Byte av berättelser - Resursförstärkande socialt stöd i ett virtuellt ...
Byte av berättelser - Resursförstärkande socialt stöd i ett virtuellt ...
Byte av berättelser - Resursförstärkande socialt stöd i ett virtuellt ...
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
BYTE AV BERÄTTELSER — RESURSFÖRSTÄRKANDE SOCIALT STÖD<br />
synen på ömsesidigt <strong>stöd</strong>, som kan ske i andra grupper än i strikta självhjälpsgrupper.<br />
De tidigare definitionerna <strong>av</strong> självhjälpsgrupp var att de är <strong>stöd</strong>grupper för människor<br />
med <strong>ett</strong> gemensamt problem eller i samma livssituation, vilka har behov att diskutera<br />
med människor som upplevt samma saker och vill utbyta erfarenheter, ge och ta<br />
emot <strong>stöd</strong>. Gruppens verksamhet grundar sig på frivilligt, regelbundet deltagande i<br />
gruppträffar. Senare definitioner <strong>av</strong> ömsesidigt <strong>stöd</strong> betonar viljan att i <strong>ett</strong> förtroen-<br />
defullt klimat dela erfarenheter och kunskap med människor i samma livssituation.<br />
Självhjälpsgrupper har ersatts med benämningen referensgrupper. Laimio och Karnell<br />
(2010, 13-15) anser att det är så gott som omöjligt att hitta en enda, rätt definition på<br />
referensgruppsverksamhet (på finska vertaistoiminta).<br />
Hokkanen (2003, 87, 95-96, 254) diskuterar dimensionen frivillighet i<br />
förhållande till hjälprelationer. Hon anser att frivillighet och ömsesidigt <strong>stöd</strong> har<br />
hjälpandet som gemensam nämnare. Ömsesidigt <strong>stöd</strong> bygger dock på en gemensam<br />
erfarenhetsgrund till skillnad från frivilligarbete där människor med olika perspektiv<br />
möts. Resurserna i <strong>ett</strong> frivilligt hjälpförhållande består <strong>av</strong> olikhet där gemensam<br />
förändring förenar, likhet där humanitet förenar, ömsesidighet där erfarenhetsvärlden<br />
förenar och delaktighet där handlandet förenar. Den frivilliga hjälpverksamheten rör<br />
sig mellan polerna individualitet och gemenskap. Själva deltagandet bygger på <strong>ett</strong><br />
individuellt beslut medan verksamhetsprinciperna är gemenskap och solidaritet.<br />
Nylund (2005, 196-199) har granskat forskning om självhjälps- och referens-<br />
grupper i Finland och internationellt. Termerna oma-apu och oma-hoito har inte<br />
vunnit gehör i Finland på grund <strong>av</strong> att de associeras för starkt till individens egenvård,<br />
hälsovården samt till självhjälpsguider i nordamerikansk stil. Den nordamerikan-<br />
ska forskningstraditionen med forskare som exempelvis Thomas Borkman, Alfred<br />
Katz, A. Lieberman, Edward Madara och Frank Riessman har pågått i drygt 40 år<br />
medan man i de nordiska länderna utfört systematisk forskning sedan 1970-talet. I<br />
forskarnas fokus har varit antalet referensgrupper, deras uppkomst och funktion samt<br />
människors motiv att delta i grupperna. Intressant är också att man redan i <strong>ett</strong> tidigt<br />
skede diskuterat referensgruppsverksamhetens förhållande till professionella hjälpin-<br />
satser. Ett annat intresseområde har varit begreppsbildningen kring fenomenet själv-<br />
hjälpsgrupper. Nylund använder ordet referensgrupp (vertaisryhmä) för att beteckna<br />
det engelska self help group. Den social- och samhällsvetenskapliga forskningen har<br />
35