Björnen i Sverige En rapport från Skandinaviska ... - NINA

viloperioder under natten och mer aktivitet under dagen. Detta fortsätter fram tills
aktiviteten minskas ytterligare innan idesgång.
Habitatval
En liten del av den svenska björnpopulationen återfinns i örtrika fjälldalar,
men majoriteten lever i barrskogsmiljö, vilket i Skandinavien är ett vida utbrett habitat
delvis genom det intensiva skogsbruket. Inom denna övergripande habitatsdefinition,
finns naturligtvis en variation av småskaliga habitat där brunbjörnen söker och
konsumerar föda, söker skydd och reproduktionstillfällen. Då inget enskilt habitat kan
möta björnens alla behov kan tydliga skillnader märkas i björnens val mellan dessa
mindre habitat; detta beroende på vilken aktivitet den ägnar sig åt, vilken tid på
dygnet det är och även tiden på året. För att undersöka björnens habitatval, så
genomfördes en habitatstudie inom det södra studieområdet.
Under parningssäsongen väljer björnen kalhyggen, ungskog, blandskog och
kortväxt barrskog, samt beväxt myrmark. Under bärsäsongen väljer björnen ungskog,
kortväxt barrskog och blandskog, samt undviker kalhyggen, myrar och tunn barrskog.
Mest troligt är detta ett resultat av var födan är mest tillgänglig under var period.
Habitatvalet varierar över dygnet mellan viloperioder och aktiva perioder. Då
merparten av de aktiva perioderna går åt till att söka efter föda, visar habitatvalet
under ett dygn skillnaden i val av habitat för födosök och för vila. Även om
kalhyggen föredras överlag under parningssäsongen, i synnerhet av björnar som söker
föda, så används de inte i lika stor utsträckning för vila. Däremot föredras högväxt
barrskog under viloperioderna, trots att denna habitattyp vare sig föredras eller
undviks om man tittar på björnens habitatval överlag.
Generellt sett väljer björnar som vilar relativt täta habitat med låg synlighet.
Bland honor varierar även detta med reproduktiv status. Honor med ungar väljer,
motsatt till vad man kanske skulle tro, habitat med en högre grad av insyn/utsyn än
vad ensamma honor gör. Dessa habitat är ofta högväxta och glest beväxta och
innehåller en större andel högväxta tallar relativt till gran och lövträd. Ungar, med
sina små kroppshyddor, har inte möjlighet att försvara sig själva eller springa undan
och om hotet kommer från en hanbjörn kan det vara svårt även för modern att försvara
dem. Att ha tillgång till högväxta träd som ungarna kan klättra upp i är förmodligen
det bästa försvaret för en familjegrupp. Varför honorna väljer habitat med en högre
andel tall är okänt, men man kan spekulera att tallarna med sina raka, grenlösa
stammar och mjuka bark är lättare att klättra i med tanke på björnens klättermetod.
Även om det finns många potentiella faror för björnungarna, så verkar detta i
huvudsak vara ett försvar mot björnhanar, eftersom skillnaden i habitatval mellan
honor och honor med ungar försvinner när parningssäsongen är över.
På en större skala föredrar både björnhonor och hanar oländig, kuperad
skogsterräng framför flackare skogslandskap och myrar. Kuperade skogsområden kan
erbjuda fler resurser som är attraktiva för björnen, t.ex. idesplatser, annan vegetation
och föda, än de andra habitaten, men det kan också bero på att sådan terräng besöks
mer sällan av människor och därmed ger ett bättre skydd.
Det finns också indikationer på att björnens habitatval påverkas av mänsklig
aktivitet, som t.ex. skogsbruk, vägnät, rekreation och bebyggelse, men detta beskrivs
senare i samband med diskussion angående relationen mellan björn och människa.
11