Björnen i Sverige En rapport från Skandinaviska ... - NINA

jörnarna, ofta med större, äldre individer i toppen. Björnen, även om den oftast är
ensamlevande, uppvisar därför en flexibilitet i sitt sociala system som kan förklara
utvandringsmönstret som ses i Sverige. I björntäta områden där det finns en lägre grad
av tillgängliga, oanvända områden där en yngre hona kan etablera ett hemområde, är
det möjligt att territorialiteten hos honor med redan etablerade hemområden ökar. Då
en utvandrande hona vore tvungen att passera ett flertal sådana honor på vägen ut ur
ett björntätt område, kan det vara säkrast att etablera ett hemområde inom sin moders
hemområde. Om en hona väljer att utvandra eller stanna inom moderns hemområde
kan skilja sig mellan kullsystrar. I de fall där detta har dokumenterats, höll sig honan
som slutligen utvandrade längre ifrån modern under tiden efter de blev avvänjda än
kullsystern som stannade, vilket tyder på att det finns en dominanshierarki även
mellan kullsystrar som kan påverka vem som utvandrar.
Att det trots allt pågår en hög grad av utvandring bland honor visar på att
området ännu inte är mättat och att det fortfarande kan gynna unga honor att flytta
bortom moderns hemområde för att skapa sitt eget. Under 90-talet kunde ingen platå i
björntäthet inom kärnområdena märkas och kärnområdena visade en fortsatt hög
tillväxttakt. Av dessa två faktum kunde man fastställa att björnstammen fortfarande
var under den biologiska bärkraften, d.v.s. det finns fortfarande ekologiskt och
biologiskt utrymme för fler björnar. Detta visar på att den svenska björnstammen
fortfarande är växande och att tillgängligheten till resurser och områden med all
sannolikhet inte är en begränsade faktor som kommer att stoppa björnens utbredning
innan antalet når den nivån där människor anser det vara oacceptabelt.
Social organisering bland honor
Ovan beskrevs det hur honor oftast stannar och etablerar egna hemområden
inom eller nära moderns hemområde, i synnerhet i björntäta områden p.g.a. den
potentiella närvaron av andra territoriella, obesläktade honor. Detta skulle innebära att
honor som är besläktade är mer toleranta mot varandra än obesläktade honor. DNAanalyser
av honor inom kärnområdena i Sverige har visat att ju längre avstånd det är
mellan honorna, desto mer obesläktade är de. Dessutom är det större överlapp av
hemområden mellan nära besläktade honor än mellan obesläktade honor.
Kombinationen av minskad utvandring och hög täthet kan skapa situationer där flera
systrar, vare sig de är kullsystrar eller systrar från separata årskullar, etablerar sina
hemområden inom eller i närheten av moderns hemområde. Det kan också skapa en
struktur där flera generationer av besläktade honor lever inom samma område med
varierande grad av hemområdes överlappning och försvarar ett gemensamt område
gentemot andra, obesläktade honor. Inom dessa områden finns inga obesläktade
honor.
Det finns ingen korrelation mellan graden av överlappning mellan
hemområden och den generella björntätheten i området, vilket visar att de
dokumenterade matriarkaten inte är ett resultat av enbart högre populationstäthet.
Att stanna inom sin moders och äldre systrars hemområde innebär inte enbart
fördelar för en ung hona. I jämförelse med sina utvandrande systrar börjar honor som
stannar inom moderns hemområde att föda ungar i genomsnitt ett år senare. Den enda
faktor som påverkar ålder vid första reproduktion är graden av överlappning med
moderns hemområde. Det verkar därför som om yngre honor som stannar inom ett
15