Auktion 8 MYNTAUKTION - Myntauktioner i Sverige AB

389 STOCKHOLM. Mark 1560. SM 121. 11,79 g. 01 10 000
390 STOCKHOLM. Mark 1560. SM 121. 11,07 g. Små korrosionsfläckar. 1+ 3 000
I SAMBAND MED ATT DEN TIDIGA DALERMyNTNINGEN mer eller mindre avstannade vid mitten av 1530-talet,
uppstod behov av mynt med lägre valörer. Man löste efterfrågan genom att införa den präglade marken eller myntmarken,
jämför SM 114-15, 122-26 och 134-35. Som bekant var en mark tidigare synonymt med den medeltida silvervikten, viktmarken
eller den lödiga marken, vilken motsvarade cirka 210,6 gram. Den lödiga marken indelades i 8 uns, 16 lod eller 64 kvintin.
Enligt direktiven skulle varje markmynt väga 1 lod, d. v. s. att ur varje viktmark skulle myntas 16 stycken markmynt. Av
detta följer att de enskilda mynten väger 210,6 g/16 = 13,16 gram. Myntmetallen som användes var 10-lödigt silver. Fram till
år 1830 var lod också ett mått på silverhalt, vilken uttrycktes i sextondelar. Halten eller kornet i våra första markmynt var
alltså 10/16 = 0,625 = 62,6 % silver. Dessa storheter är lika för och proportionellt överförbara till de lägre valörerna ½ och
¼ mark. Den sistnämnda brukar som bekant vanligen kallas 2 öre.
Det är allmänt känt att Gustav Vasa ägde ett väl utvecklat ekonomiskt sinne. Det kan säkert ha varit en bidragande orsak
till varför halten i markmynten efter en kort tid, år 1540 i Västerås, sänktes till 8 lod, motsvarande 50 % silver. Samtidigt
sänktes myntvikten till 11/12 lod viktmark eller cirka 12,05 gram. Manövern innebar att varje markmynt nu teoretiskt hade
finvikten 6,02 gram – en nätt besparing för statskassan på i runda slängar 25 %.
Myntmästare i Stockholm år 1536 var Anders Hansson. Han blev dock gripen i påskveckan och häktad för förberedelser
till mord på kungen och fick samma års sommar sona brottet genom halshuggning. Efterträdare under en kort period
synes ha varit Olof Bröms vilken i sin tur, i början av juni samma år, ersattes av Kasper Beckman. De tidiga markmynten
graverades enligt T. G. Appelgren av ”Gorius målare”. Denne Gorius var troligtvis guldsmed och förmodligen inledde han
gravörsyrket i Stockholm med de i dag ytterst sällsynta mark- och skillingmynten med dansk prägel år 1535, (jämför SM
244-49). Han följde med myntverket då det år 1538 flyttade till Västerås. Enligt Appelgren avgick han därstädes i slutet av
1539 medan hans graverade myntstampar och/eller verktyg (?) fick göra tjänst ytterligare en tid.
Från och med år 1536 - då marken och dess delar introducerades - och till det att dalermyntningen i Svartsjö påbörjades år
1542 var valören, med undantag för en ytterst sparsam dalermyntning i Stockholm 1537 och Västerås 1540, den högsta som
präglades i riket. Trots att upplagorna för dessa våra första svenska markmynt ingalunda var låga, är de i dag sällsynta på
samlarmarknaden. Mest sällsynta är markmynten och då intar det fåtal med årtalet 1536 en särställning framför de från
1537. Samma förhållande är giltigt för halvmarkerna medan det omvända gäller för kvartsmarkerna (2 ören). Av vår halvmark
med årtalet 1536 känner vi till högst ett 10-tal exemplar i privat ägo.
391 STOCKHOLM. ½ mark 1536. SM 124. 6,64 g. r. Något svagpräglad. Fina repor, dock ett
bra exemplar.
389
390
391
1/1+ 5 000
71