till jobbet.
– Så jag kan göra alla föreskrivna kontroller av
vagnens körduglighet i lugn och ro.
Efter en kritisk vända runt vagnsättet är han
nöjd och slår sig ner på förarplatsen. Bildskärmar
och paneler vaknar, radiokontakt med ledningscentralen
etableras. Det 30 meter långa 40-tonsekipaget
kan försiktigt glida ur garagehallen.
Jimmy får tid att slappa en stund i solen och
snacka lite med passerande kollegor innan det är
dags att rulla iväg.
Jimmy trasslar sig igenom en sträcka spårarbeten
och vinkar glatt till en kollega i en mötande vagn.
Först på Godhemsgatan kliver dagens första passagerare
på.
– Änna synd att man inte kan snacka med folk
medan man kör men det har ju med säkerheten att
göra.
Nytt friskt blod
Jimmy är en av de unga som Spårvägen i Göteborg
lyckats rekrytera för att få in nytt friskt blod
i en åldrande förarskara. Varför är det kul köra
spårvagn?
– Tja, jag hade inget leksakståg som liten… Min
kusin Melina kör visserligen spårvagn. Men det var
genom min brors kompis föräldrar som jag blev
intresserad. Mamman kör vagn och pappan jobbar
hos facket på Spårvägen.
– Hon övertalade mig. Jag var arbetslös och
skickade in en intresseanmälan.
Först efter ett halvår hörde Spårvägen av sig till
Jimmy och frågade om han fortfarande var intresserad.
– Under tiden hade jag fixat ett jobb som
blomsterbud, men det var stressigt, oftast med fyra
butiker att serva. Så gick jag på anställningsintervju
och fick godkänt. Sen skickade dom mig till Lund
för att psyktestas. Det gick också bra så jag började
på sjuveckorsutbildningen.
Nu har han kört i ett och ett halvt år och trivs
förträffligt. Och lönen är helt OK, menar han.
– En del av mina kompisar tjänar mindre på sina
jobb – men man vill ju ha mer oavsett vad man har.
Och lönen blir ju bättre efterhand.
För det har han tänkt sig göra. Han kan tänka sig
att bli trafikledare till exempel, det lockar honom.
Alltid nytt och spännande
– Men jag gillar verkligen att köra spårvagn och
trivs jättebra. Jag kör alla olika linjer, så varje dag
är det något nytt och spännande. På stan händer det
alltid grejor. Det som är roligast är att träffa folk
även om man inte får chans att prata med dem förrän
under uppehållet på ändstationerna.
Att köra spårvagn är inte så enkelt som många
tror, förklarar Jimmy.
– Det är inte bara att trycka på några knappar
och dra i en spak. En vagn kan väga upp till 60 ton
och har lång bromssträcka.
Fördelen med att köra spårvagn gentemot buss
är att det är mindre stress. Att köra med ‘plattan i
botten’ för att hämta in förseningar går inte, vagnen
skulle kunna spåra ur.
– Men blir jag försenad kan jag vända lite
tidigare och komma rätt igen. Ännu så länge kör
Jimmy enbart de sena passen – B-tjänsten. Det
betyder arbetstider som börjar runt klockan 14 och
varar tills sista vagnen går in.
8 2/2010