Auktion 8 MYNTAUKTION - Myntauktioner i Sverige AB

208
I huvet på en myntsamlare
-Så Du samlar mynt, sällskapet runt bordet tystnar. Ett lätt roat leende sprids hos vissa. Jag känner mig som
nördarnas nörd när jag berättar om denna min last sedan drygt 40 år. -Det hela började i slutet av 60-talet
i min lilla värmländska hemstad. Det var på den tiden, brukar jag förklara, då det fanns ettöringar. För en
tiokronorssedel kunde man få 1000 små ettöringar, åtskilliga från Gustav den V:s och en annan även från
Oscar den II:s tid. En del var i järn andra i brons. Det viktiga var årtalet. Jag tror att den första ”kicken” för
mitt samlande var då jag gick till banken för att få några mynt jag fått av min mor värderade. Den snälle
bankamrern sa att han visste att det fanns en man i en herrekipering på andra sidan torget som samlade
mynt. Han kunde titta på mina mynt. Sagt och gjort. Med raska steg gick jag över dit. Han begrundade mina
mynt och tittade särskilt på en ettöring bland dem och sa: ”Synd att inte 4:an är öppen” . Det rörde sig givetvis
om ett ettöre från 1914. Detta blev starten för en omfattande växlingsturne mellan bankerna runt torget. Helt
plötsligt blev det viktigt om sexan i årtalet var lång eller kort. Variantintresset började ta över. Nära tusen
ettöringar växlades mot ett antal hundra 2-öringar. 2-öringar mot femöringar i en ny bank... Min röda kalufs
i dörröppningen på stadens banker måste ha utgjort en plåga för kassapersonalen. Det var också långt före
vår tids banker med dess avgifter. I dag hade jag förmodligen tvingats vara trogen en bank och då varit någon
slags utvald guldkund med växling som extra tillval för en rundlig summa per år.
Jag var nog inte ensam om att gå igenom årtalsmynt vid denna tid. Den stora boomen för myntsamlandet
kom som läsarna vet vid denna tid, vid slutet av 60-talet och början av 70-talet. Åtskilliga mynthandlare etablerades
runt om i landet. Det var alltid spännande när de ofta, stencilerade lagerlistorna, kom med posten.
Jag kommer särskilt ihåg Hirsch mynthandels typiskt gröna lagerlista som kom fyra gånger per år.
Mitt samlande har varierat med åren. Från årtalssamlande till varianter. Från varianter till felpräglade
mynt och svenska provmynt. Mitt samlande har i perioder legat nere på grund av brist på tid och pengar, men
alltid varit lika givande att ta upp igen. Som samlare har jag alltid tjusats av det udda och ovanliga. Som barn
läste jag om det unika gula treskilling-banco frimärket. Att hitta ett lika ovanligt mynt är faktiskt möjligt
utan att vara miljonär. Intresset för felpräglade mynt föddes nog en dag i början av 80-talet. Jag cyklade förbi
en mynthandel på Södra Vägen i Göteborg. Han hade bland annat ”bråte” en 5 öre 1972 - incusepräglad! Jag
visste då inte egentligen vad detta var för slags fel men jag hade aldrig tidigare sett något liknande. Myntet
blev mitt för den facila summan av 50 kronor.
Som felpräglings-entusiast kommer jag ihåg vissa viktiga händelser. Ett var när jag fick tag på den första
specialkatalogen från USA i slutet av 80-talet. Det var från den framlidne Arnold Margolis, en veteran i branschen.
Med hjälp av hans kataloger och tidskrift kunde jag fördjupa mitt intresse. Jag var som specialsamlare
pionjär i Sverige. Som sådan kunde man mötas av olika attityder vid besök hos handlare. Allt från ”varför
samlar du på detta, det är ju inget att ha” till respekt och ett tom delat intresse. Jag hade givetvis möjligheten
då som ”först på plan” att hitta ovanliga avvikelser till överkomliga priser. En annan viktig händelse var givetvis
Internet i slutet av 90-talet. Detta innebar ju en enorm möjlighet för en specialsamlare som mig. Numera
intresserar jag mig mest för olika utländska mynt, alla givetvis felpräglade. Målet är ett sådant mynt från
varje känd stat. Och jag har att leta… Men för mig är det en fascinerande tanke att hitta ett sådant mynt från
en liten ovanlig nation, och föreställa mig att detta kanske är den enda kända felpräglingen från detta land.
Samlande kan ju utövas på många olika sätt. Det viktiga är att det ger glädje åt utövaren.
Martin Wettmark