11.09.2013 Views

Byte av berättelser - Resursförstärkande socialt stöd i ett virtuellt ...

Byte av berättelser - Resursförstärkande socialt stöd i ett virtuellt ...

Byte av berättelser - Resursförstärkande socialt stöd i ett virtuellt ...

SHOW MORE
SHOW LESS

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

BYTE AV BERÄTTELSER — RESURSFÖRSTÄRKANDE SOCIALT STÖD<br />

synen på ömsesidigt <strong>stöd</strong>, som kan ske i andra grupper än i strikta självhjälpsgrupper.<br />

De tidigare definitionerna <strong>av</strong> självhjälpsgrupp var att de är <strong>stöd</strong>grupper för människor<br />

med <strong>ett</strong> gemensamt problem eller i samma livssituation, vilka har behov att diskutera<br />

med människor som upplevt samma saker och vill utbyta erfarenheter, ge och ta<br />

emot <strong>stöd</strong>. Gruppens verksamhet grundar sig på frivilligt, regelbundet deltagande i<br />

gruppträffar. Senare definitioner <strong>av</strong> ömsesidigt <strong>stöd</strong> betonar viljan att i <strong>ett</strong> förtroen-<br />

defullt klimat dela erfarenheter och kunskap med människor i samma livssituation.<br />

Självhjälpsgrupper har ersatts med benämningen referensgrupper. Laimio och Karnell<br />

(2010, 13-15) anser att det är så gott som omöjligt att hitta en enda, rätt definition på<br />

referensgruppsverksamhet (på finska vertaistoiminta).<br />

Hokkanen (2003, 87, 95-96, 254) diskuterar dimensionen frivillighet i<br />

förhållande till hjälprelationer. Hon anser att frivillighet och ömsesidigt <strong>stöd</strong> har<br />

hjälpandet som gemensam nämnare. Ömsesidigt <strong>stöd</strong> bygger dock på en gemensam<br />

erfarenhetsgrund till skillnad från frivilligarbete där människor med olika perspektiv<br />

möts. Resurserna i <strong>ett</strong> frivilligt hjälpförhållande består <strong>av</strong> olikhet där gemensam<br />

förändring förenar, likhet där humanitet förenar, ömsesidighet där erfarenhetsvärlden<br />

förenar och delaktighet där handlandet förenar. Den frivilliga hjälpverksamheten rör<br />

sig mellan polerna individualitet och gemenskap. Själva deltagandet bygger på <strong>ett</strong><br />

individuellt beslut medan verksamhetsprinciperna är gemenskap och solidaritet.<br />

Nylund (2005, 196-199) har granskat forskning om självhjälps- och referens-<br />

grupper i Finland och internationellt. Termerna oma-apu och oma-hoito har inte<br />

vunnit gehör i Finland på grund <strong>av</strong> att de associeras för starkt till individens egenvård,<br />

hälsovården samt till självhjälpsguider i nordamerikansk stil. Den nordamerikan-<br />

ska forskningstraditionen med forskare som exempelvis Thomas Borkman, Alfred<br />

Katz, A. Lieberman, Edward Madara och Frank Riessman har pågått i drygt 40 år<br />

medan man i de nordiska länderna utfört systematisk forskning sedan 1970-talet. I<br />

forskarnas fokus har varit antalet referensgrupper, deras uppkomst och funktion samt<br />

människors motiv att delta i grupperna. Intressant är också att man redan i <strong>ett</strong> tidigt<br />

skede diskuterat referensgruppsverksamhetens förhållande till professionella hjälpin-<br />

satser. Ett annat intresseområde har varit begreppsbildningen kring fenomenet själv-<br />

hjälpsgrupper. Nylund använder ordet referensgrupp (vertaisryhmä) för att beteckna<br />

det engelska self help group. Den social- och samhällsvetenskapliga forskningen har<br />

35

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!